En del blir som vänner

Mona Wikström är spindeln i nätet i Konserthusets biljettkassa. Och det är förmodligen inte många som känner helsingborgarnas musikvanor så väl som hon.

Prick elva öppnas dörrarna och telefonen kan börja ringa. Sen är Mona Wikström och hennes kollega Pia Billsten upptagna av bokningar och abonnemang och turas om att sitta i telefon och biljettkassa. Mona Wikström räknar snabbt ut att hon är inne på sitt 27:e år.

I nästan två decennier ansvarade hon för utbetalningen av musikernas löner också. Men för de allra flesta har hon blivit en röst i telefon och ett öppet, vänligt ansikte bakom receptionsdisken.

Blir man påverkad av att jobba i ett hus fyllt av gubbar som Beethoven och Stravinskij?

– Det är ju bara härligt och positivt att ha en sådan arbetsplats. Symfoniorkestern är i huset varje vecka. De har konsert antingen torsdagar eller söndagar och då börjar de repetera fyra dagar innan. Från tio till två. Så visst är det musik i huset.

Sätter du på P3 i köket när du kommer hem för att balansera finkulturen?

– Jag sätter ofta på lite skvalmusik. Och ibland kan jag ha det helt tyst. Men oftast åker radion på medan man gör annat. Jag har precis flyttat och har fullt upp. Man vill fixa och dona men jag har opererat en hand och allt har stannat av lite. Men nu har jag börjat ta tag i det igen.

Många undrar säkert vem du är efter alla år på Konserthuset. Vad svarar du då?

–  Jag är positiv, hjälpsam och oftast glad. Läser en del och tycker det är roligt med mat. Inte minst att laga tillsammans. Och jag reser gärna. Nu senast med mina barn till Kemer i Turkiet.

Undrar du ibland vilka de trogna abonnenterna är?

– Jag har rätt mycket kontakt med dem. När de ska förnya abonnemangen och kanske byta plats och serie, är det många som ringer. Och sen vi fick egen biljettkassa kommer de in. Det blir lite som en social mötesplats för dem som kanske inte har så många kontakter. En del blir som vänner.

– En gammal dam kom ibland med nybakad sockerkaka. En annan med geléhjärtan och choklad varje Alla hjärtans dag. När man inte sett en del på ett tag, undrar man om det hänt något. Man bryr sig om dem.

Det måste vara ett pussel att få alla på plats?

– Förra säsongen ville 275 stycken byta plats och serie och man vill förstås att alla ska bli så nöjda som möjligt. En del abonnenter har långt att åka. Vi har konsertbesökare från både Falkenberg och Danmark.

– Och många vill ha en ytterplats och sitta på rad 29 där man har fritt för benen. Jag börjar redan i mars med att lägga in alla konserter och knyta ihop abonnemangen till serier och sen ska alla förnya sina platser. Eller byta. Det är ett pussel men jag har under åren kommit fram till en lösning som fungerar.

Du är vara noga med att läsa korrektur. Vad kan hända?

– Tryckeriet hade fel i våra inbetalningskort i våras. Och fel tid i annonsen kan ställa till det. Det har nog bara drabbat externa arrangörer vars annonstexter jag vanligtvis inte läser korr på. Det är inte roligt när det har blivit fel starttid och en del av publiken dyker upp en halvtimme försent. Därför säger jag alltid: titta på biljetten. Där är det alltid rätt.

Hur är det att jobba i Helsingborgs vackraste byggnad? Går man till jobbet med någon sorts vördnad?

– Det är absolut fantastiskt. Tror inte att jag en enda söndagskväll under de här 27 åren har känt att nu är det snart måndag. Det har alltid varit roligt att gå hit. Många andra konserthus har tappat abonnenter i år men inte vi här i Helsingborg. Det är roligt.

Lär man känna musikerna och dirigenterna? Kommer de till er och ber om råd och hjälp med något när nöden är som störst ibland?

– De kommer naturligtvis in och vill köpa en skiva och ska ha biljetter. Men det har även hänt att man fått rädda en manschettknapp med ett sådant där jungfruben eller vad de kallar den lilla nålen med guldfärgat huvud som håller ihop postens paket. Ibland får man hjälpa till med vad man kan. Och efter konserterna brukar musiker, solister och dirigent gå ner i Markeliuskaféet för att dricka en kopp kaffe eller en öl. Är jag där kan jag också titta in.

Så du slinker själv in på en konsert ibland?

– Vi har förmånen att få gå gratis på Symfoniorkesterns arrangemang. Senast jag var där var på Svansjön med mina döttrar. Mina favoriter är annars Beethoven och Mozart.

–  Och Nikolaj Rimskij-Korsakovs "Scheherazade" är så vackert.

Birgitta Lööf
birgitta.loof@hd.se 042-489 90 18