Mamman vädjar för sonens kompis
En tonårsmamma i Helsingborg vädjar för en mamma och hennes tonårige son som hotas av utvisning. När flyktingöden kommer nära väger den enskilda människan tyngre än lagar och politik.
Bildmaterial
Tonårsmamman Åsa Eneroth vädjar för en annan mamma och hennes tonåring. På fredag ska de utvisas.
Helsingborg. De är båda ensamstående mammor till tonårsbarn. Deras 16-åriga söner är dessutom bästa kompisar, de skejtar ofta ihop på stans gator och torg.
Killarna ska snart börja andra året i gymnasiet. Den ene utbildar sig till elektriker på Rönnowska, den andre går på Johannes Hedberg och siktar på att bli civilingenjör. Mammorna heter Åsa och Randa, sönerna Teodor och Khaled. Ytligt sett är det inte mycket som skiljer dem åt, men just nu är den ena familjen inbäddad i trygghet och den andra befinner sig i fritt fall.
På fredag ska Khaled Maana och hans mamma Randa Kazzyr utvisas till Libanon. De har bott fyra år i Sverige, Khaled pratar perfekt svenska och har toppbetyg i skolan. Mamman var tandläkare i Libanon och har nu utbildat sig till fotvårdsspecialist. Men Migrationsverket följer sina utgångspunkter, Libanon är inte i krig och att Khaled får läkarhjälp för depressioner är inte tillräckliga asylskäl.
Byn i södra Libanon som de flydde ifrån styrdes av Hizbollah och det var mycket stridigheter i området. Pappan lever efter sharialagar, något som mamman inte stöttade.
– Han har lämnat in åtal mot mig och påstår att jag har kidnappat Khaled, säger Randa Kazzyr.
Åsa Eneroth har skrivit ett brev till HD som ni kan läsa här intill. Sonen Teodor Ström och hans kompisar har startat ett grupp på Facebook för att Khaled ska få stanna. Den har nu 2 900 anhängare. Under onsdagen klockan 17 ordnar de en demonstration på Gustav Adolfs torg.
– Det känns helt overkligt, det är inte mänskligt att lyfta bort ett barn efter fyra år i Sverige. Familjen har verkligen gjort sitt bästa för att vara delaktiga i det svenska samhället. Jag försöker föreställa mig hur det är för mamman, det kan inte vara lätt att bära på allt detta, säger Åsa Eneroth.
– Jag har två bästa kompisar, Axel och Khaled. När inte den ene svarar i mobilen ringer jag den andre. Jag kämpar för att Khaled ska få stanna och argumenterar mot dem som på Facebook som slänger ur sig meningslösa rasistsiska påståenden. Innan någon dömer Khaled borde de umgås med honom i en vecka för att se vem han verkligen är, säger Teodor Ström.
När man lär känna en människa blir världen liten och myndigheternas beslut ibland obegripliga.
– Det är klart de borde få stanna av humanitära skäl, tycker Åsa Eneroth.
Randa Kazzyr och Khaled Maana kommer inte att åka tillbaka till Libanon på fredag.
– Jag ringde återvändandeenheten på Migrationsverket och sa att vi inte tänker åka, säger Randa Kazzyr.
Hon fick svaret att ärendet då överlämnas till polisen som kommer att gripa dem.
– Det känns inte som jag har någon annan utväg. Jag ska också skicka in en ny skrivelse och förklara vår situation.
Khaled Maana ska bo hos en kompis och börja skolan igen till hösten om han är kvar i Sverige då.
