Time out: Viktigt samtal

Halva höstlovet kommer bara att vara mitt och tonårsdotterns. Hela tre dygn har vi ordnat oss hemifrån för att upptäcka huvudstaden. Eftersom just denna tös gillar att planera och förbereda sig har vi spikat en hel del i förväg. Eftersom hon vid det här laget förflyttar sig minst lika fort som jag (och dessutom har betydligt bättre lokalsinne) räknar vi med att hinna med ett antal sevärdheter och roligheter.

Förmodligen ser vi fram emot resan lika mycket båda två. Men medan dottern längtar efter att uppleva nya saker (och stöta på några kändisar) ser jag som främsta vinst att få rå om en enda unge. Bara hon och jag ska hänga. I flera dagar. Jag hittar inget bättre ord än – lyx. Ren och skär sådan.

Dessa stunder med ett barn i taget kan vara lika vidunderliga som välbehövliga. Sedan trean föddes i vår familj fungerar det sällan att i den allmänna vardagsvillervallan föra dialog med en stycken dotter längre än 12 sekunder. Därefter får man vara beredd på att någon av de andra levererar ett eller flera inlägg, samtliga är nämligen av det åsiktsglada släktet. Då blir det diskussion i stället, alternativt polsk riksdag. Eller så pockar andra saker på i vardagen, som omöjliggör rimliga pratstunder med ett enda barn. Som att ett syskon behöver akut hjälp med läxor, ett annat med tandborstning, ytterligare ett med att leta efter en försvunnen mobilladdare eller vad det nu kan vara.

Alltså. Vill man ha dialog, det vill säga få veta något mer om sina barn än vad de har – eller inte har – ätit av dagens skollunch är det smart att ibland ta time out. Plocka ett av barnen och ge sig iväg. Övernattningsresor är extraordinära sällanhändelser och de mindre utflykterna räcker alldeles utmärkt. En bilresa till mataffären, en kvällspromenad eller en cykeltur. Det viktiga pratet behöver egentligen bara ostördhet och total avsaknad på frågor av typen vad-har-du-gjort-i dag.

Min taktik är att i början av ensamstunderna inte säga ett skvatt. Det brukar fungera. Vips flödar berättelser och reflektioner. Då får jag höra om vad som händer i de delar av barnets liv, som jag annars inte har minsta insyn i. Som är stor. Viktig för dem.

Det är superhäftigt att lyssna och ta del av. Det är samtal som jag inte för något i världen skulle vilja vara utan. Tack du storfamiljsmorsa som för många år sedan ovetandes inspirerade mig till detta. Piffa hemmet, se på tv och ha egentid får man gott om tid till när kidsen har flyttat hemifrån, menade hon. Synnerligen klokt resonerat.

Marika Rasmusson
marika.rasmusson@hd.se 042-489 93 73