"Byn som gud glömde"

Byaföreningen tycker att oseriösa fastighetsägare och missbrukare svärtar ner deras by. Kommunen säger att de gör vad de kan men att lagarna är ineffektiva. Vi har mött Hasslarpsborna det handlar om.

"Det här är byn som gud glömde".

Kommentaren kommer från en av de drygt trettio Hasslarpsbor som kommit till Byabetans föreningslokal en kvav torsdagsförmiddag i augusti. Kaffe och hembakat ställs fram, men stämningen är lika delar irriterad och uppgiven. Föreningen samlas för att prata om den protestlista som några av medlemmarna har skapat och som de vill att Byabetan ska skicka till politikerna. De har nämligen fått nog. Nog av, som de säger, medvetslösa narkomaner, smutsiga kanyler, uppeldade bilar och fallfärdiga hus. Johan Dahlström är en av initiativtagarna. Det var en viss händelse som fick bägaren att rinna över för hans del.

– Jag blev hotad av en drogpåverkad kvinna på vägen hem. Vi hade hamnat i gräl och hon skrek till mig att hon vet var jag bor och att hon skulle sticka mig med en spruta. Jag hade med mig min lilla dotter, berättar han.

Nu tycker byaföreningen att något måste hända. De älskar Hasslarp och vill för allt i världen inte lämna byn, men känner sig otrygga. De säger att problemen främst kretsar kring ett antal hus på Västkustvägen i centrala Hasslarp.

– Fastighetsägarna där vill inte göra något åt problemen. De hyr ut till personer med djupa missbruk och struntar helt i hur de sköter sig och i vilket skick husen är, säger Johan Dahlström.

Ina Nordstedt är ordförande i Byabetan. Hon säger att problemen är långt ifrån nya.

– Enligt min mening började det när Helsingborg fyllde 900 år i mitten av 80-talet. Då flyttade staden ut alla oönskade invånare hit till oss för det var bekvämt. Nu bor det en hel del missbrukare här, men det största problemet är ändå att det har blivit ett tillhåll även för personer från andra delar av kommunen, säger hon.

Protestlistan innehåller många hårda ord. "Ja bara ut med skiten. Man blir ju så jävla trött på dom jävla stolpskotten" skriver någon. "Detta pack, smutsiga bottenskrap som inte är värda skitet under mina skor" skriver en annan.

Men flera är emot hatet. Lisa Lendrén var till en början väldigt skeptisk till protestlistan men bestämde sig ändå för att skriva ett inlägg. Hon inledde med meningen "Först och främst... NOLL TOLERANS MOT ALLA HOT OCH HAT INLÄGG! Många vill nog inte skriva här pågrund av allt hat."

– Precis som med invandrarfientlighet så skapas en situation av "vi" och "dem", vilket motverkar syftet. Lösningen för Hasslarp vore att riva hus, bygga nytt, kanske ta tillbaka namnet Lyckåker som orten hette från början. En nystart helt enkel, säger hon.

***

Lars Ohlsson på Brottsförebyggande rådet har besökt byaföreningen flera gånger. Han suckar lätt när mötena kommer på tal.

– De lyssnar inte. Jag har tagit dit brottsstatistiken och visat svart på vitt att brotten inte drabbar dem. De både begås av och drabbar missbrukare, säger han.

Även om Lars Ohlsson förstår att vissa känner sig otrygga, menar han att det inte finns mycket att göra. Inte så länge husen står kvar och hyrs ut till personer med missbruksproblem.

– Kommunen har ingen rätt att säga åt fastighetsägaren att "du får inte hyra ut till den och den." Han lever gott på verksamheten, det är det som håller stenen i rullning, säger han.

En form av moment 22?

– Ja, lite krasst kan man säga att Hasslarpsborna har otur just nu. Det går i cykler. När jag var polis på 80-talet var vi där ute varje vecka. Sedan var det lugnt i tio år och så började det igen.

Vad gör Brå för att minska otryggheten?

– Det finns inga idéer som är tillräckligt bra för att lösa de här problemen. Vi kan inte låsa in folk för att de missbrukar. Polisen är där med jämna mellanrum, skriver ut böter och ibland åker någon in på en månad. Sen är det igång igen.

Västkustvägen löper som en pulsåder genom Hasslarp. Men i stället för verksamhet och rörelse, kantas den av tomma lokaler, igenrostade brevlådor och vittrande murbruk. Jonas Gustavsson, fastighetsägare till två av de slitna husen, ska just sätta sig i sin bil och köra därifrån. Han nekar först till en intervju, men går med på att svara på några frågor. Han tycker att han tar ansvar för sina hus.

– Visst, det bor många missbrukare här. Jag har sagt till dem tusen gånger att ta det lugnt och inte ta hit en massa folk. Vissa lyssnar, andra inte. Men det har blivit mycket lugnare sedan jag vräkte en person som gick påverkad och förde en massa liv nere i byn, säger han.

Byabetan har ju hört av sig till dig många gånger och klagat. Förstår du dem inte alls?

– De har rätt i vissa saker. Men vad ska jag göra, få folk att sluta dricka och ta droger? Det går inte.

När Jonas Gustavsson försvunnit i sin bil kommer en man ner för trappan. Det är Asgar Mashregi. Han stödjer sig med en käpp och tar ett trappsteg i taget.

– Jag vill bort från den här lägenheten, den är sliten och trasig. Jag behöver egentligen en handikappanpassad bostad för jag har stora ryggproblem och har haft två hjärtinfarkter. Jag har vädjat till kommunen om hjälp, men har inte ens fått en ordentlig säng, säger han.

Mashregi är sjukpensionär men ägde tidigare både en affär och lägenhet inne i Helsingborg. När han gick i konkurs var lägenheten i Hasslarp den enda han kunde hitta och nu har han bott där i 16 år.

– Det är upplagt för problem när narkomaner, invandrare och arbetslösa hamnar på ett och samma ställe. Men skäll inte på missbrukarna, ge dem en chans istället. Ett bra ställe att bo på och vård, säger han.

På husfasaden bredvid, till det så kallade pizzahuset, har någon sprayat "Knarkarsvin, ut med packet" med vit färg. I lägenheten innanför bor Joona Miettinen sedan tolv år. Han är arg och ledsen för klottret och säger att han vet vem som gjort det.

– Samma personer kastade sten genom mitt vardagsrumsfönster för ett tag sedan, säger han.

Joona Miettinen förstår varför en del av byborna protesterar, men säger att den senaste tidens stök beror på en före detta hyresgäst som nu har blivit vräkt.

– De allra flesta missbrukare är lugna, håller sig på sin kant och vill helst vara så osynliga som möjligt.

Han tycker att Byaföreningen måste försöka se mer nyanserat på saken.

– Om de inte lugnar ner sig nu så börjar det likna häxjakt. Kanske är det inbillning, men jag känner blickarna på mig när jag går ut, säger han.

Även om Joona Miettinen tycker att hyran är orimligt hög och att han har fått vänta i ett och ett halvt år på ny duschblandare, så vill han inte flytta därifrån.

– Jag har rotat mig och kommer bra överens med resten av hyresgästerna. Jag trivs, säger han.

***

Byaföreningen känner sig bortglömd av kommunen, men vad har staden för skyldigheter? Enligt Henrik Wenander, biträdande lektor i offentlig rätt vid Lunds universitet finns det en rad ansvarsområden.

• Miljökontoret ska se till att fastighetsägaren följer miljöbalken, det vill säga att inga olägenheter skadar hyresgästerna eller deras grannar.

– Det är svårt att säga om personer som stör grannarna kan tolkas som en olägenhet. I extrema fall där missbrukare till exempel slänger kanyler i en sandlåda, så skulle miljöbalken kunna tillämpas, säger han.

• Stadsbyggnadsförvaltningen ska se till att fastighetens skick är förenligt med plan- och bygglagen.

• Hyresnämnden kan besluta om tvångsförvaltning om skicket är riktigt illa.

• Till sist ska kommunen se till att socialtjänstlagen följs. Enligt den ska individer skyddas från missbruk. Men bara i extrema fall kan personer tvångsomhändertas.

– Individens självbestämmande är centralt i lagarna. Så länge man inte begår brott så ska man få göra vad man vill, säger Henrik Wenander.

Flera Hasslarpsbor säger att det är socialen som hyr lägenheterna på Västkustgatan. Det stämmer inte, förklarar Dinah Åbinger, chef för kommunens vuxenverksamhet.

– Det är privata fastighetsägare som hyr ut där, vi har ingen verksamhet alls i Hasslarp, säger hon.

