Nödlögner och skam vardag i fattig familj
I Helsingborg lever 2 600 barn i fattiga familjer. Allt fler nödställda söker hjälp hos kyrkorna. Maria håller familjens dåliga ekonomi hemlig av rädsla för att barnen ska bli mobbade.
Bildmaterial
Fakta/barnfattigdomen i Sverige
Rädda Barnen mäter barnfattigdom i andelen hushåll med barn i som har låg inkomststandard och/eller försörjningsstöd.
Den senast publicerade rapporten avser 2006. Då levde 229 000 barn i åldern 0-17 år i ekonomiskt utsatta hushåll, en andel på 11,9 procent. Det var en minskning med 13 000 barn jämfört med året innan.
Helsingborg har enligt rapporten den 18:e största barnfattigdomen i landet. Längst ner på plats 290 återfinns Malmö följt av Landskrona. Lägst andel har Lomma.
Risken att leva i ett fattigt hushåll är nästan fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund jämfört med barn med svensk bakgrund, visar rapporten.
Samma risk är mer än tre gånger så hög bland barn till ensamstående föräldrar jämfört med barn till samboende föräldrar.
En ny rapport som täcker in 2007 och 2008 publiceras i början av nästa år.
Källa: Rädda Barnens "Barnfattigdomen i Sverige" av Tapio Salonen.
HELSINGBORG. Maria såg besvikelsen i barnens ögon. Hade repliken redo.
”Jo ni förstår, tomten har inte tid att komma till oss i år, det är så många andra barn han ska hinna med. Så det blir bara en liten present från oss i stället.”
Nu är det jul igen.
Vilken nödlögn blir det den här gången?
– Ekonomiskt har jag gjort fruktansvärda misstag i mitt liv som jag ångrar varje dag jag vaknar. Detta får mina oskyldiga barn lida för, säger Maria.
Maria är gift och har tre barn. Familjen bor i en hyreslägenhet på tre rum och kök i Helsingborg. Hon och maken har fasta inkomster, men låneskulder på en miljon kronor har resulterat i löneutmätning för dem båda hos kronofogden. Kvar när fordringsägarna fått sitt är ett existensminimum som ligger strax över nivån för försörjningsstöd.
Familjens pengar räcker inte till att nå upp till en skälig levnadsnivå, enligt Konsumentverkets kriterier. Och då är ändå inte alla utgifter inräknade.
– Jag klipper ut rabattkuponger och letar extrapriser, lagar stora portioner och fryser in. Handlar kläder på second hand. Biobesök, pizza och Mc Donalds existerar inte. Loven tillbringar vi här i Helsingborg, berättar Maria.
Gnetandet gör att det nätt och jämnt går ihop. Men det sker till priset av ett ständigt dåligt samvete och konflikter med besvikna barn.
"Om ni har så mycket räkningar - jobba mer då!" säger tonåringen.
"Åh, vi får aldrig någonting!" suckar åttaåringen och stänger in sig på sitt rum.
"Kan ni köpa pengar?" undrar den yngsta som går i förskolan.
Ett "ja" bland alla "nej" måste ske på bekostnad av något annat.
– Har barnen haft kalas kan de inte få en ny tröja. Då är det som att vi ger dem skulden för att de har haft roligt.
Maria tar själv kontakt med tidningen för att ge sin historia. Det är ingen lätt sak. Hon har legat sömnlös och tvekat in i det sista, för vad ska folk tro?
Hon tänker på den gamla sången om att "När julen kommer ska varenda unge vara glad..."
– Jag vill visa politikerna att det finns sådana som vi. Att det som man förväntas ha inte är självklart för oss. Alla krav från samhället är oerhört pressande.
Luciadagen kom med ännu en lögn.
"Du har hostat jättemycket i natt, så du kan tyvärr inte vara med och sjunga i luciatåget i skolan", sa Maria till dottern.
"Men du skulle ju smaka det vi har bakat", sa dottern gråtande.
– Det gjorde ont i mig, men jag visste hur det skulle bli annars, säger Maria.
Hon målar upp bilden:
– Alla barn är finklädda utom mina. Jag är rädd att de ska bli mobbade. Och det säljs kakor och lotter. Det blir lätt 200-300 kronor på en kväll.
Och så ska det tas skolfotografier. Och det kommer kalasinbjudningar som är lika med presenttvång. Och krav på mobiltelefoner och märkeskläder för "det har alla andra"...
Vilka utgifter är ett måste? Vilka kan undvikas och hur? Maria måste likt en jagad ligga steget före för att skydda barnen och sig själv från det hon upplever som en skam.
Brevinkastet är utbytt mot en utvändig brevlåda. Det minskar risken för att barnen får syn på breven från kronofogden. Men på loven är Maria på helspänn.
Reklam undanbeds vänligen men bestämt för att undvika leksaksaffärernas julkataloger.
Ju färre påminnelser om verkligheten desto lättare är bördan att bära.
Inte ens Marias föräldrar känner till familjens dåliga ekonomi.
– De har aldrig haft några skulder, och så blev jag en sådan som hamnade i skiten, jag som alltid har varit den duktiga dottern, säger hon.
– Kanske säger jag som det är till barnen när de har blivit större, men nu skulle de nog inte förstå. Så länge de mår någorlunda bra får jag ta att jag ljuger.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus