"Dumheten blir för stor för oss"

Några frågor till Jonas Frykman, professor etnologi kring varför vi behöver sociala regler.

Hur uppstår oskrivna regler?

– Det är sådant som vi kallar vanor, seder eller ritualer som betecknar ett samhälle. Finns det inga sådana koder eller regler så finns det heller inget att kalla samhälle.

Varför är de viktiga för oss?

– Man kan säga att de är en slags temperaturmätare för olika saker. Det finns en del känsliga punkter... Ta till exempel hur vi förväntas vara som föräldrar; att man inte ska utsätta sina barn för tobaksrök eller lämnar dem vind för våg och liknande.

– Vi är också mer benägna att reagera och gripa in i situationer som handlar om hur föräldrar uppför sig mot sina barn eller hur barnen agerar.

Behöver vi reglerna?

– Personligen lovsjunger jag dem. Vi ska vara tacksamma att någon vakar över oss och att det finns ett samhälle som får oss att hålla ihop.

– Men det kan bli fel också. I småsamhällen kan reglerna lätt bli rigida. Människor som då inte kan eller accepterar dessa koder blir betraktade som annorlunda och stöts ut.

Varför blir vi så känslostarka när någon bryter mot dem?

– Därför att det är områden där alla förväntas veta vad som gäller, som till exempel hur vi gör när vi köar eller sitter på bussen. Bryts det mot koderna kan vi bli fruktansvärt kränkta eftersom det är så självklart vad som anses vara normalt.

Men ändå vågar vi knappt säga ifrån?

– Ja, och det beror på att dumheten blir för stor för oss. Vi räknar med att det är så självklart att vuxna personer inte uppför sig på ett visst vis, så vi blir helt enkelt förstummade.

Nina Sköldqvist
nina.skoldqvist@hd.se 042-489 90 19