"Vi brinner lika mycket för fotbollen som spelarna"
De fyller parkeringsplatserna med sina bilar och skriker ibland så att barnen skäms. Ingen Eskilscup utan föräldrar som supportar.
Bildmaterial
Bengt Salmonson tror inte att det finns föräldrar i klubben som driver spelarna för hårt. Evert Green är på plats för att titta på sitt barnbarn.
Bengt Salmonson tror inte att det finns föräldrar i klubben som driver spelarna för hårt. Evert Green är på plats för att titta på sitt barnbarn.
Högljuddaste hejaklacken under Eskilscupen står Nättraby Goif för. "Både tjejerna och föräldrarna är riktigt engagerade", säger Susanne Andersson.
"Vi har tre lag från Nättraby här och alla har gått till slutspel", säger Fredrik Malmros, förälder till Nättrabyspelare.
Evert Green är inte nöjd med domarens arbete och beger sig över planen för att protestera efter matchen.
Susanne Sandin, Elina Sandoff och Annika Sandoff hejar på P96:orna i Onsala BK. "Man bokar nästan hotell till nästa år när man checkar ut", säger Annika Sandoff.
Bengt Salmonson och Evert Green har tagit plats intill Eskilscupens högljuddaste hejarklack – Nättraby Goif:s föräldrar.
Eskilscupen
Sedan 1968 har Eskilscupen samlat fotbollsälskande barn och ungdomar. I år
gjorde 14 000 spelare upp om bucklan på fotbollsplanen. Här hittar du allt
om årets turnering.
HELSINGBORG. Eskilscupen lockar inte bara 12 000 fotbollsspelare. I deras följe kommer också supportrarna – föräldrar, syskon, morföräldrar, farföräldrar, kompisar, kusiner, mostrar, farbröder och vem vet vad. Intill planerna står de sida vid sida för att stötta sitt lag.
Evert Green är morfar till en tjej i Hittarps IK:s F14-lag. Han har varit på plats på Norrvalla sedan halv nio i morse, då tjejerna vann med 2–0.
— Så fort hon spelar och jag kan så tittar jag.
Själv har han spelat i HIF:s pojklag, men det var länge sedan, på 30-talet.
Bengt Salmonson är pappa till Evert Greens barnbarn. Han erkänner att han sällan är med när dottern tränar, och tycker att det är bra att det finns många duktiga tränare och föräldrar som hjälper till när han inte kan.
— Jag har många döttrar så det är svårt att hinna.
Däremot är han noga med att peppa inför matcher och att vara på plats för att supporta.
— Jag tror att det är viktigt, det där extra när vi tjoar och tjimmar betyder nog mycket på planen.
Bredvid står motståndarlagets hejarklack. Det är föräldrar från Nättraby Goif som har utarbetat en handlingsplan för hur de ska ge stöd åt spelarna.
— Här har jag numrerat hejarramsorna så att alla vet vilken det är jag menar, säger Fredrik Malmros.
Han berättar att sammanhållningen är bra i föreningen och att det bara är en spelare som har hoppat av laget de senaste sex åren. Någon matchförlust har de inte haft sedan maj 2007.
— Om tjejerna känner press så är det inte från oss föräldrar utan från sig själva, säger Fredrik Malmros.
Nättrabys tjejer sparkar in en boll i målet och sånglistorna åker fram. Fredrik Malmros och Susanne Andersson höjer sina burktutor och fyrar av två långa tut.
— Det här är min tredje tuta, säger Fredrik Malmros medan Susanne Andersson skruvar på en ny flaska till sin.
Intill skruvar Evert Green på sig.
— Det går inte så bra i dag, säger han.
Matchen slutar 3–1 och Nättrabys hejarklack är gladast. Hittarps IK F14 är ute ur leken. Evert Green är redan på väg över planen för att klaga hos domaren.
— Det var långt över linjen!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus