En minnesdag för flykten över Sundet
Två starka berättelser stod i fokus när förintelsens minnesdag uppmärksammades på båda sidor Sundet. Bent Melchior lyckades fly undan nazisterna till Sverige, men Gunny Bake greps.
Bildmaterial
Den danska överrabinen Bent Melchior berättade med inlevelse och stor humor om de dramatiska dagarna i oktober 1943 när nazisterna började förfölja och gripa de danska judarna.
Helsingborgaren Gunny Bake är född i Danmark. Hennes familj väntade på att en fiskebåt skulle ta dem över Sundet när de greps av nazisterna. Några dagar senare skickades de till Auschwitz.
Ett 100-tal personer från Helsingborg och Helsingör samlades på färjan Hamlet för att lyssna på överrabinen Bent Melchior.
Rolf Karringer, t.v., var en av dem som organiserade minnesdagen av förintelsen som ett samarrangemang mellan Helsingborg och Helsingör.
Auschwitz befriades
Den 27 januari är en internationell minnesdag för förintelsens offer. Det är samma dag som koncentrationslägret Auschwitz befriades år 1945. I oktober 1943 flydde uppemot 7 000 danska judar över Öresund till Sverige. De flesta av de judar som greps hamnade i koncentrationslägret Theresienstadt i Tjeckien.
Helsingborg. Hamlet stampar fram genom ett vågigt Öresund. Snön vräker ner men inne i cafeterian doftar det kaffe och danska wienerbröd. Här har ett 100-tal människor samlats för att lyssna på den danska överrabinen Bent Melchior. Hans berättelse från de dramatiska oktoberdagarna 1943 är en del av det program som kommunerna på båda sidor Sundet gemensamt sammanställt.
Judarna i Danmark skulle infångas av nazisterna natten mellan den 1 och 2 oktober 1943. Men de blev förvarnade av en tysk marinattaché. Bent Melchiors far Marcus spred varningen i vid en gudstjänst i synagogan och sen gick budskapet som en löpeld till Danmarks 7 500 judar.
Folk gömde sig och planerade att fly över Öresund till Sverige. Bent Melchiors familj på sex personer fick skydd hos biskopen på Falster. En natt gav de sig iväg med en dansk fiskebåt mot Sverige. De hade betalt 1 500 kronor per person för att komma med, vilket var en betydande summa då.
— Fiskarna krävde dessa summor, men jag klandar dem inte. De riskerade att bli skjutna eller mista sina båtar, säger Bent Melchior.
Båten körde hela natten och de kom till kusten. Fiskaren vågade inte gå in mot land utan väntade på gryningen. Men solen gick upp på fel sida. Skepparen hade navigerat galet i mörkret och de var tillbaka vid danska kusten. Men de fortsatte åter mot Sverige utan att bli upptäckta och hamnade i Lilla Beddinge, mellan Trelleborg och Ystad.
— Sexårige Per-Arne Persson stod vid stranden och vinkade när vi kom. Han sprang hem och kallade på sin pappa och vi bjöds på kaffe och kakor. Jag har fortfarande kontakt med Per-Arne, säger Bent Melchior.
20 månader senare kunde familjen återvända till Danmark. För helsingborgaren Gunny Bakes familj gick det inte lika bra. Hon berättar sin historia inför en fullsatt hörsal på Stadsbiblioteket.
— Jag är född i Danmark. Min far var jude från Ryssland och min mor kristen från Landskrona, säger hon.
Familjen på fem personer trodde inte de skulle gripas av nazisterna på grund av sin blandade bakgrund. Men i oktober 1943 fick de en varning av den svenske konsuln i Köpenhamn att även de stod på listan över dem som skulle deporteras.
— Vi gömde oss på vinden till kyrkan i Gilleleje ihop med ett 90-tal andra judar. Vi hade betalt för flykten och väntade på att en fiskebåt skulle ta oss till Sverige. Men vi blev förrådda och en dag hörde vi de tyska soldaternas klampande i trappan, säger Gunny Bake.
De fraktades med lastbilar till Köpenhamn och lastades några dagar senare på långa godståg vid Centralstationen. Färden gick söderut.
— Vi satt som packade sillar i kreatursvagnar. När vi släpptes ut var vi i Auschwitz.
Familjen tillbringade tre och en halv månad i koncentrationslägret, men släpptes och kunde återvända till hemmet i Danmark.
Gunny Bake gifte sig med en svensk och flyttade senare till Helsingborg där hon arbetat som idrottslärare och engagerat sig i Röda korset och Lottarörelsen. Under åren har hon hållit många föredrag för stadens elever.
— Tyvärr har vi som överlevt detta fasansfulla blivit allt färre och de som inget vill veta har blivit fler, säger hon.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus