”De är sjysta i storskolan”

Dela denna artikel

Helsingborg Publicerad 10 juni 2010 kl. 04:00
  • "Det känns lite pirrigt, men det är kul. Fast man kommer att sakna de andra i klassen när treorna slutar", säger Victor Öhlund inför utspringet i morgon. Louise Wagerup, Love Falkenborn och Sofie Mellgren instämmer.HD/NST Sonny Thoresen

  • Love Falkenborn, Louise Wagerup, Victor Öhlund och Sofie Mellgren ska gå ett år till på Nic och till hösten får de sin egen blogg på Skolstadens hemsida. Där kan de och de yngre eleverna skriva om hur det är att gå i integrerad klass.HD/NST Sonny Thoresen

I morgon springer de nerför terrasstrapporna tillsammans med de andra i klass ES3F. Fyra studenter som gått tre år i den första helt integrerade gymnasiesärskolan i Helsingborg.

De har svårt att sätta fingret på vad som varit så bra med de här tre åren på Skolstadens estetprogram, där de gått i samma klass som övriga elever.

– Man får lära känna nya människor som man kan vara med, börjar Love Falkenborn.

– Ja, man har fler kompisar att välja på, tillägger Victor Öhlund och de andra nickar där vi sitter runt ett bord i ett litet rum på gamla Nicolaiskolan.

Men det är något annat som är viktigare. Love förklarar.

– De är sjysta i storskolan. Man har alltid trott att man skulle bli mobbad och retad, men så har det inte varit.

De har haft lektioner tillsammans med de andra treorna i alla ämnen utom kärnämnena svenska, engelska och matte, då undervisningen är helt individuell. Ofta arbetar de som en liten grupp i den stora. De har tillgång till de vanliga läroböckerna, men ofta blir det att de bara bläddrar i dem, berättar Louise Wagerup.

– De är för svåra för oss. Så när vi skulle ha läxor och prov så fick vi papper som var lättare att läsa. Det är Kerstin som tagit från böckerna och skrivit. De andra eleverna får svårare frågor på proven, säger Sofie Mellgren.

Kerstin Jordansson är deras mentor. Hon har varit med från början och byggt upp undervisningen och undervisar i de teoretiska ämnena och datakunskap. De har dessutom alltid en lärarassistent med sig som blir en extra bonus för de andra eleverna.

– Särskoleleverna läser mot ungefär samma mål som de andra, men kravet på insikt, förståelse och analys är lägre, förklarar Kerstin Jordansson senare.

Gemenskapen i den stora klassen har också vidgat deras värld, såväl när det gäller skolarbetet som den större tonårsvärlden.

– Det är annorlunda när vi är med dem. Det händer mer, intygar Victor.

Fast Sofie tycker det varit stökigt.

– Jag vill ha lugn och ro. I lillklassen är det bara vi fyra. Då jobbar jag bättre. Men det är bara vad jag tycker, understryker hon.

Men alla fyra anser att det fungerat bra med rättvisan i klassen, trots att de själva kan behöva längre tid på sig att tänka.

– Om en räcker upp handen så är det inte alltid den som får svara. Det är läraren som bestämmer, säger Sofie.

Och efteråt får de en repetition på lektionen, tillägger Love.

Gymnasiesärskolan är fyraårig och nästa år blir det fortsatta studier i kärnämnena och så träning i hur samhället fungerar rent praktiskt. Det blir många studiebesök på allt från arbetsförmedlingen till ungdomsmottagningen.

Och det är kanske tur. För då finns det inte längre någon storklass och de tar inte heller studenten en gång till.

– Man kommer att sakna de andra i klassen, säger Victor. Fast så är det. Man går vidare, eller hur?

Anne Henricson

Textförstoring

Kommentarer

Olycka skapar långa köer på E 4 En singelolycka har inträffat.

Helsingborg

Huvudnyheter