Däremot känner hon väl till problemen.

– Jag vet att det finns stora brister där och vi vill gärna kunna erbjuda ordentliga lägenheter till dem som behöver, men vi har inte tillräckligt många. Dessutom vill inte alla ha vår hjälp. Hittar man ett eget boende så är man kanske inte benägen att vända sig till oss, säger hon.

Byaföreningen är upprörda över att kommunen inte gör något. Vad har ni för ansvar?

– Vi ger stöd till individer och kan inte sätta press på privata hyresvärdar.

Miljöförvaltningen har flera gånger besökt husen på Västkustvägen. De senaste åren har klagomålen gällt dålig lukt, mögel, råttor och för låg temperatur i lägenheterna. I ett pågående ärende har Jonas Gustavsson vite om han inte rensar sina tomter. Vid tre kontroller har det rapporterats om läckande bilar, däck, kylar, frysar och oljefat på tomterna. Vitet utfärdades i december förra året, men något uppföljande besök har inte gjorts av kommunen.

– Han hade till mars på sig att åtgärda det och att vi inte hunnit kontrollera det därefter är olyckligt, men vi har helt enkelt inte haft tid. Vi ska titta på det efter semestrarna, säger Barbro Danielsson på miljöförvaltningen.

Även stadsbyggnadsförvaltningen har förelägganden om vite i flera fastigheter på Västkustvägen och utfärdat varningar på bland annat Södra Torggatan.

I mitten av 2000-talet köpte kommunen också två hus på gatan och sålde dem vidare, i ett försök att rusta upp Hasslarp. Detsamma har man försökt göra med den kontroversielle fastighetsägaren Harry Franzéns hus på Västkustvägen 56, utan att lyckas.

– Vi erbjöd en rimlig köpskilling, men han vägrade, säger Karin Sterte, mark- och exploateringschef.

Peter Danielsson låter stressad när han svarar i mobilen. Han har spenderat förmiddagen på andra sidan sundet men slår sig nu ner och pustar ut. Han har inte haft personlig kontakt med Byabetan, men tycker att kommunen tar sitt ansvar.

– Politiskt är vi väldigt tydliga mot förvaltningarna när det gäller att sätta press på oseriösa fastighetsägare: tillämpa allt ni kan med viten och förelägganden. Sedan kan man önska att det fanns ännu tuffare lagverktyg. Tvångsförflytta människor kan vi inte heller göra, säger han.

Ina Nordstedt menar att kommunen har "skickat" personer till Hasslarp som de inte vill ha någon annanstans. Vad säger du om det?

– När det gäller 900-årsjubileumet så kan jag inte uttala mig, då var jag tio år gammal. Men i dag har kommunen inte några personer placerade i Hasslarp.

Byabetan vill att du ska komma dit och se med egna ögon. Är du beredd att göra det?

– Ja visst, det finns säkert mer vi kan göra, även om jag inte kan säga något på rak arm. Jag har tagit emot signalerna och tar dem på allvar.

Är problemet ett misslyckande för staden?

– Nej, snarare olyckliga omständigheter. Vi vill ha en attraktiv stadskärna, men också fina bostadsområden utanför den. Ett av våra mål är att arbeta aktivt med områden utanför stadskärnan.

Det har börjat skymma över byn och gatorna är tomma, sånär som ett gäng tjejer som hänger utanför livsmedelsbutiken på Västkustvägen. Alla fyra säger att de då och då känner sig otrygga i Hasslarp. De har sett folk som säljer knark öppet, någons lillebror har hittat en smutsig spruta i en buske. Men ingen har själv råkat illa ut eller hört talas om någon som gjort det

– Men det är dåligt för Hasslarp, det skadar samhället, säger Nelly Jinert, 13 år.

Så länge de minns så har Hasslarp präglats av motsättningar mellan missbrukare och andra bybor.

– När man säger till folk var man bor så brukar det bli kommentarer om vilken "knarkarby" det är, säger Nelly Jinert.

Fotnot: Av 134 brott som anmäldes i Hasslarp under 2011 så hade 82 stycken inträffat på Västkustvägen. 53 av brotten var antingen brott mot narkotikastrafflagen eller drograttfylleri.

Stina Linde
linde.stina@gmail.com

Illustration: Maja Lindén
maja.linden@hd.se 042-489 94 53