Den ekologiska sextetten ramlar in
På 1950-talet kallade de sig Wendisterna. Tjugo år senare fick de bra snurr på spelningarna och bytte namn till Ramlösa Brunnssextett. Igår hade de en spelning på hemmaarenan - musikpaviljongen i Brunnsparken.
Bildmaterial
Dags att dra på sig unformen. Benny Hedenberg på trummor.
Leif Mattsson har bråttom av scenen.
Leif Nordström och Stig Olsson knäpper ända upp.
Instrumenten behöver skötas om. Stig Olsson sprutar ventilolja.
Två minuter i två dyker Åke Wahlström upp bland träden.
Stig Ståhl på ventilbasun är en av veteranerna i gänget.
Benny Hedenberg sätter husarmössan på plats.
De trogna fansen har slagit sig ner nära scenen.
Bertil Thapper testar sin ventilbasun.
Live Earth-gala? Nej Ramlösa Brunnssextett.
HELSINGBORG.
I lördags sändes Live Earth-galan på tv hela dygnet. Syftet med galan var att uppmärksamma den globala uppvärmningen. Men den har fått mycket kritik inte minst för att själv bidra med stora koldioxidutsläpp genom alla transporter och el som gick åt vid konserterna.
De skulle ha anlitat Ramlösa Brunnssextett.
En halvtimme innan spelningen ska börja är några trästolar och notställ den enda utrustningen på scen. Här finns vare sig mikrofon, sladdar eller förstärkare.
— Nej, vi är helt akustiska. Inte en kilowatt nånstans. Allt drivs med mänsklig kraft, säger Benny Hedenberg, som kom med i sextetten 1980, när den ordinarie trumissen flyttade till Stockholm.
— Jag blev så förtjust i musikstilen. Det var så mjukt och melodiskt. Så långt ifrån marschmusik och storband som jag var van vid. Egentligen har ju trumman inget att göra i en sextett med bleckblåsinstrument.
Från början spelade man mest finstämd brunnsmusik från sekelskiftet. Men i och med att repertoaren utvecklades och kom att innehålla slagdängor och dansmusik behövde blåsinstrumenten lite förstärkning med pinnar och vispar.
Esskornetten, trumpeten, bastuban och ventilbasunen ramlar in en efter en i sina blåa uniformer med eller utan husarmössa.
Och på caféets uteservering börjar stolarna med utsikt mot paviljongen försiktigt att fyllas på.
Stig Ståhl, på ventilbasun, är en av veteranerna. Han är förkyld och måste snyta näsan innan han berättar om upprinnelsen till sextetten.
Ursprungligen fanns en musikkår - vi talar 1800-tal - knuten till Wendes artilleriregemente i Landskrona, som hette Wendisterna. Efter att regementet flyttat till Kristianstad levde en kamratförening kvar. Medlemmarna tyckte om att träffas och lyssna på musik medan de åt ärtor och drack punsch. Musikerna underhöll även på andra privata tillställningar och kallade sig då Wendisterna. Så småningom fick man allt fler spelningar framför allt på Ramlösa Brunnshotell och bytte då namn.
— I dag har vi väl en 15-20 spelningar om året. Alla söndagar i juli spelar vi här. Sen blir det Kulijuli och Landskronafestivalen. Och så har vi två så kallade visitspelningar vid pelarsalarna när kryssningsfartygen lägger till, säger Benny Hedenberg.
Två minuter innan spelningen ska börja kommer hornisten Åke Wahlström pilande över gräsmattan med sitt instrument i handen.
Några minuter tidigare har Benny och Leif Mattsson efter ett visst dividerande kommit överens om vilken låt de ska inleda med. Det får bli en marsch - "Östgötapojkarna".
Hur ofta repar ni?
— Nästan aldrig, säger Benny Hedenberg, med ett skratt djupt nerifrån magen.
— Jo, en gång på våren innan säsongen börjar.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus