Gluggåldern är här

Det är ett sjå med de pyttesmå mjölktänderna. De trilskas! Har en otrolig förmåga att verkligen hänga på en lika tunn som osynlig tråd. Tanduslingen ligger på läppen, men vill inte lämna. I evigheter. Retligt värre.

Sexåriga dottern är inte den som vickar och vrider. Hon fasar för att det ska bli ett hål, "ett stooort hål", när tanden lossnar och det känns läskigt. Så den får avlägsna sig av sig självt. Men det tar tid. Är tålamodsprövande. Och flickebarnet ser ju samtidigt fram emot att tappa sin allra första.

När den börja ligga och luta utåt kallar hon den halvtappad. Det känns bättre. "Kolla på min halvtappade tand", hojtar hon ständigt. "Iiiiiih", säger syrrorna snällt och tittar in i gapet. Men himlar förstås med ögonen när hon inte ser. För när dagarna går och tanden består börjar det bli lite tröttsamt med allt fokus på denna lilla oansenliga gadd.

Upplösningen blir dock ovanligt dramatisk. Det är sista dagen på simskolan och diplomet är precis utdelat. Lillan vill bada mer och stannar kvar i bassängen. Plötsligt inser hon att tanden inte längre finns i munnen. Det blir något slags antiklimax och när hon berättar för mig vid bassängkanten hörs rösten vida omkring. Det får till följd att hennes storasystrar och några andra badande barn ägnar den närma halvtimmen åt att dyka och syna bassängbotten. Men förstås utan resultat.

Sexåringen duschar och klär på sig med sammanbiten min. Antagligen har hon redan i huvudet formulerat brevet till tandfén, det tänker jag efteråt. För när vi kommer hem går hon direkt och plitar ner följande meningar: "Hej tandfén jag har tappat en tand fast jag har tappat tanden när jag var på min simskola kan jag få tian ändå. Svara med pennan som ligger under kudden. Massor med kramar".

Myntet ligger i en mugg vid hennes säng nästa morgon och lyckan är stor. Det går sedan inte många dagar förrän det är dags för nästa tand. Den ramlar tack och lov ner i knät när hon tuggar på en macka. Tillgänglig att beskåda. Och nu är det en riktig skolbarnsglugg i munnen.

Bästa kompisen är imponerad. "Dina vuxentänder syns ju redan", säger hon, och vickar själv som besatt på sin första lösa i underkäken. Ja, jisses vad tandfén får att göra framöver. Tur att hon har åldersgräns på sina utdelningar. När man fyllt nio är det finito. Fast det vet inte sexåringen än.

Marika Rasmusson
marika.rasmusson@hd.se 042-489 93 73