Dyslexihjälpen finns - men alla får den inte

Bröderna Johan och Simon gick hela mellanstadiet utan att få hjälp för sin dyslexi – och fick inte rätt stöd förrän de bytte skola. Tidningens granskning visar stora skillnader i hur skolorna i Helsingborg utnyttjar det stöd som kommunen erbjuder. De ansvariga har ingen koll på var det finns brister. Här kan du lyssna på artikeln.

HELSINGBORG. Sedan tre år tillbaka finns ett dyslexiutredningsteam i Helsingborg. Dit kan alla skolor vända sig för en gratis utredning när de misstänker att en elev har den speciella formen av grava läs- och skrivsvårigheter.

Forskarna räknar med att mellan fyra och åtta procent av befolkningen har dyslexi. Det betyder ett–två barn i varje normalstor klass.

Ändå finns det skolor som inte vänt sig till teamet en enda gång, visar statistik som HD har begärt ut och sammanställt.

Skolförvaltningen har ingen rätt att kräva att friskolorna vänder sig till teamet. Däremot ska de kommunala skolorna göra det, enligt skolchefen Thorbjörn Jordansson.

Men HD kan i dag visa att de kommunala skolorna begärt dyslexiutredningar i mycket olika utsträckning. Vissa skolor har bara skickat någon enstaka remiss under de tre åren, andra fler än 15. Sett till antalet elever varierar andelen utredningar från 0,4 procent av elevskaran till 9,5 procent.

Slottsvångsskolan har låtit utreda 31 barn. Det är fem gånger så många som lika stora Holstagårdsskolan.

Holstagårdskolans rektor Pia Hallenheim vet inte varför skillnaden är så stor. Men enligt henne satsar skolan mycket på läsningen, på att upptäcka problem tidigt och sätta in insatser.

– Vi är positiva till att skicka elever på utredning när det uppstår frågor om eventuell dyslexi.

De senaste åren har det utvecklats en mängd tekniska hjälpmedel för dyslektiker. En majoritet av dessa är datorprogram i form av speciella stavningsprogram och talsyntes. Helsingborgs stad har licens på fyra program av det slaget, ett utbud som enligt logopeder tidningen pratat med är fullgott för de flesta med diagnosen dyslexi.

Alla kommunala skolor får använda programmen gratis. Det enda som krävs är att rektorn för en förfrågan hos stadens it-avdelning.

Men trots att möjligheten att skaffa programmen har funnits i ett helt år har många skolor bara installerat programmen på några få datorer. Det står klart efter att tidningen begärt ut statistik från it-avdelningen. Det gäller till exempel stora Magnus Stenbocksskolan och de lite mindre Ättekullaskolan och Drottninghögsskolan.

Elinebergsskolan är en skola som valt en annan väg.

– Det är självklart att ha det på alla datorer. Det måste finnas tillgängligt överallt. Det finns elever som inte har diagnos men som också kan ha nytta av dem, säger Elinebergsskolans rektor Catarina Karvonen.

När vi konfronterar några av rektorerna på skolorna med få program hävdar de också att det är en miss och att det inte finns någon anledning till att bara utrusta några datorer med hjälpmedlen. Rektorn för Magnus Stenbocksskolan är en av dem som därefter säger att de ska se till att installera programmen på alla datorer.

Den sammanställning som tidningen tagit fram har aldrig gjorts av skolförvaltningen. Tjänstemännen och politikerna har ingen aning om hur skolorna klarar uppdraget att ta hand om barn med dyslexi och var bristerna finns.

Skolchefen Thorbjörn Jordansson tror att Elevhälsan gjort sammanställningar över situationen. Det stämmer inte.

Enligt elevhälsans chef Ann-Christin Cederquist har skolförvaltningen heller aldrig efterfrågat någon sådan rapport.

Men det finns sedan länge signaler om att allt inte fungerar som det ska. Under 2010 har Helsingborgs stad fått kritik från Skolinspektionen i tre olika ärenden angående bristande stöd till elever med dyslexi.

Christina Robertson, speciallärare i dyslexiutredningsteamet, anser inte att alla barn i Helsingborg får lika hjälp.

– Tyvärr inte, men de skulle kunna få det.

Elisabeth Klevborn, specialpedagog och ansvarig för nystartade Skoldatateket som bland annat ska ge råd om hjälpmedel, säger så här:

– Det har uppmärksammats att kunskapsnivån bland personalen ute på skolorna skiftar väsentligt, vilket definitivt inte är bra.

Mikael Lundahl, ordförande för Dyslexiförbundet FMLS i Helsingborg/Höganäs, säger att det till och med kan vara olika hjälp på samma skola.

– Det beror bland annat på lärarna, hur lärarna orkar engagera sig i skolbarnen.

Kommunen har ingen gemensam handlingsplan för hur man ute på skolorna ska upptäcka och hjälpa barn med dyslexi/specifika läs- och skrivsvårigheter. Tidningen kontaktade samtliga grundskolor i Helsingborg med frågan om de har upprättat en egen handlingsplan. Hälften av de 20 fristående skolorna svarade ja, och skickade sin plan. Av de 40 kommunala skolorna var det bara tre som överhuvudtaget svarade och bara en av dem, Kattarps skola, kan visa upp en handlingsplan.

Gertrud Ek, verksamhetschef på skolförvaltningen, tycker inte att det är uppseendeväckande.

– Något sådant dokument behövs inte. Lärare och föräldrar vet vilken gång ett sådant ärende har, det förutsätter jag, säger hon.

Christina Robertson, som dagligen är ute på skolorna, har en helt annan uppfattning:

– Det är absolut inte så. Många pedagoger och specialpedagoger har fortfarande många frågor kring hur de bör arbeta utifrån varje elevs individuella behov, och det kan ibland vara på elementär nivå, säger hon och fortsätter:

– Det finns en möjlighet till överblick till hur det är ställt med kompetensen. Jag tycker att kommunen borde ta ett helhetsgrepp.

Staffan Engström, undervisningsråd på statliga Skolverket, instämmer:

– Kommunen har ett rejält ansvar att överblicka sådan problematik. Det låter svagt att förvaltningen inte kan peka ut var, på vilka skolor, svagheter finns. De ska kontrollera hur stödet till elever med behov av särskilt stöd tillgodoses.

Lyssna på artikeln här

I morgon: Sena utredningar skapar problem

Emma Johansson emma.johansson@hd.se042-489 90 64

Marika Rasmusson marika.rasmusson@hd.se042-489 93 73