Skynda långsamt är nya melodin

De lämnar inget åt slumpen, Helgessons. Pappa Stefan fingrar på sin pulsklocka, dottern Rebecka stretchar stela leder och sonen Kristoffer joggar lite på stället. Vasaloppet är bara början på årets utmaningar.

Hälsa. Välkomna till teknikens värld.

– Pappa är värst, slår Rebecka Helgesson fast.

– Rena prylfreaket, bekräftar brorsan Kristoffer.

– Det är roligt att ha koll på pulskurvor och steglängd, erkänner Stefan Helgesson inför dagens långrunda i Pålsjö skog.

I oktober klev de upp på löpbandet alla tre och genomgick en fysisk besiktning där bland annat syreupptagningsförmåga, maxpuls och mjölksyra kontrollerades. Christer Skog från Sport support center höll i testet på Filborna arena i Helsingborg, och resultatet fick omedelbara konsekvenser för Vasaloppsträningen.

– Jag är väl den som ändrat på mest, säger Kristoffer.

– Tidigare sprang jag kanske två pass i veckan i högt tempo. Det blev fem, sex kilometer och efteråt var jag helt död. Nu tar jag det betydligt lugnare, springer längre och vid fler tillfällen. Det brukar bli fem gånger i veckan.

Vilket gör att träningen tar mer tid. Betydligt mer.

– Jo, det är klart. Nu blir det kanske åtta timmar totalt i veckan mot bara lite drygt en tidigare.

Kristoffer, som är 27 år, har hunnit göra två Vasaloppsstarter för IFK Helsingborg. För nio år sedan stakade han de nio milen tillsammans med pappa Stefan i relativt behagligt tempo. Andra gången gick han in i väggen.

– Vi körde på nio timmar och 20 minuter pappa och jag när vi debuterade. Sedan, året efter, var jag för dåligt förberedd och ryggen gav upp. Det gick inte att fortsätta.

– Nu är jag betydligt bättre tränad. Kanske kan jag ta mig i mål på åtta timmar, då skulle jag bli jättenöjd. Men det är mycket som spelar in, jag står i sista startledet och så vet man aldrig hur förhållandena är.

Han har idrottat sedan han i princip kunde gå och har som mål att genomföra En svensk klassiker (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet) tillsammans med pappa Stefan i år.

– Våra föräldrar har alltid uppmuntrat oss att idrotta och själv började jag spela fotboll i treårsåldern. Jag provade allt när jag var liten – friidrott, dans, gymnastik, men till slut fastnade jag för löpningen. Eftersom jag jobbar skift har det blivit så, en lagidrott hade inte fungerat.

Storasyster Rebecka debuterar i Vasaloppsspåret och har Tjejklassikern i sikte 2012.

– Mamma har gjort den tidigare och jag har sagt att jag skulle vilja hinna innan jag fyllt 30, och så fick jag en start i Tjejvasan i födelsedagspresent av pappa när jag fyllde 29 nu i höstas. Jag börjar med skidorna, sedan får vi se, säger hon.

Hon är utbildad idrottslärare och jobbar som zumbaledare men har inga större erfarenheter av längdskidåkning. Och Skåne har ju inte precis bjudit på vita vidder i vinter, så förberedelserna när det gäller stak- och stavteknik kunde varit bättre.

– Vi är uppe i familjens stuga i Åre i början av året och det blir nog mindre utför och mer längd den här gången. Rullskidor har ingen av oss fastnat för, däremot blir det mycket löpning och gärna tillsammans med pappa och Kristoffer när det passar.

Sedan erkänner hon:

– Det är klart att det blir mycket träningssnack när vi träffas. Andra, som min pojkvän som inte idrottar alls, kan nog tycka att det är tradigt.

Stefan Helgesson har hunnit fylla 56, har stått på startlinjen i Sälen nio säsonger i rad och har dessutom dubblerat och kört Halvvasan några gånger.

– Det har gått lite upp och ner, vid två tillfällen har jag tvingats bryta, berättar han.

– Jag var bra tränad på 80-talet, när jag sprang milen under 40 minuter och joggade baklänges när jag var ute och tränade med min fru Karina. Sedan hade jag en period när ungarna var små då det blev mindre löpning och plötsligt var det Karina som kunde springa baklänges bredvid mig... Jo, det är sant, säger han.

Frågan är ändå om han inte just nu är i bättre form än någonsin tidigare. Så det är verkligen läge för fulla klassikern.

– Jag hade aldrig lagt om träningen om det inte varit för de individuella testerna. Förr gjorde jag helt fel, stirrade på uret och gav allt för att slå mig själv och mina tidigare tider. Nu har jag lärt mig blanda lågintensiva pass med tuffare intervaller.

Familjens nestor är den som verkligen anammat dataålderns avancerade teknik. Pulsklocka med gps och stegsensor får honom att hålla koll, och hålla igen.

– Jag kan se på kartan var jag får jobba mer och var jag orkar dra ut på stegen. Men framför allt är det en kick med lite roliga hjälpmedel.

Om två veckor är det dags för uppföljning med Sport support center – nya tester och nya värden för Helgessons och andra IFK-are.

– Jag hoppas att jag har förbättrat konditionen så att jag kan höja intensiteten. Förra året körde jag Vasaloppet på sju timmar och 36 minuter, bästa tiden hittills. Målet i år är tufft, att ta mig i mål på under sju timmar.

Mamma Karina nöjer sig för tillfället med träning på behaglig motionsnivå.

Däremot är 23-årige Alexander anmäld till Kortvasan. Han pluggar i Umeå men är den som står minst på längdskidor. I stället är det utför som gäller.

Lillasyrran Miranda är bara 17. Hon dansar på elitnivå och är snart den enda i familjen som inte skidat över mållinjen i Mora. Det beror inte på lättja.

– Hon är sugen, men i år kolliderar det med en danstävling, berättar Stefan Helgesson.

Per Ohlsson per.ohlsson@hd.se042-489 90 28