I dag gaar Helsingborgarna allri sääl
Bildmaterial
Patrik Lundberg.
Helsingborg. Hanöhus Nightclub, Hällevik, i början av 2000-talet.
Den reslige sillastrybaren tryckte upp mig mot väggen och skrek mig i ansiktet.
"Snackar du skit om Mjällby, kaa? Du ska du ha dig en redig arbetarlusing!"
Full som jag var hade vettet gått ur mig. "In hembränt veritas".
"Give me six", svarade jag och drog upp sex fingrar som ett hån mot den inavel som härjade i bygden i början av förra seklet.
Knytnäven satt som en slägga mitt mellan ögonen. Jag föll som en fura. Blodet rann längs dansgolvet, samma golv som Mjällbylegendaren Frank Worthington brukade svira på under det glada 80-talet.
Jag bodde i Sölvesborg, spelade fotboll i lokalrivalen SGIF, gillade inte minkindustrin och åt inte sill. Nog hade jag gjort mig förtjänt av lusingen.
Min relation till Sillastrybarna blev inte bättre när jag flyttade till Malmö – staden vars fotbollsstolthet år 1983 kickade Mjällby ur Allsvenskan. Händelsen satt sig som ett trauma i Listerlänningarna som fortfarande hatar Malmö FF från botten av deras gul-svarta hjärtan.
Ironiskt nog blev jag malmöbornas sinnebild av en Listerlänning. Jag kallades för byfåne, inavlad och minkfarmare. Känslan av utanförskap växte inom mig samtidigt som jag tänkte på mjällbyordspråket "du gaar allri säääl", en parafras till Liverpool FC:s hymn "You never walk alone".
Då slog det mig: Sillastrybare är som elefanter. De är starka, stolta och glömmer aldrig. För HIF framstår Mjällby snarare som hunden Lassie, en trogen vän från landet som aldrig sviker en kamrat i nöd.
I Mjällby har man nämligen goda relationer till HIF. Det mest kända exemplet är skyttekungen och lagkaptenen Marcus Ekenberg, som hade en sejour i Helsingborg i början av 2000-talet. Även Daniel Nilsson och Christopher Nilsson har tillhört a-truppen. För att inte tala om mediesveriges golden boy David "Löken" Löfquist. Han har en HIF-halsduk hängande hemma i pojkrummet.
En HIF:are som gick motsatta hållet är Marcus Lindberg. Han kom till Mjällby år 2005, vann Sillastrybarnas hjärtan och blev utsedd till lagkapten. Det är få nyförvärv som blivit älskade eller en accepterade av de lokalpatriotiska fansen. I stället har klubben systematiskt satsat på egna produkter och listersöner som testat på spel utomsocknes. 20 av 25 spelare i dagens trupp kommer från närområdet. Det är ett belägg för en klubbkänsla starkare än jordens dragningskraft till månen. Listersönernas kärlek till Mjällby är så stor att den hade kunnat ha en egen atmosfär.
Mitt förakt mot Mjällby tynade sakta men säkert bort. Och så en dag fick jag jobb på HD. För malmöborna var jag nu inte bara inavlad utan även en vän av fiendeland som genast måste kastas ner från Turning Torso till tonerna av Wilmer X.
Därför hoppas jag innerligt att Mjällbyspelarna tar sin rätt och ger igen för debaclet 1983. Därför hoppas jag att guldfirandet kommer gå av stapeln vid terrasstrapporna på Stortorget. Därför kommer jag antagligen tvingas att ställa mig i Helsingborgshems bostadskö på måndag.
Hur som helst. HIF:s öde ligger i händerna på elva oxtokiga bönder från Listerlandet. Förutsättningarna kunde ha varit sämre. För i dag gaar Helsingborgarna allri sääl.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus