Viljan att göra gott förde henne till Uganda
Frida Andersen fick upp ögonen för nöd och fattigdom på en studieresa till Chicago. Där fattade hon ett beslut – att lägga musikstudierna på hyllan till förmån för humanitärt arbete.
Bildmaterial
"Det var obeskrivbart svårt att lämna projektet och de fantastiska människorna vi hade levt samman med i fem månader", säger Frida Andersen som nyss kommit hem efter nästan ett halvår som frivilligarbetare i ett biståndsprojekt i Uganda.
"Det var obeskrivbart svårt att lämna projektet och de fantastiska människorna vi hade levt samman med i fem månader", säger Frida Andersen som nyss kommit hem efter nästan ett halvår som frivilligarbetare i ett biståndsprojekt i Uganda.
Tillsammans med ytterligare en volontär arbetade Frida Andersen med att bygga upp ett pedagogiskt system för lärarna i landsbygdsskolan att jobba vidare med. Och visst känns det färgglada alfabetet igen från svenska klassrum.
Projektet med dagis, förskola och grundskola är integrerat med ett projekt för gatubarn som bor på skolan. Här spexar de tillsammans med sina lärare, med nya prylar till fritidsaktiviteter.
Frida Andersen i skapartagen, förevigad av volontärskollegan.
HELSINGBORG. Det är bara några veckor sedan hon kom hem efter fem månaders frivilligarbete i Uganda. Hon har inte riktigt landat än, är sprängfylld med intryck och erfarenheter som måste sorteras.
– Det är så svårt att förklara alla känslor, hur mycket man får igen och vad det betyder för en själv som människa, att ha gjort den här erfarenheten, säger hon.
Men hon vill försöka, och skrev ett mejl till redaktionen: "Det hade varit väldigt roligt att få dela med mig - - - och uppmuntra andra till att göra så gott man kan för att förbättra situationen för människor som lever i u-länder".
Frida Andersen tog studenten Nicolaiskolans musik- och estetprogram 2008. Hon fortsatte musikstudierna vid folkhögskolan i Glimåkra med inriktning på gospel och körsång. I kursen ingick en studieresa till Chicago där gospeln har ett särskilt starkt fäste.
– Chicago är en fruktansvärt segregerad stad. Jag funderade mycket över den extrema fattigdom jag såg på sina håll där, mitt i världens rikaste land.
– Till slut kände jag ett starkt behov av att leva för andra ett tag.
Hon kände till att Erikshjälpen sänder ut volontärer, praktikanter som man numera kallar dem, till sina biståndsprojekt i tredje världen. Så hon skrev en ansökan, blev antagen och efter en praktikantkurs vid biståndsorganet Sida i januari, bar det iväg till Uganda.
– Jag kom tillsammans med en tjej från Gävle till en byskola utanför Mbarara som ligger nära gränsen till Rwanda. Projektet omfattar dagis, förskola, grundskola till och med klass sju för barnen som bor på landsbygden runt omkring och är integrerat med ett projekt för gatubarn.
– Det som är så ofattbart för oss är fattigdomen. Dessa människor har absolut ingenting. Barnen till och med skrev på bänklocken för det fanns inget papper.
Svenskorna lyckades skaffa fram bidrag hemifrån och gjorde den långa resan till huvudstaden Kampala och shoppade loss i de pappershandlar de kunde hitta.
– Då gick det upp för oss att rit- och skrivmateriel inte är bristvaror bara på landsbygden, det var svårt att få tag på i Kampala också. Men vi lyckades, och en jordglob hittade vi också.
– Vår uppgift var att tillsammans med skolans lärare bygga upp ett pedagogiskt system. Vi arbetade alltså inte själva med barnen, då hade alltsammans varit förfelat och barnen tillbaka på ruta ett när vi rest hem.
– Meningen är att lärarna ska ha någonting av oss som de kan arbeta vidare med.
Frida Andersen fick blodad tand av månaderna i Uganda. Fast den egentliga aha-upplevelsen kom redan innan avresan.
– På Sida-kursen fick vi förutom en tvåveckors språkutbildning i swahili, bland annat läsa demokrati, mänskliga rättigheter, bistånd och om hiv och aids. På kursen var det som om någonting föll på plats, och jag kände att det är detta jag ska syssla med i framtiden, arbeta med mänskliga rättigheter, gärna internationellt.
Nu sitter hon fortfarande omtumlad och gripen av mötena och samvaron med byborna, och försöker göra upp planer för den närmaste framtiden. Till att börja med ska hon arbeta, hon har fått jobb på en förskola med början nu i augusti. Efter ett halvt år utan inkomster är sparkontot ekande tomt.
Men det är som om en bit av henne stannade kvar där nere vid ekvatorn. Hon skrattar:
– Ja, jag sitter redan och tänker på när det skulle vara möjligt att åka tillbaka!
Hur det ska gå att kombinera med juridikstudierna som hon också vill ge sig i kast med gäller det bara att klura ut. Men som hon glatt slår fast:
– Det löser sig, allting går om man bara vill!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus