Doktorn som slåss för fettet

Annika Dahlqvist har blivit fettdoktorn med svenska folket. Under fem års tid har hon fört sin David mot Goliat-kamp för att få människor att äta "det goda fettet". Trots massivt motstånd från livsmedelsetablissemanget.

Hälsa. Annika Dahlqvist föreläsningsschema ser ut som turnélistan för ett hårt arbetande rock’n’roll-band. Den här veckan Helsingborg, Kristianstad, Malmö, Sandviken och Åbo-kryssning. Därefter Stockholm, Ängelholm, Uppsala, Östersund, Hudiksvall, Örnsköldsvik, Älvdalen och Krylbo.

Och det är bara maj månad.

— Jag bor i en kappsäck, säger Annika Dahlqvist.

Sen skyndar hon sig att tillägga:

— Men det är ett lustfyllt liv. Jag åker runt och pratar om det jag brinner för. När folk undrar hur jag orkar brukar jag säga att det här är ingenting mot den arbetsbelastning man har som läkare.

Hennes resande har onekligen påverkat svenska folket. För ett par år sedan kände ingen till bokstavskombinationen LCHF. Och det är fortfarande ganska få som vet att det står low carb, high fat.

Men desto fler vet numera den svenska innebörden. Lågkolhydratkosten. Fettdieten. Ät det goda fettet, det mättade fettet som finns i smör och grädde, och befria dig från övervikt och sjukdomar, lyder budskapet som gått ut till svenska folket.

Det är som om en gräsbrand antänts. Och den som håller i stickorna är en 60-årig läkare och tvåbarnsmamma från Njurunda, två mil söder om Sundsvall.

Hade det här hänt i USA hade Hollywood antagligen redan gjort en film om fenomenet.

För här finns alla klassiska ingredienser.

Annika Dahlqvist fann metoden mer eller mindre av en slump. När hon började propagera för den bland sina patienter på vårdcentralen i Njurunda, där hon arbetat i femton år, blev arbetsgivaren alldeles förskräckt. Först blev hon uppmanad att låta bli, sedan fick hon en skriftlig varning.

"Nämn fettdieten en gång till och du får sparken."

Hon gick in på sitt rum och funderade en stund. Sen sa hon upp sig.

Istället tog hon strid mot hela etablissemanget. Livsmedelsindustrin, professorer och forskare, läkarkollegor, Socialstyrelsen, Livsmedelsverket

Hon startade en blogg, debatterade i tv, skrev en bok. Och plötsligt började det hända saker. Hon fick följeslagare. Människor som testat fettdieten. Som blivit av med sjukdomar, diabetiker som lagt av med sina insulinsprutor, människor som gått ned i vikt.

Fyra år senare är hon ute på ett triumftåg runt landet. Hon har blivit känd som fettdoktorn. Och hennes följe växer för varje dag.

Men låt oss vrida klockan tillbaka. Till tiden då Annika Dahlqvist var fet, sjuk och hungrig. Ja, det är hennes egna ord. Det här var på 90-talet och Annika mådde inte bra. Hon drabbades av tarmkatarr, ledinflammationer och fibromyalgi.

Och samtidigt kämpade hon desperat för att gå ner från de 80 kilo hon ständigt tycktes väga. Hon gick upp i vikt redan i 20-årsåldern då hon testade de första östrogenstarka p-pillren. Dessutom fanns det en genetisk aspekt, både Annikas mamma och mormor hade varit överviktiga. Det blev inledningen till åratal av jo-jo-bantande. Hon testade allt. Pulverdieter, GI, stenålderskost, paleolitisk diet. Alla med fettsnål profil.

Den 25 oktober 2004 förändrades hennes liv. Då pratade hon med yngsta dottern Karin som gick läkarutbildningen i Umeå. Som ett led i utbildningen hade Karin och några andra provat lågkolhydratkost under en period. Karin hade gått ned tre kilo på en vecka.

— Här såddes fröet till alltsammans. Jag började tänka på det här med att äta fettsnålt. Vi svenskar åt fettsnålt, ändå var vi sjuka och överviktiga och jag kunde se hur det gick neråt i åldrarna. Plötsligt hade vi medelålders människor som var multisjuka, säger Annika Dahlqvist.

Hon som en gång i tiden förmanat sina egna föräldrar att dricka lättmjölk och använda lättmargarin plockade nu bort kolhydraterna och vräkte istället på med fettrik kost.

Resultatet överraskade henne som läkare. Men än mer som privatperson. Hon kände sig starkare och gladare. Hon gick ned i vikt. Blev fri från tarmbesvär, ledinflammationer och fibromyalgi.

Annika Dahlqvist kände som om hon upplevt ett mirakel. Och allt på grund av att hon lagt om kosten.

Men det var när hon började introducera sina idéer för patienterna på Njurunda vårdcentral, som problemen med arbetsgivaren började.

Dessutom blev hon anmäld till Socialstyrelsen av två dietister i Värmland, som ansåg att kostråden som Annika förmedlade stod i tvär kontrast mot vad hon förväntades säga.

I januari 2008 kom Socialstyrelsens utslag. De konstaterade att Annika Dahlqvists kostråd byggde på vetenskap och beprövad erfarenhet. I klartext: Annika fick carte blanche för att propagera för fettrik kost.

— Jag var tvungen att läsa mejlet ett par gånger innan det sjönk in. Jag kände riktigt historiens vingslag.

Men motståndet mot Annika Dahlqvists idéer har inte vikt ner sig. Hon är ständigt under attack från livsmedelsindustrin och allehanda forskare.

— Man måste nog vara en modig typ om man ska sätta sig upp mot etablissemanget. Men när någon professor sätter sig på höga hästar och ger sig på LCHF-kosten brukar jag tänka "det där är bara en gubbe som ser ut som alla andra i bastun".

Annika Dahlqvist har alltid varit kärringen mot strömmen. Redan i skolan tillhörde hon de där jobbiga eleverna som hela tiden ifrågasatte lärarna. I slutet av 60-talet engagerade hon sig i vänsterrörelsen, sen blev det miljörörelsen, nej till kärnkraft, ja, hon känner det som om hon varit med i de flesta rörelser som opponerat.

Det där var förstås inte så populärt hemma på gården hos föräldrarna.

— Jag växte upp i en kyrklig familj och det blev förstås generationsmotsättningar. Min far hade mycket bestämda uppfattningar om saker och ting, säger Annika.

Striderna i föräldrahemmet har onekligen hjälpt henne senare i livet. Inte minst när hon blivit påhoppad både i officiella sammanhang och anonymt på nätet. En tid var kommentarerna på hennes blogg så hätska att hon tvingades stänga av kommentatorsfunktionen. Numera är den öppen igen och hon har också hjälp av ett par personer som plockar bort de värsta påhoppen.

Fast tro inte att Annika Dahlqvist har någon negativ syn på nätet.

— Absolut inte. Utan internet hade det här aldrig blivit så stort. Då hade jag bara haft de vanliga kanalerna. Jag hade väl skrivit några debattinlägg och sen hade det inte blivit så mycket mer, säger hon.

Hon är inte speciellt tekniskt kunnig ("men en blogg är enkelt att sköta") och fram till helt nyligen hade hon inte ens en laptop. Men läkaren Andreas Eenfeldt i Karlstad, som anammat idéerna, startade en insamling på sin sajt kostdoktorn.se och numera är Annika uppkopplad nästan dygnet runt och skriver blogginlägg och svarar på mejl medan hon är ute och reser.

Annika Dahlqvists kalender är fulltecknad långt framöver (fast i sommar ska hon också hinna med att jobba som jourläkare på lasarettet i Sundsvall) och hon ser inget slut på den kamp hon drog igång för fem år sedan.

— Etablissemanget är starka. De skjuter med kraftiga vapen.

Hon tömmer sin kaffekopp.

— Man får helt enkelt ta en dag i taget. Men jag känner i alla fall ingen lust att sluta. Jag kommer aldrig att bli en doktor som sitter bakom ett skrivbord och skriver ut en massa mediciner.

— Jag vet ju dessutom att jag har folk med mig. Att det här har räddat många tusentals människors liv. Att de har blivit kvitt sjukdomar, diabetes och övervikt.

Det finns de som jämför det här med en religiös sekt?

— Det bryr jag mig inte om. Det är inget religiöst över detta. Det bygger på vetenskap. Fakta.

— Och jag känner att visionen som finns är viktig att hålla fast vid. Jag såg en intervju häromdagen med en ung politiker som inte förstod varför vi skulle ha något sådant som folkhälsoinstitutet, hon tyckte att näringslivet kunde få sköta mathanteringen på egen hand.

— Och det är ju fullständigt galet. Näringslivet är intresserade av sin ekonomiska vinning, de skiter fullständigt i vår hälsa.

Stefan Lindqvist stefan.lindqvist@hd.se042-489 90 36