Nupp-test ger besked, men ingen hjälp

Fosterdiagnostik. Bara ordet ger mig rysningar. Minns ännu rädslan när jag låg där på britsen med gelé över hela magen livrädd för vad jag skulle få höra. Skulle något vara fel? Och framförallt, om något var det, hur skulle jag då reagera?
På familjelivssidorna i dag kan man läsa om nupp- och kubtestet, som kanske kommer erbjudas alla mammor, och inte bara dem som är över 33 eller 35. Vitsen är framförallt att barn med Downs syndrom ska upptäckas tidigt. Vad skulle det innebära? Att föräldrar aborterar? Troligen bra många fler i alla fall. Men är det det vi vill?
Problemet som jag ser är att förbättrad diagnostik gör att vi får reda på mer. Men sedan då? Vad gör vi med beskedet? Det tvingar oss att fatta ett beslut – och det är ett beslut som jag inte tror att jag hade klarat att fatta. Som jag inte vill ha makt att fatta.
Det är en svår fråga. Den är alltid lätt att moralisera över, men betydligt svårare att navigera i när det handlar om konkret verklighet.
Vad tycker ni andra?