Skitjobbet som inte sopas under mattan
Med ett snitt öppnar de tre kvinnorna de hopknutna soppåsarna och ut väller
blöjor, kladdigt hushållspapper, tygtrasor och risotto. De
ruttnande resterna är som en dagbok över 14 dagars villaliv. 225 villor
närmare bestämt.
Bildmaterial
Utvecklingsingenjör Sanita Vukicevic och biogasforskare Irene Bohn sätter på sig skyddsmaskerna med friskluftsintag och börjar rota i den stinkande geggan med sopor. Det är dags för 2009 års plockanalys. Sorterar helsingborgarna sina sopor som de ska, eller behövs mer informationsinsatser? Det är det som är frågan. 500 kilo matavfall och lika mycket restsopor gås igenom minutiöst.
HELSINGBORG. En sötaktig, lite jordig doft fyller rummet.
— Det är värre på somrarna, när avfallet har legat 14 dagar i värmen i folks soptunnor, säger utvecklingsingenjör Sanita Vukicevic.
En gång om året går forskningsavdelningen på Nordvästra Skånes Renhållnings AB igenom mat– och restavfallet från slumpvis utvalda hushåll i NSR:s sex ägarkommuner.
Syftet är att se hur bra invånarna är på att sopsortera.
Innehåller restsoporna matrester och förpackningar? Det är resursslöseri i NSR:s ögon, eftersom matavfall blir biogas och förpackningar återvinns.
Innehåller matavfallet annat skräp som måste silas bort?
— Värst är glas och hårdplast. Det kan krossas i biogasanläggningen, passera hela processen och hamna i biogödslet, som lantbrukare lägger på åkrarna, förklarar Sanita Vukicevic.
Resultatet från undersökningen återförs till kommunerna. Kanske behövs mer information till hushållen? I så fall har NSR en hushållsavdelning, som bland annat gör tidningen "Kretsloopen".
En lastbilsförare kör förbi och tittar in genom den öppna porten där de tre kvinnorna rotar runt i geggan på det rostfria arbetsbordet. Han får sig ett gott skratt.
— Folk brukar ha roligt och undra vad det krävs för utbildning för att göra det här jobbet, säger miljöassistent Lotta Lewis-Jonsson.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus