Pop- och rockakterna har hittat hem
Helsingborg. Några smällar och en ordentlig regnskur, sedan är årets upplaga av Helsingborgsfestivalen igång. Det börjar lite trevande. Festivalens första timmar saknar det där självklara dragplåstret. En grupp tonåringar distraheras tillfälligt av reklamtälten på Ångfärjan innan de sätter fart mot Hamntorget och The Tivoli. Att inte fler har hittat till klubben när Helsingborgsbandet Lights med Frida Andersson i spetsen går på en timme före utsatt tid är förvånande.
När det bestämdes att pop- och rockakterna skulle få en ny hemvist i Tivolis lokaler kändes det som ett självklart val av flera anledningar. Det kommer att regna någon gång under festivalen, bra vi flyttar en del av konserterna inomhus. Perfekt för den som vill slippa ha langosvagnen i ryggen, vattnet från grannens paraply droppande i nacken och samtidigt behöver tillfredställa behovet av träpanel mitt i veckan. Dessutom slipper kommunen betala för att bygga upp allting från grunden eftersom det redan finns en färdig infrastruktur med scener och personal. Det är bara att boka in artisterna så är man hemma, till och med de franska turisterna vid bordet bredvid har förstått konceptet. Resten av festivalbesökarna håller till någon annanstans.
På andra sidan Ångfärjan där Rix fm-festivalen har lagt beslag på stora scenen guppar paraplyerna i takt till husbandet Ramsells. När konferencieren presenterar nästa artist som ”Helsingborgs egen drottning”, han säger faktiskt så, är det nog bara mannen bredvid mig som inte förstår vem den blonda tjejen i puderrosa kjol är. ”Det är ju hon som kommer härifrån”, teaterviskar sällskapet. Velvet följs av Kim från Made in Sweden som verkligen ger allt och en hysteriskt skuttande Alexander Bard.
Tillbaka på The Tivoli sträcker sig kön nu runt kvarteret. ”Det är fullt, inga fler kommer in”, upplyser vakten i dörren. Det borde jag egentligen ha förstått. Jag har själv stått och svurit utanför ett tält på Malmöfestivalen för något år sedan när det snabbt fylldes upp av festivalbesökare, som precis som jag, var sugna på fransk hiphop. På Tivoli är det vårens snackis Erik Hassle som tvingar vakterna att sätta lapp på luckan. När Florence Valentin spelar senare på kvällen upprepas samma procedur. Här gäller det att hänga på låset. Det är synd, men kanske oundvikligt, när inte alla har möjlighet att se några av festivalens bästa akter.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus