För smart för skolan

Julia Linderoths höga intelligens har hittills varit ett dilemma i stället för en fördel för henne. Under hela skolgången har hennes mamma kämpat för att dottern ska få anpassade utmaningar i skolan. Men nu ger den nya skollagen hopp för unga som riskerar tröttna av för lite stimulans i klassrummet.

Familjeliv. Jenny Linderoth insåg tidigt att det var något speciellt med familjens förstfödda.

– Julia var bara ett år när jag förstod att hon var annorlunda. Hon var före sina jämnåriga på alla sätt och vis. Både motoriskt och mentalt. När hon var två år skrev hon ord och vid fem års ålder låste hon ungdomsböcker och spelade avancerade spel med engelsk text på datorn. Hon hade extremt lätt för att lära sig det hon intresserade sig för och pratade hellre med vuxna än lekte med jämnåriga.

Vi träffar Jenny och Julia Linderoth hemma i vardagsrummet en dag i november. De har erfarenhet av det kan vara tufft och behäftat med många svårigheter att ha lätt för sig i skolan. Utan tillräcklig stimulans är det lätt att tröttna och halka efter. Med underprestation och låg självkänsla som följd. Så som det gick för Julia, som precis fyllt 17 år.

Inför skolstarten var hennes mamma, som är utbildad förskollärare, tveksam kring var hon skulle placera dottern och sexårsverksamheten blev, precis som hon befarade, en stor besvikelse för Julia.

– Hon kom hem och grät över att de inte fick några läxor. Hon vile ägna sig åt läsning, matte och annat men fick bara leka.

Själv säger Julia att hon vande sig och i första klass fick hon en bra pedagog som snabbt insåg Julias potential och tog fram nivåanpassade uppgifter, därför fungerade det relativt bra i både första och andra klass. Några kompisar hade hon däremot inte och i tredje klass blev allt svart. Julia slutade prata högt inför klassen eftersom hon kände sig missförstådd och hon slutade även att skriva.

– Det är vanligt att barn med särbegåvning slutar skriva, de vill förmedla så mycket att det blir oöverskådligt, förklarar Jenny Linderoth och fortsätter:

– I Sverige är det accepterat att vara extremt begåvad musikaliskt eller idrottsligt, men inte intellektuellt. Då blir man ifrågasatt. Särbegåvade blir ett problem, de anses vara krångliga elever som inte följer mallen och de har dessutom ofta svårt hitta likasinnade i samma ålder.

I sexan började Julia på ny skola. Trots upprepade möten med lärare och skolledning blev det början på en ny period av brist på intellektuell stimlans och tydlig handledning. På lektionerna satt Julia bara av tiden och gjorde i princip inget skolarbete hemma heller. Däremot var hon fortsatt mycket vetgirig och kunskapstörstande i ämnen som hon själv var intresserad av. Vetenskapsprogram på TV har varit och är hennes favoritprogram.

Julia är, som de flesta särbegåvade, perfektionist. Hon blir inte sporrad av tävlingsmoment, det viktigaste är att det hon ska lära sig är stimulerande och motiverande. Men låsningen satt i och när Julia började åttonde klass, fick sömnproblem och pratade om att det inte var värt att leva, kontaktade hennes mamma en specialist på särbegåvade barn. De fick söka sig till Danmark eftersom det inte gick att finna någon i Sverige

– Han kom fram till att Julia har ett IQ på mellan 140 och 150 och vi fick en bekräftelse på att vi hade rätt. I det läget behövde vi någon att hänvisa till när lärare hävdade att Julia var lat eller inte ville plugga, säger Jenny Linderoth.

– För min del var det framför allt en stor lättnad att träffa psykologen eftersom jag fick bekräftat att jag är normal. Många tror dessutom att det är mina föräldrar som pressar mig och jag blir ledsen när jag hör det, för så är det inte alls, säger Julia Linderoth.

Problemen fortsatte dock och alla fyra skolor hon hittills gått på har haft samma tillvägagångssätt. Jenny Linderoth menar att förutsättningarna för att ge ett särbegåvat barn stimulans förhindras av de ramar som ges lärarna, såsom stora elevgrupper, begränsad tid och brist på kunskap.

– Individuella utvecklingsplaner har tyvärr sina begränsningar och det gör mig frustrerad att tänka på vad skolan kunde ha gjort för Julia, elever som hon borde vara en stimulerande pedagogisk utmaning för lärarna.

– Egentligen är det inte svårt. Julia behöver en stark mentor som ser hennes kapacitet och intressen och har en överblick över alla ämnen, en slags mentorscoach. Som med alla särbegåvade gäller det att stimulera deras begåvning och lirka lite eftersom de bara anstränger sig när de ser någon mening med uppgifterna.

För tillfället är Julia Linderoth sjukskriven för depression och utmattningssymptom. Men när hon känner sig bra igen har hennes nuvarande skola erbjudit en kursplan som anpassats efter henne. Under tiden kämpar hennes mamma vidare med att informera om särbegåvade barn, hon vill skapa debatt om hur barn som Julia ska få möjlighet till utvecklande och stimulerande kunskapsmiljöer.

En förhoppning är att en förändring tvingas fram i skolvärlden. I den nya skollagen finns i synnerhet en formulering som innebär att skolan inte längre kan nöja sig med att en elev når den lägsta godtagbara kunskapsnivån: "Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling".

Det innebär i klarspråk att elever som har speciella talanger har rätt att få en individanpassad undervisning och uppmuntran att nå ännu längre. Vid resursfördelningen måste skolan ta hänsyn till det.

– Det viktigaste är att må bra och att tycka att det är kul med livet när man går i skolan. Men det är en mänsklig rättighet att få lära sig mer saker och det gör man genom att skapa rätt förutsättningar för varje elev, säger Jenny Linderoth.

Marika Rasmusson marika.rasmusson@hd.se042-489 93 73