"Att arbeta är ett sätt att leva"

Olle Larsson är så mycket nöjespappa man kan bli. I alla fall i Helsingborg. Och på senare år även i Landskrona. Det är inte lönt att fråga honom vad han ska göra i juli. För han ska så klart leda Kul i Juli.

Ingen är kanske så vida känd för helsingborgaren som Olle Larsson. Jo, så klart en annan Larsson. Och de två känner varandra väl. Henke och Olle.

– Vi fick till och med Helsingborgsmedaljen samma år.

Rösten är bekant. Den står liksom alltid på scenen: Glad, energisk. Välsmord. Som ständigt beredd att presentera en Lill Babs i högklackat. Den utmaningen har han förresten aldrig fått. "Men Siw Malmkvist." Den sista tiden har han jobbat nästan dygnet runt med att strukturera upp Landskronas 600-årsjubileum som börjar firas i mars nästa år. Och när jag ringer honom undrar jag förstås.

Vad har jag stört dig i nu?

– Jag sitter i bilen, är på väg till Landskrona för ett möte om 600-årsjubileet som jag blivit övertalad att ta över i elfte timmen. Jag gör det tillsammans med min särbo Eva Bewell. Och det kommer att bli enormt.

– Men jag skulle först inom till min dotter och hälsa på barnbarnen. De betyder så mycket för mig. Jag kan inte vara med dem hela dagar nu när jag har så här mycket att göra. Istället försöker jag vara en närvarande morfar när vi möts. Men vi kan ta intervjun nu, jag stannar bilen, här är en liten parkeringsficka.

Sverige har dränkts i vatten och regnet skulle kunna hänga i luften på tisdag också. Vad tycks om det?

– Det är något magiskt med Kuli Juli och vädret. På Klart. se i dag, ska det regna på måndag och onsdag. Men på tisdag blir det sol och 18-22 grader varmt.

– Faktum är att vi har inte ställt in Kuli i Juli en enda gång för regn. Och det blir min 24:e sommar. Jo, en gång. Men det var en onsdag. Vi hade fått flytta fram arrangemanget en dag, för HIF hade en tv-sänd match mot AIK på Olympia. Jag var speaker och det gick inte att ändra på. Men vad det regnade den onsdagen! Carin Wredström satt i publiken och lovade motionera i fullmäktige om att vi skulle få en riktig scen med tak. Det gick igenom som på ett skott och nästa år blev det verklighet.

Förutom marknadsekonom, bandirektör, tidnings-vd, har du varit sportskribent, nöjespappa, festivalgeneral, programvärd, HIF-speaker... Är du general eller nöjesfarsa när du leder arbetet?

–  Jag är ingen general som pekar med hela handen. Jag vill gärna vara med på golvet. I går till exempel var jag med och borstade och putsade alla bänkarna innan vi sätter ut dem i Grytan på söndag. Jag är ju en idrottsledare från början och det sitter i. Jag vill inte vara någon auktoritär ledare. Det är viktigt med en anda som gör att folk tycker det är roligt att jobba.

Och hur är privatpersonen Olle Larsson?

–  Min fru gick bort häromåret efter 39 års äktenskap och det har varit en tung period. Jag är väldigt familjekär och älskar mina tre barnbarn. Den minste som är tio månader tog sina första 23 steg i går. Det är dom jag ska hem till nu. De bor bara ett stenkast från min villa. Jag tycker om att sysselsätta dem, leka och umgås. Och så är jag fortfarande en ideell ledarkraft inom flera fotbollsföreningar. Är speaker och försöker lösa upp knutar.

Finns det något i ditt liv som det aldrig skrivits om?

– Jag har själv varit aktiv idrottsman. Bland annat inom allsvensk handboll i Vikingarna. Och spelande fotbollstränare i Hästhagen i många år. Jag har spelat tennis också. Mycket schack när jag var 16-19 år. 1966 var jag med i Hasse och Freddys Nyårsrevy. Och i Solsting. Sen satte jag själv upp Sparbanksrevyer som turnerade runt i hela södra Sverige.

Vilket yrke hade du kunnat tänka dig att ha i en annan värld - kanske i nästa liv?

– Min dröm när jag var ung, var att bli lärare. Mina föräldrar skiljdes så jag slutade efter realexamen. Men när jag imiterade Tage Erlander, Nils Erik Bæhrendtz, Gunnar Hedlund och Bertil Ohlin på en ungdomsledarkurs i Laröd, kom det fram en bankdirektör som undrade vad jag sysslade med och bad mig komma ner till hans kontor på måndag, så skulle jag få ett jobb i banken. Och sen fick jag en fantastisk karriär i Sparbanken.

Tror du det blir ett nästa liv?

– Ja, jag tror det finns något "bortom bergen".

Hur laddar du upp och kopplar av för att bli riktigt gammal?

– Med böcker. Spänningslitteratur och biografier. Nu håller jag på med Leif GW Perssons "Gustavs grabb". Eva och jag har redan haft två semestrar i år. Tenneriffa i februari och Mallorca i maj. Vi tittar inte på saker utan vill bara ha sol och värme och tar dagen som den kommer.

Du blev 65 i fjor har du någon deadline för när du ska pensionera dig?

–  Att arbeta är ett sätt att leva. Jag kanske inte ska jobba så intensivt som just nu. Försöka hitta den minsta gemensamma nämnaren för fritid och jobb. Och jag vet hur jag ska koppla av. Tillsammans med familjen hittar jag glädjeämnena i livet. Och det räcker att åka iväg bort några dagar för att ladda batterierna.

Birgitta Lööf
birgitta.loof@hd.se 042-489 90 18