Nu är det dags att dra ut jacket, slå ihop datorn och bara svara sporadiskt på mobilen. Åtminstone är det vad jag lovat mig själv.
Om en timme börjar min semester. Och med den min muslösa tillvaro. Med andra ord: Inga blogginlägg förrän mitten av augusti.
Jag ska bara pussa barn, låta Leo och Harry göra mål på mig flera gånger på raken – och förhoppningsvis hinna med någon roman.
Nu är det smultron på strån som gäller!
Harry är redan i ordning. Har siktet inställt på kvällen (och godispåsen som ska serveras under matchen).
Jag är i sämre ordning. Är det någon som har samma problem som jag med lördagsförmiddagar? Egentligen är allt underbart. Eller, det borde vara det. Två dagars ledighet ligger framför en, solen lyser en del och inga jobbkrav hägrar.
Men då tronar alla andra måsten upp. Som fönstren som inte putsats på ett oräkneligt antal månader, klädhögar som känns som utplacerade smutshögar lite varstans, lekar som man lovat att leka med barnen så fort man bara blir ledig… Och så vidare. Egentligen vill jag bara ta dagen som den kommer – och ändå är det så svårt.
Harry har blivit regissör. Det är tvångsanslutning som gäller till hans lekar och de styrs med järnhand.
Oftast ska det lekas flyg. ”Mamma, nu ska du säga att du glömt passen!” ”Oj, oj, oj, jag har visst glömt att stoppa ner passen”, säger jag lydigt. ”Nej, nej, nej, du ska säga: Jag har glömt passen!”. ”Okej, jag har glömt passen.” ”Nä, det har du inte alls för jag har dem här.” Och så fortsätter det. Harry har tänkt ut hela konversationer och exakt hur de ska gå till. Och de ska följas minutiöst.
Behöver jag påpeka att det kan bli ganska jobbigt? Mig driver det i alla fall till vansinne.
Det blev ingen lek i går. Hela dagen på dagis hade Harry och Gabriel pratat om allt de skulle göra och Harrys magen hade pirrat. Men just när pappan kom för att hämta upplyste personalen om att Gabriel var lite lös i magen. Och blotta risken för maginfluensa gjorde att pappan inte tyckte att Harry skulle följa med. Ett bra beslut…
…men Harry var otröstlig.
Harry hör perfekt! Inget fel på öronen alls. Skönt. Efter sju månaders väntan för att komma till audiologen spatserade Harry ut med ett diplom för att han så snällt trätt klossar på pinnen varje gång han hörde ett beep. (Och så bokades tid för att operera ut rören i öronen. De behövs inte längre och att ha dem kvar medför tydligen risk för hål på trumhinnan. Gulp, det innebär att vi måste se Harry nedsövd igen.)
Frågan är vad logopeden kommer att säga. Hon var helt säker på att han inte hörde skillnad på vokaler och därför hade svårt med uttalet.
Eftersom fel på öronen och hjärnan nu är borträknade återstår bara munnen. Idogt tränande för att forma de rätta ljuden. Bara hon inte säger att vi ska sköta det hemma. Harry vill verkligen inte ka-ka-ka:a med mig. Han vägrar hur jag än försöker väva in det i leken.
Som sagt, det är en bestämd man, kungen och veganen Harry.
Det börjar arta sig. Långsamt.
Men med ständiga pauser. Som när en klinkerplatta spricker. Man står och knipsar för att skapa plats för rören, kämpar med varje platta i tjugo minuter – och så spricker den vid sista knipset. Då skriker man…
Men men, långsamt, långsamt. Barnen tror att vuxna är galna. I stället för att leka eller göra något annat kul sysslar de med att knipsa och svära. Troligen har de rätt.
05:30 i morse:
- Vakna mamma! Du ska vara Sverige så är jag Barcelona.
-Öh?
Iklädd Williams Barcelonatröja, som räcker ner till tårna, väckte en pigg mört mig i morse. Varifrån får Harry sin energi?
Att påstå att man är trött är inget argument i hans värld. Istället har han skaffat sig en ny strategi. Han agerar någon form av healer. Lägger sin hand på mitt huvud och säger: ”Här får du ork från mig”. Min egen lilla trollkarl.
…kanske inte i hela vårt land, men i vissa delar. Som hemma hos oss. Han bestämmer att det ska byggas torn när hans mamma säger att han ska till dagis, han bestämmer att han ska se färdigt hela Pippifilmen fast klockan är läggdags och han bestämmer att det bara får serveras rymdmat vid köksbordet. Punkt slut, kungen bestämmer.
Vem som bär upp kungakronan i guldskimrande plast? Harry förstås. Mycket nöjd över sin sluga lek och den tyngd hans ord får när han lägger till sin nya titel. Pust!
Tydligaste tecknet på att helgerna är över och vardagens lunk på intåg igen:
Harry har bytt tomtedräkten mot piratstassen. Nu är skattjakten i full gång bland gamla barr och slokande glittergirlanger.
Och barnen börjar bli jullovsfrustrerade. Enstaka snöflingor väcker hopp, men när det gråmulna tar över igen är det ingen som vill gå ut. Istället vänds leksakslådorna upp och ned och nypen brorsor emellan blir mer frekventa. Dags att ta tag i situationen.
Midvinternatt i all ära, men klockan 04.10 varken gnistrar eller tindrar stjärnorna nämnvärt. Tro mig, jag vet. Och det har jag en viss liten tomtenisse att tacka för. 04.10 tände Harry vår sänglampa och krävde tomtelek. Mina irriterade försök att hävda att det var mitt i natten hade jag inget för.
Nu sitter vi på var sitt håll och mår illa av trötthet. Varde kväll…
hd.se
