"Jag spelar bara för att det är roligt"

På eftermiddagarna strömmar allt fler nya musikelever genom skjutdörrarna till Dunkers och Kulturskolan. Vi har pratat med några av dem.

– Du får ha pekfingret på C. En, två, tre, fyr.

Vi har tittat in på Kulturskolan på Dunkers och tillsammans med pianoläraren Berit Westergren bjuder Sofia Törning på ett av Evert Taubes många bidrag till den svenska visskatten, "Flickan i Havana".

– Det var den första melodin jag lärde mig på piano, säger Sofia Törning.

En gång i veckan får hon individuell pianoundervisning hos Berit Westergren. Sofia Törning har spelat piano i fem och ett halvt år, men den musikaliska karriären inledde hon som åttaåring på trombon.

– Jag var ganska liten och nådde bara fyra toner, berättar Sofia samtidigt som hon med armarna måttar typiska trombonrörelser.

Sofia var sjuk då det var intagning till musikskolan och några dagar senare ringde de och förslog henne att testa just trombon.

– Då visste jag inte ens vad det var för instrument.

Efter ett år hade Sofia tröttnat och fick byta till piano. Några särskilt högtflygande planer för sitt musicerande har hon inte.

– Jag spelar bara för att det är roligt och man hinner med ganska mycket på en tjugominuterslektion.

På en gul mockasoffa utanför den långa raden av grå dörrar till undervisningsrummen sitter Ludwig och Fanny Boss i sällskap med mamma Nina. Om en kvart börjar deras lektioner. Ludwig är långt inne i sin spelkonsol och Fanny är försjunken i sin telefon.

Ludwig åtta år, är inne på andra året med piano och temat till Titanic-filmen är favoritlåten. Snart elvaåriga Fanny har spelat suzuki-fiol i fem år och är dessutom med i drillflickorna sedan ett par år.

– Jag tror att man har ett annat system i dag. Ludwig stod i kö i två år innan han fick en pianoplats, hinner Nina Boss berätta innan det är dags eftermiddagens övningar.

På fjärde våningen sitter Cilla Svensson med yngsta dottern Ruth. De väntar på att Ruths storasyster, Anna-Märtha ska bli klar med sitt pianospel.

– Jag satte upp Anna-Märtha på kö när hon fyllt fem. För någon månad sedan då jag ville anmäla Ruth, gick det inte. Hon fyller fem i januari och först då kan jag anmäla henne, berättar Cilla Svensson.

Anna-Märtha är klar med pianoövningen "Spanien" hos sin lärare Ewa Janeczek och det är dags att hinna före parkeringsvakterna till bilen.

– Jag lyckades aldrig bli konsertpianist, men mina barn.., utbrister Cilla Svensson mycket skämtsamt och skrattar.

Göran Stenberg
goran.stenberg@hd.se 042-489 90 89