Lärare som sticker ut får lön för mödan

Drygt 100 kommunanställda pedagoger har fått extra lönelyft – en duktighetspeng. Möt läraren som fick mest. "Superpedagog? Jag? Hahaha!" säger hon själv.

Alla Drottninghögsskolans elever i årskurs 6 sitter hopträngda i ett klassrum. Filmen om regnskogen går inte igång, det är något strul med tekniken.

Vi passar på att fråga några av barnen vad de tycker om en av lärarna därframme, Vlatka Glumac.

– Hon är snäll, säger några.

– Hon är bäst! säger en tjej och spricker upp i ett leende.

Den åsikten är hon inte ensam om.

Vlatka Glumac är den enda på Drottninghögsskolan som har fått duktighetspeng. Ja, egentligen heter det måluppfyllelsepengar. Kommunen har avsatt 3,5 miljoner kronor som ska gå till en fast löneökning för pedagoger som är extra bra.

Vlatka Glumac har nu 4 000 kronor mer i månaden än innan. Hon berättar om de dubbla känslorna när hon fick beskedet.

– Jag blev lite chockad. Det är inte så att jag hade saknat uppmuntran eller beröm från ledningen tidigare. Absolut inte, det har jag fått. Men det är lite roligare när det syns i lönekuvertet. Samtidigt tänkte jag: oj, så stora förväntningar de har på mig...

Hon är fackligt aktiv och är Lärarnas riksförbunds ombud på Drottninghögsskolan. Just detta fack har varit kritiskt till att införa duktighetspengen. Det kan skapa splittring mellan lärare som utför samma arbetsuppgifter, lyder ett argument.

– Jag vet, jag vet, säger Vlatka Glumac.

– Det är kluvet. Jag tycker att all positiv uppmärksamhet är bra. Och vi lärare behöver mer uppskattning. Det är inte många som vet hur tufft jobb vi har. Jag är glad över att ha fått påökt från en låg ingångslön. Det ger mig en kick att bli ännu bättre. Men jag vet vilket jobb mina kollegor gör och hoppas att alla kan få en rejäl lönehöjning.

Nu är hon ändå en av de 120 lärare i kommunen som valts ut . Men hon värjer sig mot begreppet superpedagog, hon skrattar åt det.

– Jag gör mitt jobb. Och jag tycker om det. Jag har världens viktigaste jobb, jag arbetar med vår framtid.

Vlatka Glumac har arbetat på Drottninghögsskolan i tolv år. Hon kommer från Kroatien och vet betydelsen av att kunna språket. På skolan har 96-97 procent av eleverna svenska som andraspråk.

– Då måste vi tänka om, tänka nytt. Och jag vill lära mig nytt hela tiden.

Hon fann svaret i det som heter genre-pedagogik och som hon utbildar sig i sedan tre år tillbaka. Kortfattat går det ut på att elever lär språket samtidigt som de lär sig annat. Att de arbetar med teman under lång tid, som nu med regnskogen. Detta tema genomsyrar flera ämnen för sexorna. Biologi, geografi, musik, bild, svenska.

Och pedagogiken fungerar, det är Vlatka Glumac övertygad om.

– Vi ser att resultaten blir bättre än tidigare. Jag kan med glädje visa eleverna som inte bott här så länge vilka framsteg de gjort.

Inne i klassrummet slås vi av hur lugnt det är under lektionen, 30 elever som lyssnar, som väntar på sin tur att prata, Vlatka Glumac som ständigt utmanar dem med frågor.

– Trygghet är grunden, att alla visar respekt för varandra. Struktur är också viktigt, att alla vet vad som gäller. Och glädje. Vi är varandras arbetsmiljö, brukar jag säga till barnen. Då är det viktigt att ha roligt också. Sen, när jag lyckats väcka deras nyfikenhet – då mår jag som bäst.

Vlatka Glumac utmanar sig själv också. Hon har bland annat dragit igång en studiecirkel på skolan om genre-pedagogik. Hon har också gått en utbildning till skolledare.

Men behövs inte de duktiga pedagogerna i klassrummen?

– Så tänkte jag också. Men så sa någon: som rektor kan du påverka ännu mer och ännu fler elever. Vi får se vad som händer. Jag tar ett steg i taget, säger Vlatka Glumac.

Torbjörn Svensson
torbjorn.svensson@hd.se 042-489 92 17