"Många tycker nog: är han nu där igen?"

Han dyker upp här och där. Och där, och där, och där... Helsingborgsprofilen Gustav Ahlbin syns och hörs i alla tänkbara sammanhang. Som här!

Du kanske har sett honom i Hipphipp, Mia och Klara eller Rederiet.

Eller hört honom när han än en gång kommit fram till Ring så spelar vi.

Eller blivit guidad av honom på Idrottsmuseet i stan.

Eller läst om honom när han jobbade för brottsförebyggande rådet i Helsingborg.

Eller...

Gustav Ahlbin har en sällsynt förmåga att poppa upp med ojämna mellanrum, ibland i en biroll, ibland i en huvudroll.

Varför har det blivit så här?

– Ja många tycker nog: är han nu där igen?

Är det så?

– Ja, det är smått. Som Hans Chrunak sagt: "Jante är född i Landskrona."

– Jag vann en bil en gång. Då märkte man hur många det var som gratulerade. Det var inte många... Själv gläds jag med andra om de vinner en miljon eller så.

Men varför dras du till offentlighetens ljus?

– Kanske handlar det om bekräftelser. Jag tror det. Min mor var inte gift utan åkte upp till Stockholm och födde mig där. Den man hon sedan gifte sig med, nej det var inte riktigt naturligt med honom och dem. Jag fick två syskon – och blev trea. Det kändes så.

– När jag arbetade på Leo och var ordförande i deras idrottsförening såg jag till att vi fick en idrottshall. Jag jobbade i en hel vecka på tacktalet, det blev till slut bara "tack". I dag kan jag guida 30-40 personer på Idrottsmuseet och jag tyckte det var jättekul att bli statist. Jag kände att jag blev sedd och fick bekräftelse på att jag klarade av något.

När vi bokade denna intervju sa du att du drömt i natt att du gjorde ett eget Sommar-program på radio. Vad skulle ditt viktigaste budskap vara?

– Att det inte är någon skillnad på människor. Det värsta jag vet är när en äldre dam niger för Victoria. Jag tycker inte att den ene ska vara finare än den andre.

Du har ett stort musikintresse, så vilken låt skulle du absolut spela i ditt Sommar-program?

– Med risk för att bli kallad högkristlig: "Där rosor aldrig dör" med Christer Sjögren. Den nynnar jag ofta på.

Det är ju en vanlig psalm på begravningar, och du var själv nära att stryka med för nio år sedan i samband med att du opererade gallan. Hur ser du på det i dag?

– De sprutade in rengöringsmedel i stället för kontrastvätska. Det var som att få 40 års drickande insprutat i sig på någon minut. Det var för jävligt och obegripligt. I dag har levern hämtat sig bra och jag slipper ta prover, men jag äter medicin fortfarande. Jag kan inte med brister i sjukvården och har skrivit insändare om det.

Du tar ofta chansen att vara med i frågetävlingar i olika sammanhang. Var kommer den lusten ifrån?

– Är inte det detsamma, tror du? Att få bekräftelse. En gång slog jag Adde Malmberg och Johan Wester i en frågesport på radio, det kändes som en riktig prestation. Och det hade varit kul att få vara med i På spåret...

Hur har du blivit så allmänbildad?

– Jag har läst mycket genom åren. Och det sitter. När jag guidar på Idrottsmuseet frågar folk hur jag kan komma ihåg alla tider och årtal och personer. Men sånt bara sitter.

(Hans telefon ringer, det är Kulturmagasinets chef Joakim Thomasson som vill boka en tid på Idrottsmuseet, de pratar om allsvenskan, Gustav Ahlbin hoppas att BK Häcken tar guld, "de har ju en gammal HIF:are som tränare")

Du arbetar mycket och ideellt på museet. Varför lägga ner så mycket tid på just idrott?

– Idrott berör och engagerar så många. Alla aktiva i alla föreningar, alla som följer med. Det är livet! Folk tävlar och många har utbyte av det. Dagen efter en match är det den man snackar om. Det går till och med före vädret.

Har du själv varit aktiv?

– Inte på högre nivå, men jag har hållit på med all idrott – utom simning och boule. Jag är dålig på att simma och boule tycker jag är fjantigt.

(Gustav Ahlbin sätter på en kortfilm på tv:n, "En måltid att minnas", han har huvudrollen.)

Du är också statist i filmer och tv-serier. Är det inte mest bara väntan, väntan, en kort insats – som sen klipps bort?

– Nja, i Rederiet, som var mitt första uppdrag, var det mer så. I Hipphipp, Anders och Måns julkalender och andra sammanhang har jag haft små roller. Det är kul att se hur det går till och det var kanon när man fick vara med på tv första gången. Samtidigt, om det är en duktig regissör kan vem som helst agera. Oj, där tog jag visst äran av mig, hehe.

Du har arbetat inom brottsförebyggande rådet i Helsingborg och varit aktiv i pensionärspartiet Spi. Med tanke på ditt samhällsengagemang: vad vill du helst förändra i Helsingborg?

– Att det görs mer för ungdomarna. Samhället måste visa större engagemang och ta bättre vara på deras resurser, säger Gustav Ahlbin och berättat att han var med om att införa "Lugna stan" och skolvärdar – unga män som skapade lugn och såg till att lösa problem utan våld.

– Det är dåligt att det inte har fått fortsätta. Många unga söker bekräftelse och kan hamna i "fel förening". Men de kan lika gärna göra något bra – om man ger dem ansvar.

Till sist: Var dyker du upp nästa gång?

– Hm. Jag vet inte. Nu ska dottern och hennes familj komma hemma från Genève, säger han och pratar lyriskt om sitt femåriga barnbarn.

Jo, det går att ha ett rikt liv även bortom offentlighetens ljus.

Torbjörn Svensson
torbjorn.svensson@hd.se 042-489 92 17