Värmen blev den största utmaningen
Den tionde och sista upplagan av det krävande endagarsloppet Ladonia Mountain Trophy blev en svettig utmaning för de 250 deltagarna. Segrade i elitklassen gjorde Mikael Kristensson. Men över 50 fick bryta i värmen.
Bildmaterial
Ett litet felsteg kan räcka. Tidigt i loppet gick det snett för Robert Karlsson, en av favoriterna i elitklassen, som hamnade snett med foten i en brant och fick bryta. Här får han hjälp med tryckförbandet av arrangören Per Sjögren.
Hur gick det?
De 250 deltagarna tävlade i tre klasser.
Så här fördelade sig vinnarna:
Elitklassen: Mikael Kristensson, 04.50
Kuriosa: Vann även förra året.
Bästa tjej: Emma Lindén, sjätte plats, 06.19
Långa klassen: Leif E Larsen, 04.30
Kuriosa: Leif Larsen var en av de äldsta deltagarna med sina 58 år.
Motionsklassen: Team "Tosse", Tomas Svensson och Mats Nilsson, 01.54
Bästa tjejteam: Rudqvist / Sjöberg, Annika Rudqvist och Lotta Sjöberg 02:15
Kuriosa: Över 50 personer av deltagarna bröt på grund av värmen.
Och för er som undrar hur det gick för Robert Karlsson och den smärtande foten kan vi berätta att han nu mår bra och att det bara rörde sig om en vrickning.
För fler resultat och info: www. ladoniamountain.com
Höganäs. En ung vältränad man med nummerlapp på bröstet ligger med halva kroppen utanför bilen och kvider. Vi har just anlänt till parkeringen vid Ransvik café där den slående utsikten över vattnet nästan gör ont i hjärtat, men mannen på marken har rejält ont någon helt annanstans.
En allvarlig vrickning eller något ännu värre döljer sig under tryckförbandet på den ena foten som ligger upplagd på bilsätet. En av grundarna till Ladonia Mountain Trophy, Per Sjögren, hjälper killen som visar sig heta Robert Karlsson och som tidigare haft framstående placeringar i tävlingen. Nu blir det en seg och smärtsam väntan på ambulans i stället.
– Det är trist när sådant här händer, men man får komma ihåg att elitlöparna inte sparar på krutet. Vi har annars varit väldigt förskonade från skador under åren, säger Per Sjögren.
100 meter ut i havet fortsätter elitklassen att bli avsläppta från speedbåtar för att sedan simma till land. Därefter går loppet vidare på ett sätt som för en otränad motionär mest framstår som en lång och utdragen pina: närmare 30 kilometer ska avverkas till fots med en total höjdskillnad på drygt 2 500 meter och med pikanta överraskningar som klipphopp från åtta meters höjd rakt ner i havet och brutalsvår löpning i en femudds-formation på 1000 meters höjd, som fått det passande namnet Djävulens diadem.
– Vi lägger en ny bana varje år. Det är en utmaning att hitta sätt att variera den på eftersom vi har många löpare som återkommer.
Konceptet är att deltagarna ska vara självförsörjande så långt det bara går under tävlingen. Vatten har de till exempel med sig i ryggsäckar. Och den som vann spurtpriset, fick bära "vinsten", 500 kronor i enkronor i en ryggsäck runt hela loppet.
Anmält sig i år hade cirka 100 elitlöpare samt 150 lång- och motionsdeltagare gjort. Målgången skedde i Björkeröd där Lars Wilks höll i prisutdelningen av LMT-bucklan. Sedan väntades grillning i hamnen i Mölle.
Men trots att intresset för tävlingen är stort har arrangörerna bestämt att det är det sista loppet. Någon särskild anledning till det vill inte Per Sjögren och de andra arrangörerna i Hjärnarps Orienteringsklubb uppge.
– Tio är en jämn och bra siffra. Vi har velat hålla detta exklusivt från 2001 när vi drog i gång. När nu intresset är på topp och Länsstyrelsens vägbom är borta kan det passa bra att avrunda, säger han och fortsätter lite kryptiskt:
– Men kanske uppstår något annat, det är bara att hålla koll på vår hemsida framöver.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus