Tävlingen knatade på

Tävlingslystna, svettiga, glada och fler än någonsin rusade deltagarna i Kalvinknatet över mållinjen i Grytan under onsdagseftermiddagen.

Först över mållinjen i dagens första lopp kommer Sala Omar Sala, 6 år. Han är trött och lite stapplande i de sista stegen, men överlägset snabbast.

– Jag tänkte att jag skulle jogga först, och sen när alla andra börjar tröttna så springer jag snabbare, säger han.

Det är onsdag eftermiddag och det vimlar av barn, föräldrar och picknickfiltar i Grytan, mellan startfållan och mållinjen för Kalvinknatet.

– Nu vill jag vinna något mer, jag vill springa igen, säger Sala.

Och han är inte ensam om att ha spring i benen. Varje kvart går en ny start. Cirka 2100 barn deltar i de tolv loppen.

– Det är rekord, igen, varje år ökar vi med 10-15 procent. Det är ganska hektiskt här nu, säger Sven Lindeberg, som ansvarar för loppet och hoppas att de flesta Djurgårdssupportrarna tar en annan väg till Olympia den här onsdagskvällen.

När starten går för förskoletjejerna sätter de av i fel riktning i parken och måste vända en bit in i loppet, men alla är lika glada för det efter målgången. Loppet är 800 meter för de yngsta och 1,5 kilometer för de som börjat skolan och barnen som deltar är från de allra minsta och upp till femte klass.

– Det är roligt, för det här är första och sista gången som alla tre kan springa samtidigt, säger Björn Kruse och pekar mot sina barn.

För Albert, som går i femman, blir det sista loppet, och lilla Siri har just sprungit knatet för första gången.

– Det är jättehärligt, det är många som är engagerade i olika klubbar som springer tillsammans, och klasskompisarna ses samtidigt som föräldrarna kan träffa varandra, säger Björn Kruse.

Malva Thorman, 6 år, har just gjort sitt debutlopp. Först och främst ville hon ha en likadan medalj som storebror Theodor fick när han sprang för ett par år sedan.

– Jag försökte göra en i papper, men det gick inte för den snurrade sig, säger Malva som nu fått sin alldeles egna medalj.

Hon berättar att hon blev lite rädd i trängseln i starten av loppet. Men det är inget som hindrar henne från att komma igen nästa år.

– Så rädd blev jag inte! Det var lite kul, jag bara sprang så mycket jag kunde, säger hon.

Emelie Malmros
emelie.malmros@hd.se