Hungerstrejken över för Randa Maana
Efter att ha hungerstrejkat i 25 dagar ger Randa Maana nu upp. I 25 dagar har hon levt på bara vatten. I protest valde hon att hungerstrejka då hon ansåg att hon blivit orättvist behandlad av Migrationsverket. Trots att utgångsläget fortfarande är detsamma som när hon inledde strejken, tycker hon inte att den varit förgäves.
Bildmaterial
Randa Maana.
Drygt tvåhundra personer visade på torsdagen sin sympati med den utvisningshotade Khaled Maana och hans mamma Randa.
Det här har hänt
I september 2006 anlände familjen Maana till Helsingborg. De sökte asyl men fick avslag i alla instanser. Handläggningstiden drog ut på tiden. Först i juli 2010 kallades familjen till Migrationsverket för att prata om hemresa till Libanon. Mamman Randa Maana och sonen Khaled skulle utvisas.
I 25 dagar hungerstrejkade Randa Maana för att Migrationsverket skulle upphäva utvisningsbeslutet för henne och sonen. I går avslutade hon sin hungerstrejk. Samtidigt hölls en manifestation för familjen Maanas rätt att stanna i Sverige i Helsingborg (bilden).
Helsingborg. – Det står klart att Migrationsverket inte reagerar. För mig hade det varit sjukhuset nästa om jag fortsatt svälta mig. Det var kanske där Migrationsverket ville att jag skulle hamna.
I kombination med den insikten och hur hennes närmaste påverkats av hennes strejk fattade Randa Maana i går beslutet att avbryta strejken.
– Ingen har mått bra av det här. Rent fysiskt tror jag att jag skulle klara ett par dagar till innan kollaps. Det är det psykiska som varit jobbigt.
Den långa perioden utan mat har satt sina spår, Randa har ingen ork och kan inte gå ut. I går kväll stod det soppa på menyn.
– Jag kan inte äta som vanligt direkt. Det får bli små portioner nu så jag vänjer kroppen igen.
Vad har varit svårast under hungerstrejken?
– Det var under andra veckan när ingen reagerade. Då började jag ångra allt, till och med att jag kom till Sverige. Men sen vände det och jag återfick förtroende för svenska folket igen.
