Finanskomet från Söder
Hon tillbringade sina första år på olika flyktingförläggningar i Sverige innan hon och hennes familj bosatte sig i Helsingborg. Nu är 22-åriga Saana Azzam på väg uppåt inom finansvärlden, och är en av dem som blivit nominerad till att bli Årets ekonomistudent.
Bildmaterial
Helsingborgstjejen Saana Azzam är en av finalisterna i den rikstäckande tävlingen Årets ekonomistudent, som anordnas av en stor revisionsfirma. Priset är en ledarskapsutbildning. "Det känns som om jag har fått någon form av belöning för allt hårt jobb", säger hon om att ha blivit nominerad.
HELSINGBORG. För närvarande är Stockholm Saana Azzams hemvist. Där håller hon på att slutföra sina nationalekonomiska studier på Handelshögskolan. Men hon är inte precis en person som gillar att sitta still. Nyss hemkommen från ett fyra månaders utbyte i Mexiko och med ett sommarjobb på investmentbanken Barclays Capital i London i bagaget planerar hon nu sitt uppsatsarbete om det civila samhället i Bosnien.
Saana Azzam håller med om att hon har gjort en lång resa. Hon var fortfarande i sin mammas mage när hela familjen flydde från Libanon, dit de tidigare kommit från Palestina, till Tyskland. Där föddes Saana Azzam, som familjens åttonde barn.
— Sen hörde vi att det fanns bättre möjligheter till ett drägligt liv i Sverige. Den första staden vi kom i kontakt med var Helsingborg, men sedan flyttade vi runt på flyktingförläggningar i hela Sverige. Det var ofta trångt, ibland bodde vi i en etta - tio personer. Det var väldigt påfrestande, men det var bara att hålla ut.
Hon pratar varmt om sina föräldrar.
— Mina föräldrar var fokuserade på att upprätthålla ett bra liv för oss allihop.
När Saana Azzam var sex år flyttade familjen tillbaka till Helsingborg. Här började hon satsa på sin första karriär, som basketspelare. När hon som 16-åring skaffade sig stipendium för att kunna gå på college i Wales ville hon fortsätta att spela basket där. Men skolan hade inget damlag. Då bestämde hon sig för att kvala in till herrlaget istället.
— Det mottogs inte bra. Kvinnorna utmanade intellektuellt på skolan - och nu skulle de även utmana på basketplanen. De tyckte det var för mycket.
Saana Azzam beskriver hur killarna mobbade henne inför uttagningarna.
— Men jag lyckades visa att jag kan spela basket, att jag har talang. Fast det tog ett halvår innan jag var med i gemenskapen.
Å andra sidan hade hon då lyckats så väl att hon därefter blev vald till tränare för samma herrlag.
— Det kändes så himla bra, du anar inte!
Hur kommer det sig att du höll ut när du möttes av så mycket motstånd?
— För mig var det så mycket mer än bara sporten. De trodde de kunde behandla mig... de hade en så dålig syn på kvinnor. Rent symboliskt blev det så viktigt för mig att stå på mig.
Hon sysslar inte längre med basket på professionell nivå. Nu har hon stakat ut andra vägar. Efter uppsatsen vet hon inte vad som händer. Men hon saknar inte erbjudanden, bland annat har hon fått ett från banken i London. Om fem år ser hon sig själv på en ledande position, någonstans i världen.
Var har du fått din energi ifrån, tror du?
— Det är så mycket jag vill göra, och det är så roligt att lära sig nya saker och utvecklas som människa. Jag har inte fått allt serverat på silverfat, jag vet att ingenting kommer gratis här i livet. Man får jobba för det.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus