"Försök drömma mera!"

Man kan göra verklighet av sina drömmar – det vill hon visa för andra. Sofia Isaksson har redan gett ut en bok. Nu vill hon göra en till, med sånger i. Hon hoppas på att hennes dikter översätts till engelska. Och att de blir till musikal.

Sofia Isaksson har skrivit sedan hon var nio år. Nu är hon 26. För ett par år sedan kom boken "Sofias längtan" ut. Den innehåller hennes egna dikter plus berättelser ur hennes liv, som skrivits av vännen Linda Fastén. Sedan boken kom har Sofia Isaksson varit ute och pratat om den i olika sammanhang. På vårdutbildningar, hos kommuner, nu senast på en internationell sammankomst för mångfald. Hon har talat om boken – och om det hon kallar sin svårighet, Downs syndrom.

Vad innebär din svårighet för dig?

– Det är mitt handikapp. Jag kan inte föda barn, inte ta körkort och jag kan inte matte. Men jag kan skriva, läsa och sjunga. Jag är annorlunda, men på ett bra sätt.

Varför skriver du?

– För att det känns bra. När man är ledsen hjälper det att skriva. Det är viktigt att få dela med mig av de känslor jag har. Så att det inte bara är jag som får veta allt. När jag läser upp mina dikter känns det "wow!"

Var skriver du?

– Hemma, när det är tyst omkring mig. I tv-rummet, i soffan. Det är lugnt och skönt där.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

– Jag går upp och duschar, tar en kopp kaffe, ser på tv och bäddar. Jag går till jobbet på Trumslagaren klockan halv nio. Där dricker jag mer kaffe, vi har gympa, spelar, sjunger och planerar för spelningar. Vi äter mat, promenerar, fikar och spelar igen. Sedan åker jag hem och tar det lugnt. Jag tittar lite på datorn, mejlar med kompisar, är på Facebook, lyssnar på musik, googlar. Jag ser på tv också. Bästa programmen är musikunderhållning som "Så ska det låta" och "Dobidoo".

I boken skriver du om att du längtar efter en pojkvän. Numera har du en kille. Hur är det?

– Jag gillar att han är glad och rolig och skojar med mig. Han kittlar mig ibland. Vi träffades på jobbet. Vi var kompisar länge, sedan blev vi mer och mer tillsammans. Nu är vi förlovade.

Vad är kärlek för dig?

– Att bli sedd.

Du gillar att synas, till exempel på scen. Vad ger det dig?

– Jag får ut mina känslor. Jag vill visa hur jag är, min personlighet. Få andra att bli glada. Jag vill finnas för andra.

Samtidigt tycker du det är jobbigt när människor tittar för mycket på dig. Hur går det ihop?

– Man får gärna titta på ett positivt sätt. Man ska vara trevlig och behandla mig rätt. Jag är kort och i skolan var det speciella långa personer som tittade på mig ibland. Det var skrämmande. Om någon gör det så blundar jag. Det hjälper.

Har du något tips till dem som är blyga, hur de ska våga synas som du?

– Försök drömma mer. Då släpper man in något av framtiden. Försök tro på dig själv. Det kan slå in!

Vilka är dina drömmar nu?

– Jag vill göra en sångbok. Jag har gjort många låtar hemma. De handlar om andra som har det svårt. De fattiga. Fosterbarn. De som har det jobbigt hemma. De behöver stöd.

En sång du skrivit heter "Don't cry for me". Vad handlar den om?

– Om själen. Att man inte ska gråta för att man har det svårt. Jag gjorde det när jag var mindre. Men nu är jag glad. Jag har hittat till min dröm. Att få en kille och en bra lägenhet. Och så är jag glad för att jag har familjen. Och för boken.

Du och Linda Fastén har också pratat om att översätta dikterna till engelska och att göra en musikal. Varför vill ni det?

– Då kan de spridas mera. Jag skulle gärna vilja ha ut dem till andra länder. Kanske till USA, till någon skola där.

Är det något annat, som jag inte frågat om, som du tycker är viktigt att säga?

– Att alla som kan och vill ska få lära sig skriva. Man ska få göra det man är bra på och prova sig fram. Även om man har ett handikapp. Jag vill visa för kommunerna att alla ska få göra vad de vill, att man ska få synas. Det kan de hjälpa till med.

– Och så ska man våga vara ärlig och hitta sin egen väg. Man ska få klara sig själv. Det är viktigt att vuxna släpper barnen så att de får prova på. Det kan gå!

Mörkret

Det lyser aldrig,

man hör ingenting

Vilket ljud hör man?

Eller ser man var det kommer ifrån?

Aldrig får man kärlek

Tiden går till natt,

och skrämmer andra

Mörker kan man aldrig förstå

Mörker segrar men vinner ej

Det vänder bort

och kärleken har andra

Men vi måste ta hand om det svåra,

och inte leva i mörker

För när solen vaknar till liv,

kan det försvinna för alltid i våra liv

/Sofia Isaksson

Åsa Jarring
asa.jarring@hd.se 042-489 91 54