Fler bränder - mindre klotter

Polisens specialinsatser på Drottninghög avlöser varandra. Ändå blir de allvarliga brotten fler. I en artikelserie i två delar tittar vi närmare på stadsdelen.

Både ja och nej. Nej, för antalet brott har inte ökat. De senaste sex åren har brottskurvan legat ganska jämn, på i snitt 700 anmälda brott per år.

Ja, för de allvarliga brotten har blivit fler. Antalet mordbränder har ökat stadigt, från en anmäld 2006 till sex förra året. Även andra bränder blir fler för varje år. Samtidigt minskar antalet mindre allvarliga brott, som klotter och skadegörelse.

Man skulle kunna tro att fler allvarliga brott leder till att boende på området känner sig mindre trygga, men i det här fallet är det faktiskt tvärtom. Det visar en undersökning av Helsingborgshem:

Förra året kände sig 65,8 procent trygga, mot 63,9 för fyra år sedan.

Ändå kvarstår faktum att Drottninghög ligger i botten på trygghetslistan. Varför känner sig fler trygga på Fredriksdal och Dalhem, när det sammanlagda antalet brott är ungefär lika många där? Enligt Charlotte Albertsson, marknadschef på Helsingborgshem beror det på att man hunnit göra fler förändringar där på senare år.

– Vi har byggt nytt och renoverat, vilket inneburit ett lyft för hela områdena och betyder mycket för tryggheten. På Drottninghög har husen varit desamma sedan de byggdes och överlag är området mer slitet. Men vi har planer för att få samma utveckling även där, säger hon.

Edvard Sentivanski, 16 år, kommer gående med två kompisar nedanför Lekan på Drottninghög. De ska spela basket och har laddat upp med läsk och chilinötter. Han blir irriterad när HD vill intervjua honom och ser många problem i både polisens metoder och den allmänna bild som skapats av Drottninghög.

– Det finns en anledning till att folk krossar rutor och bränner bilar. Det händer nästan alltid dagen efter att polisen har varit här. De kommer hit, tar random kille och trycker ner mot marken eller väggen. Då byggs det upp så mycket ilska. Allt negativt bara bombar inom en, säger han.

Tidningen har tidigare berättat att polisen utbildat sig i militärens metoder för att förebygga brott genom dialog. Det har handlat om att i förväg berätta om sina insatser och prata med dem som till exempel anlägger bränder. Samtidigt spanar polisen med helikopter vid flera av sina insatser. Hur går två så olika taktiker ihop? Enligt Edvard Sentivanski gör helikoptern situationen värre.

– När de kommer med den tycker vissa att det är häftigt, de känner “kolla på oss, vi är speciella”. Själv ser jag det som trakasserier. Minska på insatserna så att de som bor här kan känna ett lugn, säger han.

Polisforskaren Stefan Holgersson är också kritisk. Han har inte stött på forskning som visar om helikopterbevakning är effektiv eller inte, däremot säger han att övervakning i bil och andra fordon har visat sig vara effektlös. Han förklarar också att det finns risker med att ta till det tunga artilleriet.

– Om man behandlar alla ungdomar i ett område på samma sätt, så kan den kriminella identiteten som från början bara fanns hos några få, spridas. Det kan utvecklas till ett spel mellan ungdomarna och polisen, säger han.

Biträdande närpolischef Karim Ottosson bekräftar bilden som vi fått från andra, att många av brotten på Drottninghög sker strax efter att polisen varit där.

– Det har hänt flera gånger. Nu senast så kom polisen till området för att en person blivit misshandlad. Efter ett frihetsberövande så krossades en massa rutor, säger han.

Motverkar inte era insatser sitt eget syfte då?

– Polisen måste alltid väga för- och nackdelar. På kort sikt riskerar vi en motreaktion, men på lång sikt kan vi få färre brott.

En sak kan ändå konstateras och det är att antalet allvarliga brott på Drottninghög ökar trots polisens specialinsatser.

Ändå är Karim Ottosson nöjd med resultatet av de fem insatser som gjorts på området de senaste tre åren.

– Jag tycker att vi har lyckats bra, även om det såklart är svårt att mäta. Skadegörelsen har till exempel gått ner. För att se de långsiktiga resultaten får man titta på allt samarbete vi har med andra. Mycket av vårt arbete består i att ge socialtjänsten underlag för att hjälpa ungdomar i riskzonen, säger han.

Polisforskaren Stefan Holgersson påtalar vikten av att göra ordentliga uppföljningar efter en specialinsats.

– Först måste man verkligen kartlägga problemet. Minst lika viktigt är det att efteråt titta på resultaten och fråga sig om det gjorde någon skillnad och om metoden var effektiv. Generellt sett brukar poliser missa en viktig punkt och det är analysen av hur man bör jobba, säger han.

Enligt Karim Ottosson utvärderas specialinsatserna på Drottninghög bara genom att räkna antal brott som anmälts under perioden och antal personer som omhändertagits enligt lagen om vård av unga.

– Men eftersom vi inte vet hur det hade sett ut om vi inte gjort insatsen är det omöjligt att säga om den var lyckad eller inte.

Det talas ibland om att medier kan bidra till en sorts "smittoeffekt" och trigga igång händelser med sin rapportering. Ett resonemang är "om tidningen skriver om våld, leder det till ännu mer våld".

Gunilla Jarlbro, professor i medie- och kommunikationsvetenskap avfärdar dock teorin.

– Det är alldeles för förenklat, vi människor är mer komplicerade än så. Stöket i ett visst område skulle inte upphöra för att HD slutar att skriva om det. Jag tror inte heller att det finns något orsakssamband på andra hållet, alltså att era rubriker skulle trigga någon att vandalisera eller begå brott, säger hon.

Däremot hävdar Gunilla Jarlbro att medier har ett stort ansvar för vilken helhetsbild de skapar av ett område. Hon tar Landskrona som exempel.

– För några år sedan beskrevs det verkligen som ett mini-Chicago, vilket fungerade som en kollektiv bestraffning för alla invånare. Ensidig rapportering av negativa händelser kan få långtgående effekter som att folk inte vill bo kvar där.

Är den utvecklingen bara mediernas fel?

– Nej, och det är klart att ni inte ska låta bli att rapportera om saker som händer. Men när man har den stora makten att påverka som medier ändå har så måste man se till att skildra även positiva sidor i ett område.

Vi sökte på ordet “Drottninghög” på hd.se och tittade på alla artiklar som tidningen skrivit under 2012. Vi fick 74 träffar. I 36 fall handlade artiklarna om brottslighet, droger, förstörelse eller våld. I 32 handlade det om positiva saker, som goda skolresultat, aktiviteter, prisutdelningar eller nyöppnade verksamheter. Resten av artiklarna handlade varken om något positivt eller negativt.

I morgon:

Finns det för lite att göra?

Vad gör kommunen?

Var är föräldrarna?

Åsa Jarring
asa.jarring@hd.se 042-489 91 54

Stina Linde
linde.stina@gmail.com