Add - stort problem som märks för lite

Lata, slarviga och omöjliga ungar som måste skärpa sig. Den synen på barn med neuropsykiatriska funktionshinder gör Malene Larssen allt för att ändra på sedan hennes egen dotter fick diagnosen add.

För fyra år sedan fick Malene Larssens dotter Mika sin diagnos. Läkarna konstaterade att Mika, då tolv år, har adhd utan hyperaktivitet. Det innebär ­stora uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter ,men att hon inte är överaktiv utan snarare passiv .En annan, vanligare benämning för den typen av adhd är add.

Tillvaron innan dess hade varit en lång kamp av utanförskap och mobbning, det beskriver Malene Larssen i boken "Är jag normal, mamma?" som handlar om uppväxten. Som mamma hade hon blivit ifrågasatt av både skola och omgivning.

– Många undrar varför inte de här barnen bara skärper till sig. Men funktionsnedsättningen är så osynlig att fast man lever med barnet dygnet runt är det svårt att förstå, trots att hon är så handikappad i så mycket .

– Det svåraste är att möta lärare som inte tror att adhd finns. De tycker att barnen är lata eller slarviga och förstår inte alls att de måste bemötas på andra sätt, säger hon.

Malene Larssen är noga med att poängtera att allt inte blev bättre i ett slag bara för att familjen fick ett papper med en diagnos från sjukhuset. Dottern alla svårigheter fortsatte att prägla vardagen och skolan, men själv fick hon en slags upprättelse efter att inte ha tagits på allvar. För familj och skola blev det ett startskott för att jobba med att försöka underlätta Mikas tillvaro.

– Det finns många lösningar och det tycker jag att alla som möter barn med adhd och liknande funktionsnedsättningar ska fokusera på. Jag är hoppfull om att det ska bli så även om det kommer att ta lång tid att förändra attityder och öka förståelsen.

Det som främst måste till är, enligt Malene Larssen, ett annat förhållningssätt. Barn med add måste respekteras och matas med positivitet.

– Det ger dem möjlighet att blomma i det de kan, för det är klart att de också kan och klarar av mycket. Vi måste leta efter lättheterna, vad de kan lyckas med och vad vill de bli.

Om omgivningen minskar sina krav och förväntningar på dem och ger dem den extra tid de behöver, så slipper de framför allt misslyckas hela tiden, hävdar hon. Att barn runt om i landet får uppleva så många motgångar dagligen som hennes dotter gick igenom gör henne ont att tänka på.

– Ju tidigare barnens svårigheter upptäcks, desto tidigare kan föräldrar och pedagoger hjälpa dem. Då slipper de mötas av så mycket trista attityder och deras självkänsla hinner inte slipas ner.

Hennes egen hjärna går hela tiden på högvarv för att tänka ut nya lösningar för dottern. Just nu läser Malene Larssen om kognitiv beteendeterapi, kbt, och ser stora möjligheter att hjälpa föräldrar och lärare som har barn eller elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att tänka om och hitta nya sätt att stötta dem.

– Det är viktigt att sätta fingret på vad som är problemet och nysta i det för att möta barnet rätt när en liknande situation uppstår nästa gång, säger hon och ger ett exempel på hur det kan se ut när man tänker i nya banor.

Mika har alltid haft mycket svårt att komma iväg till skolan utan konflikter. Trots rutiner som gör att hon känner sig trygg, till exempel lappar i badrummet där hon prickar av vartefter hon borstat tänder, kammat sig och så vidare, har det varit snudd på omöjligt att få ordning på morgnarna. Tills de började ge Mika frukost på sängen.

– Det visade sig vara vad som behövdes för att hon ska komma i gång. Får hon i sig mat direkt och får upp blodsockret går resten i alla fall lite fortare. Det gäller med andra ord att inte vara principfast.

När Malene Larssen ska förklara hur dottern och andra barn med add fungerar beskriver hon det som att de saknar motor, den inre drivkraft som andra har. Det kan gå en hel skoldag utan att de uträttar något, om de inte vid upprepade tillfällen motiveras att jobba eller om arbetet delas upp i flera mindre moment med tydliga belöningar mål för varje del.

– De handlar inte om en intellektuell funktionsnedsättning men det mesta går långsamt för dem. Add innebär olika svårigheter för olika barn men alla behöver mer tid när de ska uträtta även enkla saker.

Genom sin blogg får Malene Larssen kontakt med andra föräldrar. Många upplever att skolloven är ett andningshål, då kan barnen leva i sin egen takt ett tag och slippa misslyckanden i skolan.

– Men jag tror att barn med add behöver gå i vanlig skola för att lära sig de sociala koderna och manglas mot andra barn.

– Om de inte manglas för hårt vill säga, fortsätter hon och syftar på alla de år som dottern blev mobbad.

Mika har det fortfarande tufft i skolan men hennes mamma upplever att de flesta lärare gör allt för att det ska fungera. På fritiden har hon en kamratstödjare som tar med henne ut på aktiviteter och Mika träffar med jämna mellanrum en grupp med barn i samma ålder som har liknande diagnoser.

– Den sociala biten är svår med oerhört viktig. Mika älskar djur och bäst mår hon när hon är i stallet, då känner hon som en bland alla andra stalltjejer.

Marika Rasmusson
marika.rasmusson@hd.se 042-489 93 73