Feta vågor lockar surfare till Mölle

Mölle är ett paradis för vindsurfare. Särskilt i januari.

Det är sju grader varmt i vattnet. Otroligt, tycker vågsurfarna. ”Som i september eller oktober.” På land är det väl ytterligare någon plusgrad, men vinden som är en välsignelse för grodmännen till havs är en plåga för landkrabborna på Norra Strandvägen i Mölle.
Omkring 50 surfare från södra Sverige väntar på den perfekta vågen vid Kullaberg den här januaridagen som inte är kompakt betonggrå utan bjuder på en gnutta sol.

Träffen är en liten ”Rädda Mölle-aktion.” Den gamla frågan om en vågbrytare i hamnen är åter aktuell. Det stora projektet verkar vara lagt på is tills vidare, nu finns planer på en mindre variant som inte ska påverka surfingen. Vågsurfaren Mats Vikström från Mölle tror inte att de nya planerna ska hota surfingen, men menar att det inte skadar att än en gång säga nej till en stor vågbrytare och samtidigt dra uppmärksamhet till sporten och den unika miljön.
-Möllevågen ska ha uppmärksamhet. Jag tycker att den är i världsklass, säger Mats Vikström.
Vågen blir glassig, spegelblank, utan småvågor som krusar sig på den. Unikt i Sverige.
-Det är exceptionellt att få en våg som bryter så rent.
Den här tiden på året bjuder på de bästa förutsättningarna för att surfa. Hårda vindar kan ställa till mycket elände, men skapar också fina vågor.
-Alla följer väderprognoserna.

Maria Wirén från Lerberget har bott i Australien i tre år och började surfa där. När hon kom hem konstaterade hon att vågorna var lika bra i Mölle. ”Möllevågen är en ren, lång högervåg.” Ändå surfar hon inte jätteofta.
-Jag är lite lat, jag är van vid varmare vågor i Australien.
Hon har bytt om, satt på värmen i bilen och skalar en grapefrukt. Hon säger att för de flesta som fastnar för sporten blir surfandet en drog.
-Man väntar på den ultimata vågen, när den kommer får man en jättekick!
Tiden då man väntar på vågen beskriver hon som meditativ.
-När man är ute och surfar glömmer man allt annat.
När man hoppat på vågen börjar en hisnande färd.
-Underlaget rör sig och man måste röra sig med det. Det är en väldigt läcker känsla.
Men det krävs många, många timmars träning för att kunna följa en ”glassig höger.” Man blir ingen bra surfare utan vilja och envishet.

I en gammal buss med tejpade rutor och sommardäck huserar fyra killar från Stockholm. De lämnade huvudstaden klockan 23, vid soluppgången var de framme i Mölle och drog genast på sig våtdräkterna.
-Vi ska rädda surfingen, slår Pontus Grafström fast.
Han och polarna käkar medhavda ostmackor efter att ha klivit upp ur vattnet.
-Mölle är legendariskt, det första spot jag hörde talas om när jag började surfa.
I natt ska de sova i bussen.
Ännu högre vågor har utlovats nästa dag och de vill de inte missa.
Tack vare de moderna våtdräkterna håller surfarna värmen ganska bra i vattnet, men för dem som ändå fryser finns ett väl beprövat knep för att bli lite varmare: man kissar på sig i våtdräkten. En fantastisk känsla, enligt Pontus Grafström.
-Man bara väntar på att det ska komma och sedan är det otroligt varmt och skönt i tio sekunder!
Killarna skrattar. Erik Lundberg:
-Det gör alla. De som säger att de inte gör det ljuger.

Linda Lungström