Lång kö till metadonbehandling
Kön till missbruksvården är lång. Den som vill komma igång med metadonbehandling kan få vänta i ett år. Men orsaken är inte i första hand brist på pengar, enligt de ansvariga.
Bildmaterial
"Nu har vi fått tillskott på läkarsidan. Vi hoppas få ner väntetiden under hösten", säger Per Mortensen, enhetschef på beroendemottagningen i Helsingborg.
Dörren vidare, mot ett annat liv. Men många måste vänta innan de får klartecken för behandling på mottagningen i Helsingborg. Här, hos substitutionsteamet, håller man i bland annat metadonbehandling för dem som är beroende av heroin.
Läkemedelsassisterad behandling vänder sig till dem som är opiatberoende, alltså exempelvis heroinmissbrukare. Preparaten som används kan vara metadon eller buprenorfin (mer känt under namnen subutex eller suboxone). Metadon dricker man oftast, medan buprenorfin tas i tablettform. Dessa preparat tar bort suget efter drogen och gör patienten mer mottaglig för sociala och psykologiska stödåtgärder. Metadonbehandling utvecklades i USA på 1960-talet och var från början mycket omdiskuterad. På senare år har den blivit allt mer accepterad.
Helsingborg. Det handlar om läkemedelsassisterad behandling. Alltså behandling där missbrukaren får ett preparat som dämpar abstinensen efter drogen – och därmed kan ta steget mot ett annat liv.
Sedan elva år tillbaka finns det möjlighet att få sådan behandling i Helsingborg. Från början bedrevs verksamheten som en filial till metadonprogrammet i Lund, numera är det en självständig enhet som ska serva hela nordvästra Skåne.
I dag är 150 personer inne i denna behandling. Ungefär 30 är under utredning inför behandling. Ytterligare 30 är anmälda men inte igång med utredning.
Hur länge man normalt behöver vänta på en plats i behandling kan inte Per Mortensen, enhetschef på beroendemottagningen i Helsingborg, säga. Men han bekräftar att det kan ta ett år från det att man hört av sig första gången tills dess att det är aktuellt med behandling.
– Vi hoppas få ner väntetiden under hösten. Vi har haft för lite läkarresurser, men nu har vi fått tillskott, säger han.
Men när han talar om resurser handlar det inte om pengar. Istället har det varit svårt att hitta läkare som vill jobba med detta.
– Missbruksvården har aldrig varit ett populärt område inom psykiatrin. Tyvärr har många läkare fördomar om det, säger Per Mortensen.
Han menar också att det ligger i sakens natur att beskeden tar tid. Det kräver tid att göra utredningarna, lägga upp en individuell vårdplan och hitta rätt pusselbitar för den enskilde. Det är inte bara att bestämma sig och sedan köra igång.
– Vi måste kolla så att det är rätt för dem. Behandlingen passar den som är enbart opiatberoende. Men många är blandmissbrukare och då fungerar den inte.
De opiatberoende är framför allt personer som missbrukar heroin. Att få metadon är en del av behandlingen. Men mottagningen jobbar också med kognitiva metoder, vilket exempelvis kan innebära att man tar reda på vad som triggar igång missbruket och ser till att bryta det mönstret.
Dessutom samarbetar vården med socialtjänsten i de olika kommunerna. Det kan handla om att missbrukaren behöver stöd och hjälp med bostad och sysselsättning i sin nya tillvaro. Något som kan ta tid.
– Vi har fått resurser för att utöka successivt när det börjar bli fullt. Men det är inte alltid socialtjänsten har fått resurser, säger Per Mortensen.
– Socialsekreterare är ofta överbelastade, med många ärenden. De gör så gott de kan, men boende och sysselsättning är inget man snyter ur näsan precis.
Men om man faktiskt bestämt sig för att sluta – och lever i en riskabel missbruksmiljö – är det rimligt att behöva vänta ett år?
– Min erfarenhet är att man inte kommit så långt när man lyfter luren till oss. Huvuddelen av de som ringer ser framför sig att de kan komma hit och hämta medicin så att de slipper få ihop det själv. Men man måste göra mycket mer, ta itu med sin rehabilitering och förändra sitt liv. Det måste vi jobba vidare med tillsammans med dem. Det kan ta tid, säger Per Mortensen.
Den som kommer in i behandlingen fortsätter ofta hela livet med ersättningspreparatet.
– Det ideala vore om man någon gång kunde ta bort ersättningsmedlet – men det är väldigt få som lyckas med det, säger Per Mortensen.
– Preparaten är beroendeframkallande de också. Och många patienter vågar inte sluta, de är livrädda för att trilla dit igen, i det liv de levt förut.
Men att man fortsätter med ersättningsmedlet måste inte ses som ett misslyckande.
– Det är ändå en framgång. Rent samhällsekonomiskt genom att inte kriminalvården, socialtjänsten och övriga sjukvården belastas, allmänheten slipper få inbrott och så vidare. Men allra mest för den enskilde som lever ett mycket bättre liv, säger Per Mortensen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus