Innebandystjärnan höll på att spela bort sitt liv
Simon Klein är firad spelare på plan, men privat hamnade han i ett tungt spelmissbruk. Nu berättar han öppet om sina problem för att kunna hjälpa andra.
Bildmaterial
Simon Klein.
Simon Klein.
Över 100 000 missbrukare
I Sverige är cirka 125 000 personer i någon mån spelberoende. Snabba spel med kort tid mellan insats och vinst är speciellt riskfyllda. Genomsnittssvensken spelar för 500-600 kr/år och storspelaren för 200 000 kr/år. Unga män i åldern 18-24 årtillhör den kategori i samhället där spelproblemen ökar mest. Källa: Hjärnfonden
Simon Kleins nyårslöfte
I sin blogg på www.hjarnfonden.se skriver Simon Klein om sitt nyårslöfte:
"Jag ska inte spela! Kan tyckas enkelt för många men för mig och min familj är det ganska hård kamp. Har varit från spelet nu i snart 3 månader och det är det bästa som någonsin hänt mig. Inga mer lögner, inget smygande, ingen mer missriktad ilska mot min sambo och framför allt ingen mer ångest varje gång hon säger till mig att gå och handla när jag är helt luspank. Botten var som sagt nådd för ungefär 3 månader sen när jag smög undan hemma för att spela poker utan att min sambo skulle få veta. Rädslan att bli påkommen var som vanligt stor men tanken var ju även att jag visste att ”den här gången vinner jag”. Men det gick som det brukade göra och till slut mådde jag så fysiskt illa över all ångest och rädsla när jag satt där att jag var tvungen att gå till toan och spy. Där var vändpunkten för mig..."
Helsingborg. En toppidrottsman har en hel del fritid, då kroppen behöver vila och återhämta sig. Simon Klein, 23-årig forward i FC Helsingborgs innebandylag, hamnade framför datorn.
Han spelade nätpoker för första gången när han bodde i Västerås, mest i sällskapliga former tillsammans med lagkompisar. Men med tiden blev han allt mer fast.
— Det börjar ofta med att man vinner mycket och känner sig riktigt duktig på att spela poker. När det sen går emot vill man snabbt tillbaka till när man var som bäst. Då skenar det iväg och till slut krävs riktigt stora insatser. Förra vintern var det som värst, säger Simon Klein.
Han kunde spela bort 40 000 kronor på en vecka. Spelandet fortsatte även när han och sambon Lina flyttade till Helsingborg. För att dölja sitt missbruk tvingades han ljuga och svika sina närmaste.
— Det absolut värsta är det jag gjort mot mina kära och mot min sambo. När jag var inne i spelandet så brydde jag mig inte så mycket om mig själv, men hade ångest över att jag sårat andra. Om man spelat bort hela lönen så går det i längden inte att ljuga bort det. Men man gör allt för att ingen ska komma på något.
Till slut sprack bubblan. Simon Klein berättade om sitt spelmissbruk för sin sambo och föräldrarna. Och även för tränarna i FC Helsingborg. Det var klubben som hjälpte honom att ta kontakt med Hjärnfonden, en organisation som sprider information och stöder forskningen om hjärnans skador och sjukdomar. Beroendesjukdomar leder till en kronisk förändring av hjärnans belöningssystem.
Simon Klein har också valt att bli ambassadör för Hjärnfonden i spelberoendefrågor och därmed öppet berätta om sitt missbruk.
Var det ett svårt steg att ta?
— Ja, det är sjukt mycket känslor man går igenom i sitt spelberoende och mycket förnekelse. Men Hjärnfonden har hjälpt mig jättemycket och visat att spelberoendet går att ta sig ur. Min främsta anledning att prata offentligt är att sätta press på mig själv för att inte falla tillbaka till det liv som jag hade innan jag blev fri från spelandet. Sen vill jag också försöka hjälpa andra som kanske är i samma situation men inte vågar säga någonting.
Simon Klein har bara fått positiva och uppmuntrande reaktioner bland nuvarande och gamla lagkompisar sedan hans missbruk blev känt. Nu ser han framåt utan skuldkänslor.
— Jag har nog aldrig varit lyckligare i hela mitt liv än jag är just nu. På fritiden pluggar jag och tänker inte ens på poker. Jag är fokuserad på att leva ett normalt liv och det är riktigt underbart, säger han.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus