Hemma igen efter attacken i Afghanistan
Mikael Thorén återhämtar sig hemma i Helsingborg efter bombattentatet i Afghanistan. Här berättar han för första gången om den dramatiska händelsen som kunde kostat honom livet.
Bildmaterial
Han var med om en händelse som kunde kostat honom livet, men Mikael Thorén hade trots allt tur. Han har en stålskena i underarmen och två bultar i bäckenet.
Mikael Thorén har flyttats från Akademiska sjukhuset i Uppsala till Helsingborgs lasarett. Här ska han återhämta sig efter bombattentatet i Afghanistan som gav honom skador på armen och bäckenet. Läkarna har sagt att han kommer att bli helt återställd, men det dröjer fem veckor innan han kan börja gå igen.
Mikael Thorén har flyttats från Akademiska sjukhuset i Uppsala till Helsingborgs lasarett. Här ska han återhämta sig efter bombattentatet i Afghanistan som gav honom skador på armen och bäckenet. Läkarna har sagt att han kommer att bli helt återställd, men det dröjer fem veckor innan han kan börja gå igen.
Mikael Thorén visar hur bultarna satts in på båda sidor kroppen för att stabilisera bäckenet.
Detta har hänt
Mikael Thorén var stationerad vid den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan. Deras läger Camp Northern Ligths ligger i norra delen av landet, nära staden Mazar-i Sharif. Under ett patrulluppdrag den 11 november exploderade en bomb under Mikael Thoréns bil.
Av de fem i bilen dödades en afghansk tolk, två svenskar skadades allvarligt, Mikael Thorén och en kollega i framsätet fick lättare skador. Det tog två timmar innan de skadade undsattes av helikoptrar eftersom helikoptrarna besköts på vägen dit.
De svårast skadade vårdas på Akademiska sjukhuset i Uppsala, sjukhuset uppger att deras tillstånd är stabilt. Försvarsmaktens undersökningskommission har skickats till området för att utreda attacken.
Helsingborg. Mikael Thorén körde den tredje bilen i en konvoj när bakhjulet passerade över en nergrävd bomb. Explosionen var kraftig och slungade terrängbilen framåt. Den landade på taket en bit från vägen.
— Jag måste ha svimmat av någon sekund för jag minns inte smällen. När jag vaknade låg bilen upp och ner. Mitt huvud var fastklämt och jag kunde inte röra mig. Jag hade svåra smärtor i ryggen och i högerarmen. Men jag rörde på fötterna och blev glad över att jag inte var förlamad.
Bredvid låg hans ställföreträdande gruppchef.
— Är du okej, lever du, sa jag till honom och han nickade. Vid sidan om oss låg den afghanske tolken livlös och bakom mig hörde jag min kollegas rosslande andning, det var otäckt. Annars var det tyst och inget blod någonstans.
Mikael Thorén uppfattade hur folk kom springande och ropade: Hur i helvete ska vi få ut dem!
Men ganska snabbt fick man upp en dörr och började dra ut dem ur bilen. Den allvarligaste skadade svensken låg en bit ifrån bilen och skrek av smärta. Han hade stått med kulsprutan i takluckan och slungats iväg av tryckvågen. De lades på bårar och fick morfin mot smärtorna.
— Eftersom det dröjde så länge innan helikoptern kom har folk hemma fått uppfattningen att vi inte fick någon vård. Men vi hade egna sjukvårdare som snabbt tog hand om oss. De gjorde en fantastisk och snabb insats.
Svenskarna hade givit sig iväg tidigt på morgonen i en större operation tillsammans med afghansk militär och polis. Så småningom hade styrkorna splittrats upp i mindre enheter. Mikael Thorén körde tillsammans med 10-15 andra bilar i en konvoj. Den hade blivit uppehållen i några timmar för att man hittat en bomb på vägen som desarmerades med en kontrollerad sprängning.
Det var i närheten av den som vägbomben exploderade under Mikael Thoréns bil. I den åkte fyra svenskar och en afghansk tolk. Tolken dog och två av svenskarna skadades allvarligt. När tiden gick antog man att det inte skulle komma någon helikopter till undsättning.
— De stuvade in mig i en pansarterrängbil och sa att vi skulle köra i tre timmar till det tyska fältsjukhuset. Det kändes tungt och jag låg där och våndades. Men plötsligt öppnades bildörrarna och jag hörde ljudet av de amerikanska helikoptrarna.
Redan dagen efter flögs Mikael Thorén hem till Sverige. Han opererades i Uppsala för sina skador i armen och bäckenet.
— Jag har en stålskena i underarmen och två 13 centimeter långa bultar på var sida i bäckenet. Men läkarna har sagt att jag kommer att bli helt återställd.
Sedan i torsdags ligger Mikael Thorén på Helsingborgs lasarett. Han får inte belasta sitt bäcken på fem veckor och måste sedan ha träning för att kunna gå igen.
— Jag räknar med att vara igång igen till våren. Då börjar mitt civila liv. Jag är lastbilschaufför och har haft ett eget åkeri här i Helsingborg.
Detta var hans fjärde utlandstjänst, han har tidigare varit två gånger i Libanon och i Bosnien. Bomben skadade honom 14 dagar innan han skulle avsluta uppdraget.
— Jag hade börjat längta hem. Det är tufft i Afghanistan och svenskarna har varit inblandade i många incidenter på sistone. Känslan att man kan bli angripen finns där hela tiden.
Men han ångrar inte att han åkte.
— Nej, jag tycker att vi gör nytta. I operationen där jag blev skadad greps en talibanledare och vapen och ammunition beslagtogs.
Han pratar om det fantastiska kamratskapet. Soldaterna knyts ihop under de pressande förhållandena och man får vänner för livet.
När han låg skadad och väntade på helikoptern tänkte han på sin mamma hemma i Helsingborg.
— Jag kände skuld gentemot henne, att hon måste bryta samman när hon får reda på detta.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus