Psykvården brast – brodern tog sitt liv
Kenneth Feldstedt begick självmord på en sluten avdelning. Om vården fungerat hade han levt i dag, tror de anhöriga. Socialstyrelsen kritiserar den offentliga psykiatrin i Helsingborg i flera andra fall där patienter tagit sitt liv. Det visar vår granskning som inleds i dag.
Bildmaterial
Berith Rosendahl besöker ofta brodern Kenneth Feldstedts grav. Hon tänker på alla fina minnen, men också på psykvårdens svek. Alla frågor kring hur vården kunde brista är fortfarande obesvarade. "Kenneth får vi aldrig tillbaka, men kanske kan svaren ge oss lugn", säger Berith Rosendahl.
HELSINGBORG. Kenneth Feldstedt, 32, tog sitt liv på en sluten psykiatrisk avdelning i Helsingborg i mars 2010.
Frågan maler i systern Berith Rosendahls huvud:
Hur hade det blivit om personalen tagit varningssignalerna på allvar?
– Med rätt bedömning, medicinering och uppföljning tror jag att han hade levt i dag, säger hon.
Berit Rosendahl beskriver brodern som en levnadsglad kille. Men hösten 2009 började han gradvis att förändras. Han blev paranoid och kände sig ständigt förföljd. Den starka oron satte allt annat i livet på undantag.
Tisdagen den 16 mars 2010 sökte sig Kenneth Feldstedt, som då var nygift, till psykakuten. Han blev inlagd på en sluten avdelning. En överläkare bedömde att han hade "sänkt stämningsläge och livsleda", dock inga klara tankar eller planer på att ta sitt liv. Man fick god kontakt med honom.
Detta var sent på kvällen. Förmiddagen därpå började anhöriga och kamrater att få sms från Kenneth Feldstedt. Han skrev att han älskade dem och han tackade för den tid som varit.
– "Jag orkar inte längre, det är dags att ge sig av" ... Han hade aldrig tidigare uttryckt sig på det sättet. Det var uppenbart för oss att han sa adjö. Han hade bestämt sig, säger Berith Rosendahl.
De anhöriga slog larm till personalen efter hand som meddelandena kom.
– Både per telefon och direkt till dem informerade vi om att Kenneth tänkte ta sitt liv. Vi gjorde det nog 10–15 gånger. Personalen svarade att allt var i sin ordning, det fanns inget att oroa sig för, säger hon.
På onsdagskvällen besökte Berith Rosendahl brodern för sista gången. Hon la sig bredvid honom i sjukhussängen och höll om honom. Han var orolig och hade haft gråtattacker.
– Han bad mig att stanna kvar. Jag sa att det fick jag inte. Vi bestämde att ses i morgon. Jag trodde att han var i trygga händer, annars hade jag aldrig gått därifrån.
Kenneth Feldstedt fortsatte att skicka avskeds-sms en bit in på torsdagsförmiddagen. Sedan blev det tyst. De anhöriga ringde och ringde utan att få svar. Så kom telefonsamtalet från sjukhuset.
"Kan du komma in? Kan du ta med dig någon?"
– Det var polisbilar utanför. Och mamma, så förtvivlad. Nyss fanns Kenneth där, nu var han död.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus