Stor konst skriva för små
De barnböcker som vuxna gillar, brukar barnen välja bort. Man måste vara extra noggrann när man skriver för unga läsare, hävdar författaren Petter Lidbeck vars böcker ofta utspelar sig i Helsingborgstrakten.
Bildmaterial
Petter Lidbeck är starkt präglad av sin uppväxt, främst av miljön. "Trots att jag har bott längre i Stockholm är i Helsingborg känns Skåne mer som hemma."
Petter Lidbeck är starkt präglad av sin uppväxt, främst av miljön.
– Trots att jag har bott längre i Stockholm än Helsingborg känns Skåne mer som hemma.
Petter Lidbeck
Uppväxt på Bankogården och Köpingegården i Helsingborg samt Hittarp.
Gick på Laröds skola, Norrlycke i Ödåkra och Nicolaiskolan i Helsingborg.
Född 1964.
Familjen består av fru och dottern Linnea 16 år.
Gett ut totalt 45 böcker, varav fyra vuxenböcker under pseudonymen Hans Koppel.
Familjeliv. När barn läser missar de i princip inte ett enda ord, i motsats till vuxna som läser snabbt och slarvigt samt ofta hoppar ner till närmaste pratminus. Med det som utgångspunkt har Petter Lidbeck skrivit barnböcker de senaste 20 åren.
Vi träffar honom en vinterdag på Stadsbiblioteket i Helsingborg, han är på tillfälligt besök i sin hemstad. I hyllorna på barnavdelningen finns bland annat hans böcker om Vinni samt den tio delar långa serien om tre deckartjejer som tillsammans löser en mängd mysterier i Helsingborg med omnejd. Totat har det blivit ett 40-tal böcker i olika genrer men med samma grundton och alltså – ett avskalat språk.
– Texten får inte vara dekorerad med krusiduller och en massa blaj. Det är som att sitta på en stel middag och försöka låta tjusigare är vad man är. Jag strävar efter nästan telegramartad stil.
Samtidigt är det viktig för honom att inte underskatta barns klokskap. Petter Lidbeck är övertygad om att barn är som smartast i tolvårsåldern eftersom de då redan hunnit närmat sig alla de stora frågorna i livet.
– Sedan går det bara utför, i alla fall när det gäller den filosofiska biten. I puberteten blir man allmänt förvirrad och det håller i sig i typ 20 år, sen efter det snackar man mest om praktiska saker.
Han uttrycker sig krasst. Skattar ofta och vecklar in sig i lite kluriga resonemang, men är noga med att poängtera att han inte funderar så mycket utan mest bara skriver på.
– Jag har inga ädla tankar om att påverka någon på ett eller annat sätt utan jag försöker skriva roliga saker och ösa på från sida ett.
När han skriver deckare är konstruktionen allra viktigast, som att lägga ut falska villospår från början, så att det blir mer spännande. Annars inleder han med dramatiska situationer för att få läsaren att undra vad som ska hända.
– Mitt jobb är att få läsarna att fastna, vända sida och läsa vidare. Läsare är lata och ska vara det, man ska inte behöva ge boken en chans, som att läsa tre kapitel innan man ger upp.
Petter Lidbeck blev barnboksförfattare av en slump. Han hade skrivit två vuxenböcker och tänkte fortsätta med det när han såg annons om en tävling av manus till en barnbok.
– Enkelt, tänkte jag, en barnbok skriver jag med vänster hand, det kan väl inte vara så svårt.
Han blev refuserad av Raben&Sjögren men skickade manuset till Boniers som sa att de gav ut den om han skrev om allt efter sidan 15.
– Så det gjorde jag, och då tyckte redaktören att jag skulle skriva om de första 15 sidorna också.
Enligt bibliotekarien som lånade ut hans böcker till mig har Petter Lidbeck skrivit en del "lite väl skrämmande och annorlunda historier". Han ler nöjt när jag berättar det, medveten om att vissa av hans böcker plockas bort av vuxna för att de anser att barn ska slippa läsa otäcka saker. "Världens elakaste fröken" är ett exempel.
– Vuxna säger "usch" men ungarna älskar den. Fröken är utstuderat elak men det kan vara så. Och spelet mellan eleverna är otäckt men inte osannolikt, de lever faktiskt i den verkligheten ibland.
– Jag tycker inte att jag går över någon gräns i någon av mina böcker. Folk måste väl både få dö och vara elaka? Jag är i alla fall säker på att barn tar sig igenom det, säger Petter Lidbeck.
Själv läste han inte en bok som liten. Trots att hans mamma var läsredaktör på tidningen Femina och tog hem travar som han uppmanades läsa. Eller kanske just därför.
Först vid 17 års ålder tog han sig igenom sin första bok.
– Kyssen av Ulf Lundell var min första läsupplevelse, men jag läste faktiskt annat före den, nämligen Tintin-album i minut och parti. Och de är ju faktiskt berättartekniskt fulländade med mycket litterära pratbubblor, säger han.
Han tycker inte att man ska tvinga barn att läsa böcker. Den egna lusten ska styra.
– Låt ungarna vara, alla vill inte läsa och det finns annat än böcker här i livet! Spela fotboll och sånt, säger han och lägger upp ett hjärtligt skratt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus