hd.se
Här kokar det över för folk på stan
Förbjudet att göra – formellt inte. Moraliskt och förnuftsmässigt olämpligt – mycket. I dag tänder vi fyr på stubinen och bryter mot en rad oskrivna regler i samhället.
Vad händer när man bryter mot samhällets oskrivna regler? Vårt sociala experiment får det att koka hos helsingborgarna. Men vi möts också av en tolerans som förvånar.
RÖKA VID BEBIS
Mmm, ett bloss sitter fint efter turen med barnvagnen. Och ingen tycks reagera. (Foto: Göran Stenberg)
Att röka i närheten av bebisar är direkt olämpligt. Det inser de allra flesta. Men hur många av oss har kurage att säga ifrån?
Det finns bara ett sätt att ta reda på det.
Jag bänkar mig på Kullagatan och tänder en cigarr. Den tjocka, kraftfulla röken slickar (den i själva verket tomma) barnvagnen framför mig.
Hundratals lunchflanörer passerar förbi. Ett par av dem stannar i steget för en sekund och blänger på mig. ”Hur kan han?!” verkar de tänka. Men de säger inget, utan försvinner bort i vimlet.
Jag går ikapp en av dem som jag fått ögonkontakt med. Karin Borgvall heter hon.
– Ja, jag reagerade. Det ser inte bra ut. Jag var nyss hos frissan och vi kom att prata om just detta, hur olämpligt det är att röka vid en barnvagn, säger hon.
Men du sa inte till mig. Varför inte?
– Kanske skulle jag ha gjort det. Jag tänkte att du som vuxen bestämmer hur du gör.
I sin yrkesroll agerar Karin Borgvall. Hon arbetar som barnmorska, visar det sig.
– Vi jobbar för att föräldrar inte ska röka. Barn tar skada av en sådan miljö.
STÅ NÄRA NÄR MAN PRATAR
Närgånget samtal. Skulle du rygga tillbaka? (Foto: Tobias Andersson)
Jag känner hans andedräkt mot min panna och om jag lyfter blicken kan jag spegla mig i hans pupiller. Det sägs att den privata sfären är 70 centimeter bred, kommer någon närmare känner vi oss obekväma. Jag är tio centimeter ifrån ansiktet medan jag utför en skenenkät om semesterplaner i Helsingborg.
Testperson 1 backar en gång. Efteråt förklarar hon att hon gett sig den på att stå kvar. ”Du var konstig, men verkade vänlig.” Testperson 2 backar tre eller fyra gånger tills han nästan slår emot husväggen. Ändå hävdar han att han föredrar att stå riktigt nära folk när han pratar. ”Jag hör så dåligt”, säger han.
TRÄNGA SIG FÖRE I KÖN
”Gå och ställ dig sist i kön”. Helsingborgaren Anja visar med tummen vart drummeln från HD bör förpassa sig. Vår fotograf står gömd och tar bilden. (Foto:Göran Stenberg)
Här har vi de oskrivna reglernas moder.
Brottsplats: Petters gatukök på Konsul Olssons plats.
Gärningsman: undertecknad, som med en moralisk klump i magen tar sats.
Jag väljer vänsterfilen och drar förbi sex personer i lunchkön. Väjer in tvärt med ett självklart ”jag har bråttom, så jag går före”. Räknar med mothugg, fruktar handgemäng.
Det börjar med ett mummel, sedan höjs tonläget.
”Jag tycker det är ett jäkla oskick att glida in så på en räkmacka! Alla människor har bråttom i dag”, säger kvinnan närmast bakom mig.
Hon pekar ut min rätta plats: längst bak i kön.
”Om jag säger att jag är från HD och att det här är på skoj”, försöker jag.
”Det hjälper inte!”
Men Anja, som hon heter, förlåter mig till slut.
För henne är det självklart att säga ifrån i sådana här situationer.
”Förr i tiden gjorde jag inte det, ville inte stöta mig med folk. Men nu är jag äldre och har fått mer pondus.”
Hon önskar att fler vore lika rakryggade.
GÅ KLÄDD I MFF-TRÖJA
Förutom en liten psykning från Nelly Jinert och Sabrina Gabric (närmast till höger om vår reporter) väcker MFF-tröjan inga reaktioner. (Foto: Tobias Andersson)
Det sägs att inget kan kränka en helsingborgare lika mycket som påståendet att MFF är bäst. Jag beger mig ut på stan iklädd fiendelagets ljusblåa tröja. Men förväntningarna kommer på skam.
Ingen bryr sig!
På HIF:s stamkrog Pub Norrbro går det en hel lunch utan att någon ens höjer på ögonbrynen. Inte ens försöken att provocera fram en reaktion genom att trängas i salladskön ger utdelning. Det känns som att personalen tittar lite konstigt men det är bara som jag inbillar mig.
– Jag lade inte ens märke till att det var en MFF-tröja innan du frågade, säger Ellinor Gillgren som jobbar i baren.
På Kullagatan kommer en enda reaktion från två tonårstjejer.
– HIF är skitbra, skitbra är dom, väser Nelly Jinert och Sabrina Gabric när de passerar i folkvimlet.
INTRÅNG I PRIVAT ZON
Finns det hjärterum... Mats Josefsson har inget emot att vi tränger oss på. (Foto: Tobias Andersson)
Platsen är Strandvägen. Det är blåsigt och nästan folktomt. En dam i röd jacka kommer gående. Jag väntar in henne, anpassar mina steg efter hennes och slår följe. Jackärmarna snuddar nästan vid varandra och hon går diskret åt sidan.
Till slut upptäcker hon HD:s fotograf som siktar på oss med monsterobjektiv. Experimentet avslöjas och Irene Svensson, som hon heter, andas ut.
– Du sa ju inte vad du ville. Då började jag faktiskt tänka att du ville åt min handväska, säger hon.
Misstankarna om att jag skulle vara en rånare återkommer när jag upprepar experimentet med Eva Willmar och Jan Johansson.
Men Mats Josefsson (bilden) påstår sig ha känt sig helt cool med att jag satte mig alldeles intill honom på hans bänk, trots att det fanns massvis av lediga att välja på.
– Du verkade ju inte farlig, säger han.
PAXA EN P-PLATS
Klart för drabbning. Göran Hansson backar inte för den här oväntade synen. Han ska ha p-platsen, det är en fråga om principer. (Foto: Tobias Andersson)
Jag ställer mig i den enda lediga p-rutan på Stortorget. Höjer min högra hand i ett stopptecken och mimar ”upptagen”. Och faktiskt – bilisterna finner sig i det och kör vidare.
Alla utom en. Föraren i den silvriga golfen vevar inte ner rutan för att småsnacka.
”Nä nä nä, glöm det! Flytta på dig!”
”Det finns inga regler som förbjuder mig” kontrar jag.
Mannen rullar emot mig.
”Det gör det visst! Det är egenmäktigt förfarande.”
Vad händer om jag inte flyttar mig?”
”Då får vi ringa polisen. F-l-y-t-t-a på dig!”
Bilens front är nära. Dags att berätta sanningen.
Mannen, som heter Göran Hansson, slappnar av när han får veta att det är ett socialt experiment. Men han viker inte från sin princip.
”Hur långt hade du gått för att få p-rutan?” undrar jag.
”Det kan jag inte svara på”, säger han men tillägger:
”Jag är säker på att du hade flyttat dig.”
Textförstoring
Dela
Regler är (väl?) till för att följas – även de oskrivna. Vilket "brott" irriterar du dig mest på?
Läs mer
Kommentarer
- Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
