Yasser räddade Bie
"Det är du som är min ängel ju! En av mina två skyddsänglar. Utan er hade jag inte levt i dag", säger Bie Norling och ger Yasser Witwit en stor kram. De träffas fem dagar efter den brutala misshandeln utanför Oj.
Bildmaterial
Bie Norling fick besök av en skyddsängel. Yasser Witwit var en av dem som räddade henne undan ett värre öde när hon misshandlades i torsdags.
Helsingborg. Konstnären Bie Norling ligger blåslagen på lasarettet. Brott på ena benet, höften illa skadad, huvudet värker...
Hon, en 74-åring med rollator, blev nervräkt på marken och fick ta emot många och hårda sparkar och slag av den 32-åriga kvinnan under den våldsamma misshandeln i torsdags.
Ändå säger Bie Norling om kvinnan:
– Jag tänker på den stackars människan. Jag lär visserligen få något men efter detta, men i stort kommer jag att läka och jag har min familj, mina vänner och allt positivt omkring mig. Men vad har hon? Ingenting. Detta visar att psykvården inte fungerar, hon har inte fått den hjälp hon behöver.
Yasser Witwit sitter bredvid sjukhussängen och lyssnar. Det var främst han och en kvinna som ingrep och till slut lyckades få stopp på misshandeln.
– En spåtant i Dalarna sa till mig en gång "du har inte en skyddsängel – du har två". Nu vet vi att det stämmer. Jag har till och med namn på dem, säger Bie Norling.
Yasser Witwit hade å sin sida bara några dagar kvar innan han efter fem år i Sverige skulle få svenskt medborgarskap. Han ville absolut inte hamna i något problem nu.
Men så såg han från bilen vad som hände utanför Oj på Söder.
– Jag tvekade aldrig. Nu skiter jag i allt, tänkte jag.
Bie Norling är mer än tacksam över den hjälp hon fick.
– Utan er hade jag inte levt. Jag vet det.
Yasser Witwit berättar vad som hände, Bie Norling lyssnar, hon minns inte allt, luckor fylls.
Bie Norling berättar i sin tur att hon hade varit på Oj för att handla något gott till kaffet till ett möte som hon skulle ha hemma hos sig. Utanför affären såg hon 32-åringen stå och hacka tänder.
– Jag sa till henne: Stackars dig vad du fryser, kan jag göra något för dig? Hon svarade med så många invektiv att jag upplevde det som ett skämt. Då sa hon "skrattar du åt mig?". Nej, jag skrattar åt vad du sa, svarade jag.
Därefter det besinningslösa våldet.
– Jag såg bara en tom blick. Jag försökte nå henne, men det var omöjligt. Det var det som var så otäckt.
Efteråt, fortfarande liggande på marken:
– Trots att jag var så chockad var jag kreativ. Jag ringde återbud till mötet som jag skulle ha.
Bie Norling ler.
Som så ofta under vårt besök.
Nära till det positiva, till det humoristiska.
– Om jag haft din frisyr hade hon inte kunnat dra mig i håret och då hade jag inte haft så ont i huvudet, säger hon och klappar på Yasser Witwits hjässa.
Bie Norling ska flyttas till Ängelholms sjukhus och vet att en längre rehabilitering väntar där, men hon ser redan framåt.
– Händerna är oskadda, säger hon.
Och det kliar i hennes konstnärsfingrar.
– Jag ska måla mycket rött och gult – positiva färger. Det blir mitt sätt att lyfta detta till något gott i stället.
Hon ger Yasser Witwit en kram till. Och en till.
– Det här är inte sista gången vi ses. Man får ju en speciell kontakt med sina livräddare. När jag är på benen ska jag ställa till med kalas för alla involverade.
