Barns övervikt glöms bort
Barn med utvecklad fetma kan få hjälp på överviktsenheten på lasarettet. För "vanlig" övervikt finns ingen experthjälp att få. Malin Agn som startat projektet Mulliga barn är starkt kritisk till att övervikt hos barn i princip nonchaleras.
Bildmaterial
Christina Lindgren
BMI för barn
För att beräkna var gränsen för fetma går används en formel som kallas BMI, body mass index.
Hos vuxna går gränsen för övervikt vid BMI 25 och för fetma vid BMI 30. Uträkningen görs på vikten i förhållande till längden.
När det gäller barn tas även hänsyn till deras ålder. Till exempel är en tioårings medel-BMI är 17 och i den åldern ligger gränsen för övervikt på 20 och för fetma på 24. På 1177.se finns mer information och tabeller.
Mer läsning
Boktips
"Överviktiga barn: en handbok för föräldrar och proffs" av Annika Janson & Pernilla Danielsson. Forum förlag.
Länktips
Familjeliv. Antalet barn med övervikt har ökat enormt de senaste 20 åren. Cirka 16 procent av alla barn och unga beräknas väga för mycket och för cirka 5-6 procent övergår det i fetma. Den senaste trenden är att barnfetman går ner i åldrarna. Till överviktsenheten för barn vid Helsingborgs lasarett, Plusteamet, kommer allt fler barn i fyraårsåldern.
– De yngste patienterna som vi tagit emot är två år, men det är ovanligt. Vanligast är pojkar och flickor runt tio år, säger barnläkare Christina Lindgren.
Hon är en av tre läkare i teamet där även sjuksköterskor, dietist, sjukgymnaster, psykolog och kurator ingår. Varje år skrivs cirka 80 nya patienter in, på remiss från framför allt skolhälsovården. Fetma räknas som en sjukdom och det gäller när body mass index, BMI, överstiger den nivå som motsvarar ett BMI på 30 för vuxna.
– Det rör sig om enskilda tragedier. Det ger enorma sociala konsekvenser att få diagnosen förutom alla medicinska problem, säger Christina Lindgren.
Fetma i förskoleåldern hindrar barnen från att utveckla sin motorik optimalt och det går inte att ta igen senare. Belastningsvärk i höfter, knän och rygg är vanligt. Risken är stor att utveckla diabetes och upp till 70 procent får leverförfettning, av samma sort som alkoholister har. När killar med fetma går in i puberteten får de stora bröst och de försvinner inte om de lyckas går ner till normalvikt. Flickor kan få acne, hormonrubbningar och senare svårt att bli med barn. – Föräldrarna blir förskräckta när de hör sådana här saker. Ofta underskattar de sina barns vikt. De tror att barnen är överviktiga, inte att de har fetma.
Samtidigt som Christina Lindgren betonar föräldraansvaret är hon noga med att påpeka att det inte går att anklaga föräldrarna, de måste i stället peppas till att ta tag i en livsstilsförändring, både vad gäller kost och fysisk aktivitet.
– Oftast krävs det att hela familjen ändrar sina vanor. Chansen att det ska gå bra är bättre ju yngre barnen är. En fyraåring kan man styra över medan det är svårt att påverka en tioårings matvanor. Har de vant sig vid att dricka läsk varje dag är det svårt att ändra. Allra svårast att nå resultat kring är tonåringar.
Plusteamets patienter följs i genomsnitt under tre år, eller tills de blir 18 år. Sex av tio lyckas minska sitt BMI och gå ner till övervikt. En del även till normalvikt. Ungefär 400 patienter finns ständigt registrerade på överviktsenheten, som funnits på lasarettet i tio år.
Är det inte frågan om fetma kan barnavårdscentralen inte remittera till teamet. Detsamma gäller skolhälsan.
– Ansvaret hamnar hos skolsköterskor och skolläkare, men de har svårt att få tiden att räcka till på grund av många andra uppgifter, säger Christina Lindgren.
Nils Lundin, skolöverläkare i Helsingborgs kommun konstaterar att det inte finns extra resurser till de skolor där en högre andel av eleverna har övervikt. Skolhälsan får göra vad de kan.
– Vårt enda verktyg är motiverande samtal om livsstilsförändringar och det är skolsköterskorna utbildade i. Föräldrarna bjuds in och får allmänna motionsråd och kostråd. Ett samtal som sedan följs upp.
Men är det tillräckligt? Prognosen säger att 80 procent av de barn som i 6-7-årsåldern fortfarande är överviktiga i sena tonåren. – Samtalen har viss effekt men det är förstås ett långvarigt arbete att få till livsstilsförändringar. Vi som jobbar med de här frågorna vet vad som behövs göras men rent krasst gör familjerna inte som vi säger. Så resurser i alla ära, det handlar till stor del om att hitta motivationen hos den enskilde, säger Nils Lundin.
En passande fritidsaktivitet kan i det hänseendet spela stor roll. Barn behöver alternativ till att sitta i timmar framför datorn. Men trots att det finns möjlighet för skolhälsan och bvc att skriva ut motion på recept, fungerar det enligt Nils Lundin i praktiken inte på gruppen överviktiga barn.
– Det står och faller med föräldrarnas ofta begränsade ekonomiska möjligheter. Det är dessutom svårt att hitta föreningar som vill vara med och samarbeta eller kommuner som gör insatser.
– Skolan slåss förstås mot samhälltrender. Vi kan naturligtvis inte stå för hela förändringen utan är bara en del i en process. Föräldrar med överviktiga barn som behöver stöd kan även vända sig till "Föräldrastödet 6-12" där det finns psykologer eller "Blå Kamelen" som riktar sig till tonårsföräldrar.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus