Vildkatten Emil myser i sitt nya hem
Vildkatten Emil fick ett hem för nio månader sedan. Han trivs men någon riktigt kelen katt blir det nog aldrig.
Bildmaterial
Man måste ha mycket tålamod när man ska ta emot en vildkatt. Det vet Ann-Sofie Palm som nu tagit hand om två katter. Här är det Emil som trycker under bordet.
Säkrats att vara under sängen tycker fyraårige Emil när det kommer någon med kamera och blixt.
Oscar var tidigare en tamkatt som kastat ut. Det tog lång tid innan han fann sig tillrätta i sitt nya hem, men nu tar han hand om Emil.
HELSINGBORG.
I början på året fattade miljökontoret beslut om att de vilda katterna vid Munkängen skulle fångas in och placeras ut i hem. Eller avlivas. Minst tio katter fångades in. Med hjälp av föreningen Kattkommando Syd fick katterna veterinärvård och placerades i hem. Men nu ökar åter vildkatterna vid Munkängen.
Fyraårige Emil hamnade hemma hos Ann-Sofie Palm och Jonas Malmgren. Där bodde redan åttaårige Oscar, en gråhårig katt som farit mycket illa sedan den blev utkastad av sina tidigare ägare. Oscar klarade sig dåligt bland vildkatterna, han var haltade och hade ingen päls på benen när Ann-Sofie och Jonas tog hand om honom.
Sin nye kompis Emil accepterade Oscar direkt, bara det var han som fick bestämma. Emil började sitt hemmaliv med att trycka under en soffa i två månader.
— När vi hade lagt oss kunde vi höra hur han tassade ut i köket och åt mat och gick på lådan på toaletten, berättar Jonas Malmgren. De första månaderna kändes det lite hopplöst ibland. Och vi fick höra historier om katter som aldrig någonsin kom fram sedan folk tagit hand om dem.
Soffans skydd byttes så småningom mot en annan favoritplats, under det lilla bordet i hörnet vid soffgruppen.
— Där trycker han när vi damsuger eller något annat ovant händer.
Ett annat säkert ställe är under sängen där Emil valde att vara när tidningen kom på besök.
Det tog tre månader innan Emil ville vara i samma rum som Ann-Sofie och Jonas.
— Det tog ett år innan vi kunde lyfta upp Oscar, säger Ann-Sofie. Så vi vet att det tar tid, det gäller att ha tålamod. Och man ska aldrig försöka tvinga en katt att bli klappad. Man måste förtjäna en katts kärlek.
Nu kan de ibland klia Emil i nacken när han äter. Och han ligger i soffan när de tittar på tv.
— Man ska nog inte förvänta sig att det blir en kelkatt, säger Ann-Sofie. Det är synd att vi inte kan klappa honom men han är jättemysig att ha omkring sig. Han är lugn och sympatisk och går oftast runt och spinner. Och Oscar och Emil leker jättebra med varandra.
Oscar är en utekatt, när han kommer hem efter sina rundor brukar Emil snabbt möta honom och sniffa på honom. Om man låter ytterdörren stå öppen kan Emil gå ut en sväng i trappan, men han sticker inte iväg. Hemmalivet verkar för mysigt och Emil har blivit rejält rund om magen.
Jonas och Ann-Sofie tycker det är trist att så många katter lämnas vind för våg.
— Det är katastrof att man skaffar katt och sedan bara struntar i den. Då är det bättre att avliva katten. Det är också synd att folk matar vildkatterna, då lär de sig aldrig jaga själv. Vill man hjälpa en vildkatt ska man ge den ett hem.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus