Beredskapsmuseet i bitter vapenstrid
I mitten av april bokade den statliga museimyndigheten SFHM, Statens
försvarshistoriska museer, ett möte på Beredskapsmuseet senare samma månad.
Bildmaterial
HELSINGBORG. I mitten av april bokade den statliga museimyndigheten SFHM, Statens försvarshistoriska museer, ett möte på Beredskapsmuseet senare samma månad.
Syftet med mötet var att gå igenom vilka statliga vapen som finns på museet, samt att kontrollera att museet följer vapenlagstiftningen, närmare bestämt att museet har licens för alla vapen och har en betryggande förvaring.
I april hade mejlväxlingen mellan SFHM och Beredskapsmuseet redan pågått i några månader, med allt högre tonläge. SFHM:s chef, Staffan Bengtsson, flaggade redan i februari för att museet bidragsansökan kunde komma att omvärderas. Beskedet om mötet togs emot med stor misstänksamhet på museet.
– Varför ska det göras en vapeninventering? SFHM måste ju själv veta vad de har deponerat hos oss. Det är väl bättre att de börjar med att titta på sin egen lista, säger Marie Andrée-Kriisa, som driver museet tillsammans med maken Johan Andrée.
Enligt henne har SFHM bara lånat ut en 10-12 stora vapen. Allt annat hävdar hon ägs av Beredskapsmuséet.
Sedan april har hon ställt massor med frågor och ställt upp villkor för mötet – vilka som får komma, hur länge mötet ska vara och liknande. Nu har SFHM ställt in mötet och betalar bara ut 70 000 kronor i statsbidrag av aviserade 750 000 kronor.
På frågan varför Marie Andrée-Kriisa inte anser att det är rimligt att den statlig myndighet som utgör navet i det militärhistoriska nätverket kontrollerar vilka vapen som finns på museet svarar hon:
– Vi är inte negativa till en inventering, men ska det göras en sådan är det polisens sak. Polisens vapenenhet i Malmö har redan varit här och ska snart komma tillbaka igen. En inventering av SFHM betraktar vi närmast som en husrannsakan.
Varför är ni så hårda på den punkten?
– Därför att SFHM har inventerat andra militärhistoriska museer och sedan kommit tillbaka med en lista över objekt och sagt att "dessa är våra".
Enligt Marie Andrée-Kriisa har Beredskapsmuseet kommit över sina vapen dels genom byten med Försvarsmakten, där museet har fått utrangerade vapen mot att försvaret har bjudits på guidade visningar, mat, litteratur och logi. Dels har försvaret skänkt saker.
– Alla överlåtelser har skett i god tro.
Marie Andrée-Kriisa hävdar att staten och statliga myndigheter har rätt att överlåta lös egendom som är obrukbar eller obehövlig. Försvarsmakten har därför inte gjort något fel.
– SFHM har alltid fått frågan först om de är intresserade av föremålen. Det har de inte varit. Allt som vi har fått har dessutom varit färdigt för skroten. Vi har sedan på egen bekostnad renoverat utrustningen.
Har ni gåvobrev eller köpekvitto på allting?
– Nej, man har bara skyldighet att spara handlingar i tio år och vi har funnits sedan 1997. Jag vill för övrigt vända på resonemanget. SFHM bör bevisa vad de anser vara deras föremål.
HD har tagit del av den omfattande mejlväxlingen mellan SFHM och Beredskapsmuseet. Parterna har grävt ner sig i skyttegravar och bombarderar nu varandra med mejl.
Hur ska den här knuten lösas?
– Jag vet inte. Jag vill återgå till den goda relation vi alltid har haft med SFHM, men vill inte bli misstänkliggjord för olagligheter. SFHM bör be om ursäkt. Dels för att de har satt igång det här, men även för att de anklagar oss för oordning och för att de har hållit inne statsbidraget, svarar Marie Andrée-Kriisa.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus