"Ingen ska få diskriminera min dotter"

På tisdag kommer tingsrättens dom. Var det diskriminering när Filippa Nordin stoppades från att leka bollhavet på Ikea? Händelsen ligger tre år tillbaka tiden men familjen Nordin är fortfarande märkta av den.

Åttaåriga Filippa Nordin bor med sina två bröder, mamma och pappa i ett vitt hus i ett nybyggt bostadsområde utanför Bjärred. Den här eftermiddagen har hon precis kommit hem från skolan. Hunden Nova får den första av många kramar och Filippa förklarar för oss hur man ska undvika att Novas päls blir alltför lurvig. Därefter tar hon ett litet skutt upp på stolen vid köksbordet, säger "varsågoda" och nappar själv tag i en kanelbulle.

– Hon kan allt, vår Filippa. Hon är väldigt framåt och social, inte det minsta blyg. När hon fick sin diagnos vid tre månaders ålder befarade läkarna att hon varken skulle kunna lära sig gå eller prata, säger Annica Nordin.

Filippa föddes med ett ovanligt kromosomfel. Bara tre barn i landet är diagnosticerade med samma defekt, men i hennes fall blev den inte så grav.

– I princip är det bara begåvningsnedsättningen som skiljer henne från andra i samma ålder. Av den anledningen går hon på särskola, en fantastisk bra sådan, i Lund, säger Annica Nordin.

Sedan dottern föddes har omgivningen fällt en del klumpiga kommentarer. Det har till exempel varit uttalanden om att det är positivt att Filippa i alla fall kan ha fina kläder samt åsikter om att hennes föräldrar valde att skaffa ett barn till när det nu var som det var.

– Det är inte roligt att höra sådant men det tyder förstås på okunskap och vi får ta det. Det som hände på Ikea den gången för tre år sedan var däremot fruktansvärt.

I maj månad år 2009 hade Filippa precis återhämtat sig från en ryggoperation, hon har av skolios, och hennes mamma hade lovat att hon skulle få testa bollhavet på Ikea. Vid dörren till lekavdelningen blev det dock tvärstopp. Personalen hänvisade till säkerhetsskäl och nekade henne tillträde.

Just då fanns det inga barn alls i bollhavet, enligt Annica Nordin, och hon säger att hon först blev uppriktigt förvånad och hade svårt att tro att de menade allvar. Men när ytterligare personal kallades dit som också hänvisade till företagets policy stod det klart för henne att Filippa inte var välkommen.

– Då hade jag ändå presenterat flera förslag på hur vi skulle göra. Ett var att jag skulle själv gå med som ledsagare. Då menade de att Filippas storebror, som var för gammal för lekrummet, inte fick stå utanför på egen hand.

– Vilket han visst hade kunnat göra eftersom det fanns en fönstervägg in till lekrummet och vi bara tänkte stanna några minuter.

Annica Nordin säger att händelsen är det i särklass värsta hon hittills har varit med om, att det inte går att beskriva känslan av utsatthet.

– Det var en riktig käftsmäll, jag började gråta och visste verkligen inte vad jag skulle göra. När jag inte tilläts prata med säkerhetschefen på varuhuset körde vi därifrån.

– Jag var förbannad, sårad och ledsen och det enda vi har velat ha sedan dess är en ursäkt från företaget, men det har vi inte fått.

På plats erbjöds familjen däremot tre lunchkuponger i kompensation och senare, när de har börjat driva ärendet på juridisk väg, kom ett erbjudande om 20 000 kronor som plåster på såren. Det vägrade Filippas föräldrar acceptera.

– För oss handlar det inte om pengar utan om att vi tycker att alla barn ska få känna sig välkomna på lekavdelningen, även de som har funktionshinder.

– Vi ska inte behöva intyga att vår dotter inte ger sig på andra barn. Eller att Filippa inte har epilepsi eller andra medicinska problem.

Förutom en ursäkt skulle familjen också gärna vilja veta varför Filippa ansågs vara en säkerhetsrisk. Ett tidigt försök till förklaring från företagets sida ska ha varit att de konstaterat att Filippa inte kunde prata och därför inte skulle kunna kommunicera med andra barn på lekavdelningen.

– De beskriver överhuvud taget henne som ett kolli. Men de fick ta tillbaka det där om hon inte kunde prata eftersom personalen själva vittnade om att Filippa vid händelsen sagt att "Jag är inte handikappad!".

Under rättegången i början av februari fanns inte Filippa själv på plats i salen på Helsingborgs tingsrätt, men hennes läkare uttalade sig om hennes kommunikativa förmåga.

– Hans slutkläm var att han inte såg någon anledning till att Filippa inte skulle få leka i bollhavet.

På onsdag den 7 mars kommer domen från Helsingborgs tingsrätt. För familjen borde utgången vara självklar, men ord står mot ord.

– Man känner sig jäkligt liten jämfört med ett så stort företag som Ikea, men de ska inte få diskriminera min dotter och det ska ingen annan heller. Ikea måste ändra sina regler, ingen annan ska riskera uppleva det som vi har gjort. Vi kommer att gå vidare med det här om Ikea vinner.

Går det väl hoppas Annica Nordin att familjen snart ska kunna lägga händelsen bakom sig, även om det alltid kommer att finnas där som en obehaglig påminnelse.

– Vi blev verkligen kränkta. Filippas storebror, som nu är elva år, har mått jättedåligt av det här och pratar fortfarande om det. Den första tiden tog han upp det varje kväll och menade att om de bara hade känt Filippa så hade de släppt in henne.

Annica Nordin har blivit så knäckt av händelsen att hon fortfarande inte vågar ta med dottern på lekland och liknande. Vill sönerna åka får Filippa stanna hemma.

– Kalla det rädsla eller feghet, men jag har ärligt talat inte vågat.

Marika Rasmusson
marika.rasmusson@hd.se 042-489 93 73