Nattbuffé och eftertanke

Med mörkret kommer maten. Men ingen bönröra före bönen. Sådana är de religiösa reglerna en nattsvart kväll på Planteringen.

Det har gått några veckor av ramadan och kanske har de flesta kommit in i den ljusskygga lunken. Många timmar av självsvält avbryts med lite dadlar och några muggar dricka. Visst känns mörkret som en sorts befrielse. Men det är en värdig övergång från dag till natt, från fasta till frossa.

– Frossa är kanske fel ord. Vi vräker inte i oss mat, vi tänker på vad vi äter även nu efter skymningen, säger Misoun Zidan.

Hon erkänner att hon var lite orolig med muslimsk fastemånad mitt i svensk högsommar, och allt vad det innebär av lång väntan på koncentrerad energipåfyllnad.

– Det var faktiskt inte så svårt som vi tänkt. De första två dagarna var värst, nu känns det... normalt.

Det är ingen hetsjakt fram till bufféborden – till de rykande, ljuvligt doftande kött- och grönsaksgrytorna och till bön- och hummusrörorna – varken i den kvinnliga eller manliga delen av moskén. Allt har sin tid.

– Det är tradition att vi inleder med dadlar och vatten eller mjölk, och kanske någon soppa, berättar Khaled El-Khalayeli.

– Sedan ber vi tillsammans, innan vi börjar äta av huvudrätterna.

Men efter bönen, i kväll exakt klockan 21.18, ringlar kön fram till delikatessbordet. Sedan slår sig middagsgästerna ner på golvet för en stilla måltid.

Ibland är det knytkalas, i dag är det familjen Shraim från Bjuv som står för kalaset. De började att laga mat och förbereda festen tidigt samma morgon i pappa Tariqs bageri på Eneborg.

Adel Miari är palestinier från Libanon. Han är religiöst ansvarig i Islamiskt center på Planteringen där drygt 100 personer samlats denna sena mat- och böneafton.

– Det finns minst ett 20-tal nationaliteter här. De arabisktalande dominerar men många språk blandas och vissa pratar svenska med varandra för att förstå, säger han.

I år gästas församlingen av doktor Maher Elwan, imam från Jordanien, som vägleder under ramadan.

– Förutom ett besök i Ryssland tidigare så är det första gången jag är i Europa. Jag får frågor om fastan förstås och hur man ska förhålla sig till soluppgång och -nedgång. Det är stor gemenskap och större känslor än vanligt under den här månaden, men folk sköter sina sysslor som vanligt och brukar inte ha några problem, säger han.

Och visst finns det undantag. Sjuka och gravida äter och dricker vad de behöver.

– Barnen får prova sig fram, förklarar Janah N.

Hon konstaterar också att klimatet underlättar.

– Klart att det kurrar i magen ibland, men det är värre i riktigt varma länder. Temperaturen har större betydelse än antalet ljusa timmar. Det ska nog gå bra nästa år också, då ramadan ligger närmare midsommar och dagarna är ännu längre.

– Jag tror faktiskt många mår bra av fastan, att den är nyttig. Det känns som att kroppen rensas.

Fem bönetillfällen och allmän eftertänksamhet präglar månadens 29 eller 30 dagar.

– Det handlar om att stärka banden med fattiga, och gemenskapen är viktig. Vi går oftast hem till varandra och äter, och någon eller några gånger i veckan samlas vi här i moskén och äter tillsammans, berättar Khaled El-Khalayeli.

– Själv jobbar jag från 8 till 16 och håller mina vanliga rutiner.

Den 18 augusti avslutas ramadan och ersätts av tredagarshögtiden eid al-fitr. Fasta blir till fest.

– Då äter vi ungefär samma sak som nu, plus kanske lite grillat kött också, men utan att behöva tänka på ljus och mörker, säger Janah N.

Några flickor leker på golvet. I ett hörn av rummet sitter en kvinna och läser ur Koranen. En sann muslim ska hinna plöja hela den heliga skriften under fasteperioden. Det blir drygt 20 sidor i snitt per dag i år när månen bestämt att ramadan varar i 29 dygn.

Per Ohlsson