"Öresundsregionen går som en röd tråd genom allt jag gjort"
Han bor i Lund, jobbar i Helsingborg och har vuxit upp i Landskrona. Och nu blir han föreståndare för Centrum för Danmarksstudier, när institutionen flyttar från Lund till Campus.
Bildmaterial
Förut var det gränshandeln som fick Helsingborg – Helsingör att växa samman. Fredrik Nilsson ser kultursamarbetet som en ny stark drivkraft för sammanhållning och utveckling i vår region.
Fredrik Nilsson
Ålder: 44
Bor: Djingis Khan, Lund
Gör just nu: Professor i etnologi, föreståndare för Centrum för Danmarksstudier samt verksam som lektor vid Institutionen för Service Management
Lyssnar på: Black Country Communion
Läser: Doing Nothing. A History of Loafers, Loungers, Slackers, and Bums in America
Skulle vilja luncha med: Min farmor, kokt torsk med senapssås, helst i Borstahusen.
Talang jag velat ha: Sångförmåga, eftersom jag antingen talar mycket eller är helt tyst. Sång är en uttrycksform som kunde adderat en dimension i mitt liv (och i andras … kanske).
Helsingborg. Vi träffas på ett glass- och juicekafé vid Järnvägsgatan. Solen lyser på färjorna och isflaken nedanför Kungstorget stöter i varandra. Helsingör ser ut att flyta på vattnet som en åldrig gammal stadsdel bortom pirarmarna. Men vi åker inte precis dit och handlar mer. Sundsbussarna avgår en gång i timmen. Förut varje kvart. Och bilfärjorna har också tappat passagerare.
Tio år med bro och utveckling i Malmö-Köpenhamnregionen ser mest ut att ha blivit en avveckling av kontakterna här. Växer vi ihop igen?
– Om man bygger upp integrationen enbart kring det faktum att röd pölse är femtio öre billigare där än här, blir det ett känsligt system. Gränshandeln går i stort sett bara ut på det och det är kanske dags för andra drivkrafter att få ta mer plats. Jag vet att många hoppas mycket på kulturen. Det är inte lika konjunkturkänsligt och kanske hållbarare på sikt.
Har du fått drömjobbet?
– Ganska nära i alla fall. Om nu drömjobbet finns. Jag har jobbat med så många forskningsfrågor men dansk-svenska relationer och Öresundsregionen går som en röd tråd genom allt jag gjort. Både ur ett historiskt och ett samtida perspektiv.
Om 15 år antas vi vara 4 miljoner i Öresundsregionen. Nästan halva Sverige. Hur skapar vi en bärig mental bro mellan oss?
– I den vardagliga lunken, genom att utveckla något tillsammans. Många menar att arbetsmarknaden kan vara en viktig faktor för att lära sig förstå varandra. Man kanske bor på ena sidan och arbetar på den andra. Vi blir arbetskamrater mer än bara en turist på besök.
Fördomar om danskar och svenskar ärvs och omhuldas. Förändrades danskbilden i Malmö efter bron?
– I de områden i Malmö där det bor många inflyttade danskar i dag, har utbudet i butikerna anpassats. Och i kioskerna fanns det plötsligt danska aviser. Det uppstår nya vanor och nya traditioner i vardagen och det nationella blir inte så viktigt. Istället växer det fram en regional gemenskap. Men det är långsamma processer. Redan dagen efter brons invigning konstaterade man att det var alldeles för få bilar som kört över första dagen. Bron var ett fiasko. Men om man tänker på hur nationerna byggts upp, tar sådana förändringar minst ett sekel.
Och tvåspråkigheten är väl en käpp i hjulet?
– Många menar det. Men man kan tänka sig att man läser danska i svenska skolor och svenska i de danska. Och ju mer man umgås, desto lättare får man att förstå språket och hitta ersättningsord.
Hur mycket danska kan du själv?
– Jag förstår det mesta av den talade och skrivna danskan.
Och hur ofta är du i Danmark?
– Utanför arbetet är det mer sällan. Det blir det obligatoriska med familjen på somrarna till Tivoli och Bakken. Till Louisiana och museerna i Köpenhamnsområdet. Jag är nog en ganska typisk kustnära skåning.
Är du jättetaggad nu?
– Genom att flytta hit Centrum för Danmarksstudier tar vi ett steg till. Vi vill sätta ljuset på det som händer utanför Malmö-Köpenhamn-regionen. Vad har man för visioner här? Hur tänker politikerna? Det är viktigt att få underifrån- och inifrånperspektivet. Ofta har den vanliga människan idéer och tankar som vilar på andra logiker än politikernas.
Kommer Helsingborg–Helsingör att kunna blomstra som Malmö–Köpenhamn?
– Självklart. Det har ju varit full trafik över Sundet sen långt tillbaka. Och om det inte blir någon fast förbindelse här uppe, får man lämna det spåret och tänka efter vad vi har för andra förutsättningar. Man kan säkert hitta lösningar för att intensifiera trafiken. Färjorna är ju en kulturinstitution som också skulle kunna bli ett vardagsrum för umgänge. Det kanske är det man ska tänka kring och våga satsa på.
Och fortsätter utvecklingen som hittills i Malmö-Köpenhamn når man snart taket med bostäder och trafik. Då måste tyngdpunkten förskjutas hit.
Så här kommer det att hända saker?
– Det finns hur många goda förutsättningar som helst för det. Samarbetet mellan kulturinstitutionerna Dunkers Kulturhus och Kulturvarvet är ett exempel. Uppåt Ängelholmstrakten vill man utveckla nya dynamiska områden. Kring flygflottiljen funderar man på att skapa en forsknings- och utbildningsknut. Det är snarare outforskat här i nordväst, än att det inte finns något att bygga på.
Väller det in danskar genom en tunnel här utanför om 25 år?
– Det är nog inte hugget i sten att det inte blir någon tunnel. Danskarna var länge motvilliga till Malmöbron också och nu säger Vibeke Storm Rasmussen som är ordförande för Region Hovedstaden att Danmark inte är emot en fast HH-förbindelse.
Men om det inte blir av, kanske man än en gång ska fundera över vad man gör med färjorna. Ska man modernisera och göra dem till ett mer intressant fortskaffningsmedel än de är i dag?
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus