En skeptiker testar festivalen

Helsingborgsfestivalen är en höjdpunkt för många, men inte för alla. Vi följde med när 21-åriga hemvändaren Miranda gav barndomens festival en ny chans.

Vår testpilot Miranda Borgkvist älskar minsann INTE Helsingborgsfestivalen. Inte längre. Någon gång i tonåren började hon tycka att det är likadant varje år.

– Jag gillade det ju verkligen när jag var yngre, då föll jag för allt. Indianflätor och kitschiga tröjor. Sedan insåg jag att det är väldigt förutsägbart. Och att det faktiskt mest är jobbigt. Hela stan blir bara rörig, att ta sig någonstans tar plötsligt tusen år, säger hon.

Utanför Knutpunkten vimlar folk åt alla håll, solen steker och festen har precis börjat. Det luktar donuts. Heliumballongerna glänser i skyn.

Med skeptisk blick tränger sig Miranda, som sedan två år bor i Malmö, fram mellan marknadsstånden. Ingenting faller henne i smaken.

Men är det verkligen ingenting som du får lust att köpa?

– Nej, här finns inget som jag inte kan få tag på någon annanstans.

Trots den svårflirtade attityden har Miranda inget emot att testa festivalens utbud och att göra sådant som hon inte skulle valt att göra själv.

Först ut är en rutschbana i form av en enorm tyrannosarus rex som står uppställd mitt i Stadsparken. Ingen skylt förbjuder vuxna människor från att leka där, så vi beordrar Miranda att klättra upp i dinosauriens röda gap. Två sekunder senare glider hon ner längs dess svans i en hiskelig fart.

Det var väl kul? Det tycker alla barnen.

– Nej, det var fruktansvärt. Man måste ha shorts, annars gör det ont i skinnet.

Vid nästa anhalt har Miranda svårare att bibehålla den negativa inställningen. Cirkusartisten Tobias Chilli, som finns på plats för att lära besökarna konster, ger hennes jonglering högt betyg. Och tillägger att jonglering är bra för hjärnan, man blir helt enkelt bättre på att tänka.

– Det känner jag faktiskt lite grann. Man måste koncentrera sig väldigt mycket på käglorna. Jag kan tänka mig att om man övade väldigt mycket skulle man bli bra. Men det har jag ingen lust med, säger Miranda och styr raskt stegen vidare mot Södergatan.

Där sitter en spådam som erbjuder framtidsbeskrivningar light för en hundralapp. "Börja inte röka" är hennes främsta råd till Miranda efter att ha studerat hennes hand i fem minuter.

Miranda rynkar på näsan.

– Jag röker lite på fester ibland. Men nu kommer jag nog känna att jag måste sluta med det, säger hon uppgivet.

Eftermiddagen avslutas i Norra hamnen där besökarna erbjuds att gå på vattnet i stora genomskinliga plastbollar. Miranda kliver entusiastiskt in i bollen och försöker under två, tre minuter gå på vattnet innan hon ger upp och lägger sig ner på botten av bollen. Där flyter hon stilla omkring medan musiken dunkar på från intilliggande scener.

– Man kände sig ensammast i världen där inne i bollen. Det var ändå rätt så härligt, säger hon glatt.

Så till syvende och sist ger hon Helsingborgsfestivalen klart godkänt.

– På en skala ett till fem får festivalen tre. Jag har inte haft tråkigt och hade jag en massa pengar att slösa hade jag absolut haft jättekul.

Elin Andersson
elin.andersson@hd.se 042-489 91 09