När bilddelning är livet

Instagram har snabbt skapat ett beroende, framför allt bland ungdomar. Men är bilddelningen en ytlig tävling i antal följare eller ett roligt och kreativt nytt kontaktmönster? Vi har tittat närmare på fenomenet.

Instagram fortsätter att växa i Sverige och världen. Användare delar bilder med varandra som aldrig förr. Den mobila appen som fungerar i smartphone fungerar delvis som bilddagboken gjorde under sin storhetstid, men då behövde man en dator att logga in på och sedan ladda över bilder till.

Nu flödar det bilder genom mobilen hela tiden och det går att sekundsnabbt plåta och dela med sig till vänner och kontakter, även på andra plattformar som Facebook och Twitter. Det som avporträtteras är självporträtt, händelser, kompisar, smink, mode, intressen och så vidare.

I synnerhet ungdomar lever med och genom Instagram hela dygnet och som förälder är det bara att acceptera. Det menar i alla fall Elza Dunkels som är lektor i pedagogiskt arbete vidUmeå universitet och forskar om unga och nätet.

– Det är roligt med en ny genre inom sociala medier, en kreativ sådan dessutom. Instagram fyller helt klart ett behov, annars skulle inte antalet användare oavbrutet öka. Vi människor vill visa varandra vad vi håller på med, så enkelt är det. Det är måhända det ultimata speglandet i andra, men som ung måste man få testa olika uttryck, säger Elza Dunkels.

Hon är särskilt imponerad av hur unga fotograferar.

– De är drivna när det gäller stilleben men också extremt duktiga på självporträtt. Faktum är att de genom detta får en gratis medieutbildning. När de arrangerar och photoshoppar förstår de till exempel hur reklam är uppbyggd, som att hyn på modeller inte är något annat än en bluff i modetidningarna.

Men Instagram spär väl även på like-kulturen, att användarna söker bekräftelse och gör allt för att deras inlägg ska bli gillade och kommenterade?

– Like-kulturen behöver generellt inte vara negativ. I grunden är det positivt att vi peppar varandra. Det farliga i samhället är i stället att det finns de som vill utesluta andra. Mobbning och liknande.

Det finns användare på Instagram som har extremt många följare. En 16-årig norsk tjej har nästan blivit världskändis sedan hon noterat 600 000 följare, vilket är fler än till exempel Oprah Winfrey. Tendensen är att artister, modeller och modeprofiler, samt helt vanliga ungdomar som är duktiga på fotografering och nätverkande, toppar listorna på antal följare. Ett antal svenska ungdomar har över 60 000 var.

– En del är duktiga på att skaffa sig följare, det är en tradition från Twitter att lägga ut taggar för att tipsa och locka till sig fler. Men även om det är positivt att få nya följare så är definitivt inte alla ute efter det. Många tycks jättenöjda med att ha ett 40-tal följare som är väldigt intresserade av det just de har att säga, säger Elza Dunkels.

Vet ungdomar var gränsen mellan personligt och privat går?

– Många gör detta till ett ungdomsproblem, men det är bevisligen även ett problem för vuxna. Jag tror ändå att de allra flesta delar med sig vad de vill och man bör tänka på att även bilder drunknar i det stora utbudet. Jag tycker inte om att det målas upp som farligt, men det är klart att man ska sköta sin Googlehygien.

Genom att vända på resonemanget ser Elza Dunkles det som ett sätt att ta kontrollen av bilden av sig själv.

– Instagram är ett skönt sätt att kommunicera, ofta poetiskt och i det mesta positivt. Men det går förstås alltid att hitta personer som använder det på ett negativt sätt, även om jag tror att de är försvinnande få.

Vad ska man tycka om att unga tjejer poserar på självporträtten för att få likes?

– Om man oroar sig för mycket sexualisering ska man vara försiktig när pratar om det så att man inte skuldbelägger tjejerna. I stället för man fokusera på förövarna, alltså de som eventuellt lämnar snuskiga kommentarer.

Det finns enligt Elza Dunkels, en klar en parallell till våldtäktsdebatten där tjejers klädsel ansågs ha betydelse. Det vill säga åsikter om att de delvis fick skylla sig själva om de hade utmanande kläder.

– Lite åt det hållet pratar vi faktiskt om flickor på nätet och då gör vi dem en allvarlig otjänst.

Hur tycker du att man ska tänka som förälder kring bilddelning?

– Jag får ofta frågor om vad en tolvåring bör göra eller inte. Men det är ju otroligt individuellt och beror på hur hen fungerar. Om det funkar är det bara köra. Mitt viktigaste råd är att man ska titta sina barn i ögonen, prata med dem och se hur de mår. Sedan kan man agera utifrån det. Känns det svårt kan man jämföra med att de har börjat spela fotboll. Se det som deras intresse och engagera sig för att förstå regler och annat.

Marika Rasmusson
marika.rasmusson@hd.se 042-489 93 73