Även särbegåvade behöver hjälp
Familjeliv. Anita Kullander är leg psykolog och anställd av Rättviks kommun med ett särskilt uppdrag att ta hand om särbegåvade skolelever. På fritiden stöttar hon familjer i hela landet via en facebookgrupp.
– Särbegåvade hamnar lätt i bakvattnet och anses udda. Både de och deras föräldrar behöver hjälp, säger Anita Kullander.
Hon pekar på en viktig skiljelinje mellan högpresterande och särbegåvade. De förstnämnda anpassar sig till systemet, medan särbegåvade ifrågasätter det och inte är tävlingsinriktade. Tvärtom styrs de av lust och bryr sig inte om sådant som de anser är totalt oviktigt.
Särbegåvade har alltså inget behov av att känna sig duktiga men är däremot väldigt känsliga och tar lätt mycket illa vid sig vid motgångar eller påpekanden. De har svårt att ta sig fram i en tuff skolmiljö där det krävs vassa armbågar.
I Rättviks kommun finns cirka 1000 skolelever och hittills har Anita Kullander ögonen på ett tjugotal som är konstaterat särbegåvade. Att det finns fler tvivlar hon inte en sekund på.
– Lärare har svårt att upptäcka dem. Det finns varken utvecklingsbeskrivningar eller speciella kännetecken. Många, i synnerhet flickor, maskerar dessutom sin begåvning. De låtsas kunna mindre än de egentligen kan eftersom de varken vill vara plugghäst eller framstå som annorlunda.
Skulle deras begåvning tydliggöras vet lärarna inte vad de ska göra, hävdar Anita Kullander, och menar att det är ett stort problem som bör uppmärksammas mycket mer.
– Barn med särbegåvning behöver pushas och uppmuntras precis lika som alla andra. Annars är risken mycket stor att de tappar sugen tidigt. De tröttnar på att inte få några uppgifter att bita tag i, lider och blir passiviserade. Alternativt utåtagerande.
– Då skickas de till skolpsykolog och det är inte alltid han eller hon är till hjälp, fel diagnos ställs i stor utsträckning. Adhd är ett sådant exempel.
Intelligenstester görs bara om barn blir föremål för en utredning, men Anita Kullander hänvisar till forskning som visar att det finns i genomsnitt en eller ett par elever i varje klass med särbegåvning, det vill säga når upp till ett IQ över 130.
– Redan vid IQ 120 börjar dock problemen och skolan borde anpassa sig efter barnens behov, säger Anita Kullander som hoppas att den nya skolagen kan föra något gott med sig.
– Lagen är tydlig med att även de elever som har nått målen ska stimuleras. Som förälder bör man hänvisa till den hos lärare och rektor. Om ingen av dem lyssnar ska man kontakta Skolverket.
Både på jobbet och fritiden bistår hon föräldrar.
– Jag ger information och upplyser om vilka rättigheter de har. Då får de råg i ryggen när de kommer till skolan. Egentligen ett ganska enkelt stöd men många föräldrar är inte själva särbegåvade och har svårt att kräva något i kontakt med myndigheter.
Tror du att särbegåvade barn kommer att få mer stöd i skolan i framtiden?
– Ja, men det kommer att ta lång tid.
Fotnot: Facebookgruppen är sluten men det går att komma i kontakt med Anita Kullander via hennes mejladress: anita.kullander@bredband.net
