Livet rullar på även med parkinson
”Jag är inte full, jag har bara problem med musklerna”, brukar han säga när fötterna vägrar lyda den övriga kroppen och han stupar. I drygt åtta år har Magnus Briggert levt med parkinson - sjukdomen utan förklaring och botemedel.
Bildmaterial
Trots att balansproblem hör till de mer utmärkande dragen vid Parkinsons sjukdom sitter Magnus Briggert fortfarande säkert i sadeln.
55 år gammal drabbades mediamannen Magnus Briggert av sjukdomen Parkinson. I dag har han tvingats dra ner på arbetstakten.
Foto: Henrik Montgomery/Scanpix
Första tecknen på Parkinsons sjukdom kan vara att händerna ofrivilligt börjar skaka.
Foto: Eric Roxfeldt/Scanpix
ParkinsonsParkinsons sjukdom
Varje år insjuknar mellan 1,,500 och 2,,000 personer i Sverige i Parkinsons sjukdom. De flesta är 55—60 år eller äldre. De första tecknen på sjukdomen är skakningar i händer, armar och ben. Typiskt för Parkinson är att skakningarna kommer då kroppen är i vila och dämpas av en viljemässig rörelse, vilket skiljer dem från vanliga åldersskakningar.
Efterhand blir rörelsemönstret långsammare, gången blir stel och hasande, balansen kan försämras och kroppshållningen blir allt mer framåtböjd. Även talet kan påverkas och bli sluddrigt eller monotont och initiativlöshet och depressioner är vanliga.
Parkinson är en neurologisk sjukdom som beror på att de nervceller i hjärnan som bildar signalsubstansen dopamin förstörs. Orsaken till sjukdomen är okänd och botemedel saknas. Däremot finns läkemedlet levodopa (L-dopa) som påverkar rörelseförmågan och minskar skakningarna. Behandlingseffekterna är mycket goda de första tre till sex åren men blir sedan mer ojämn. Vid svåra skakningar kan ett neurokirurgiskt ingrepp i hjärnan bli aktuellt.
Sjukdomen har fått sitt namn efter den brittiske läkaren James Parkinson som i början av 1800-talet var först med att beskriva symtomen. TT Spektra
HÄLSA.
Det var i slutet av 90-talet som ekonomijournalisten och mediaföretagaren Magnus Briggert kände de första tecknen på att allt inte stod rätt till i kroppen. Balansen blev sämre, han hade svårt att stå stilla och gången kunde bli lätt raglande. Sedan kom skakningarna liksom invärtes ifrån, inte så kraftiga men ändå märkbara. Han sökte läkarhjälp och innan konsultationen var slut var han själv diagnosen på spåren.
-Jag vet inte hur den tanken flög in i mitt huvud, men helt plötsligt sa jag: ”kan det vara parkinson?” utan att egentligen veta vad det var för sjukdom.
Även läkaren var inne på det spåret och inom loppet av något år var diagnosen helt klar. Då hade symtomen gradvis blivit värre och han påbörjade den behandling som står till buds för de cirka 2000 personer som varje år insjuknar i parkinson - medicinering.
Parkinsons sjukdom innebär kortfattat att de nervceller i hjärnan som producerar signalsubstansen dopamin skadas. Med hjälp av läkemedlet levodopa - som i hjärnan omvandlas till dopamin och påverkar rörelseförmågan och minskar skakningarna - kan de flesta patienter fungera någorlunda normalt.
-Jag har ingen som helst aning om varför jag har fått parkinson, men det dummaste jag kan göra är att sluta leva. Jag kan fortfarande gå, cykla, dricka vin och ha sex brukar jag säga till mina vänner. Och de håller med om att det räcker långt, säger han.
Magnus Briggert jobbar kvar i det egna publicistföretaget även om morgnarna är jobbiga. Före halv elva på förmiddagen innan medicinen börjar verka har han svårt att fungera som vanligt. Den ojämna effekten av medicineringen, så kallat dosglapp, är ett vanligt problem hos många med parkinson.
-Jag tar sista medicinen vid niotiden på kvällen och den varar till någon gång mitt i natten då jag tar en sömntablett och hoppas att jag får sova resten av natten. När jag vaknar på morgonen så är all medicin ur kroppen och då har jag svårt att gå och kan ramla omkull.
Fenomenet när fötterna inte lyder övriga kroppen utan ”fastnar” i golvet kallas för freezing, berättar Magnus.
-Det obehagliga är att det kan hända var som helst och när som helst, som i går kväll till exempel när jag hade varit på bio och suttit ner i nästan två timmar.
Äter man å andra sidan för mycket av levodopa-preparaten kan biverkningarna på sikt bli överrörlighet. Ofrivilliga rörelser av en skruvande och vridande karaktär är typiska tecken.
De flesta som får diagnosen parkinson är i åldern 55-60 år eller äldre. Orsaken till sjukdomen är okänd och det finns heller inga botemedel. All behandling är ännu så länge enbart symtomlindrande. Magnus Briggert var 55, fyrabarnsfar och på många områden fortfarande mitt i livet när sjukdomen började bryta ut. Men någon stor tragedi vill han ändå inte likna diagnosen parkinson vid.
-Jag har inte accepterat sjukdomen så till vida att jag avstår från en massa saker. Det trista är att jag inte kan jobba som förut. Jag har alltid älskat stress och tyckt att det var skitkul när allt går i ett under dagen. Det klarar jag inte längre. Nu orkar jag inte med krav på samma sätt.
Att promenera går dock oftast utan problem och tillsammans med vänner brukar det bli ett par timmar runt Djurgården på helgerna. Och i seglingsgänget är han fortfarande en självklar medlem även om han numera slipper dra i så många tampar.
Händerna darrar inte nämnvärt, men de rör sig ofta under tiden vi sitter och pratar. Även röstläget har ändrats och själv upplever han att talet är mer sluddrande än tidigare. Det forskas intensivt på sjukdomen, berättar Magnus som är med i styrelsen för Parkinsonförbundet. Hoppet står till att stamcellsforskningen ska hjälpa till att lösa den gåta som sjukdomen alltjämt är. Forskare vid Karolinska institutet lär ha identifierat gener som styr utvecklingen av dopaminproducerande nervceller.
Men ännu är framtiden oviss för de cirka 20000 personer i Sverige som fått diagnosen parkinson. Gilla läget och sköta sin medicinering är Magnus Briggerts råd.
-Det finns mer handgripliga metoder där man opererar in något slags chip i hjärnan för att minska skakningarna och muskelstelheten, men det har jag hittills inte velat diskutera även om min son tycker att jag borde göra det.
-Något som är väldigt märkligt och som ingen hittills har kunnat förklara för mig är det faktum att så fort jag sätter mig på cykeln så är alla problem borta. Jag kan cykla hur fort och stabilt som helst utan problem. Det måste se rätt märkligt ut när någon raglar fram till cykeln och nästan faller över den och sedan trampar i väg, säger han med ett skratt.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar